Löpning • Övrigt • 83 inlägg • 14571 visningar •

Snacka ner Born To Run!

Lars O

1978 • Sandviken

•

1 november 2013 - 07:03

5 Gilla

Håller, bättre sent än aldrig, på att plöja boken Born To Run. Och precis som många andra tycker jag då här långt att den är fantastisk. Och även jag börjar fantisera om riktigt långa distanser och känna en viss avsmak för skor. Så, innan jag tillåter mig själv att svepas med allt för mycket; kan någon ge lite belagd kritik och hjälpa mig att inta en mer välavvägd inställning till boken?
Det finns annars en risk att jag försvinner upp i fjällen i ett par flip-flops och aldrig mer kommer tillbaka. Och då skulle familjen bli mycket besvikna...

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Henrik Eketjäll

1977 • Eskilstuna

•

1 november 2013 kl 07:22

1 Gilla

Äh, all inspiration är väl bra inspiration. :-)

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

1 november 2013 kl 07:24

1 Gilla

:). Nu har jag inte läst massa forskningsartiklar i ämnet men jag är relativt säker på att mkt av det som påstås i boken av typen "det finns inget stöd i forskning för att..." går att vända på och säga att det finns heller inget stöd för motsatsen. Tex att det skulle vara mindre risk för skador med barfotaskor.

Med det sagt så förändrade den där boken mitt liv - sprang 1 mil dagen efter jag hade läst den (mitt tidigare distansrekord var typ 4km) och efter det är jag hooked. Inte kört "riktiga" barfotaskor eller flipflops men iaf lågt drop och lätta varianter. Så jag tänker inte bidra till att snacka ner den allt för mkt :)

Stefan Ödman

1970 • Skövde

•

1 november 2013 kl 08:04

1 Gilla

Författaren själv har erkänt att många av historierna i boken inte är sanna och/eller överdrivna. Annars hade det inte blivit en så bra och läsvärd bok. Så boken skall sorteras in under Underhållning och inte Dokumentär.

Leif Andersson

1954 • Falun

•

1 november 2013 kl 08:41

1 Gilla

Instämmer med #4, knappast en saklig dokumentär. Bitvis tyckte jag den bara var för mycket. Och boken fick mig inte att förändra någonting alls i min löpning och löpträning. Men den var lite underhållande om man accepterande att den var skriven på ett sedvanligt amerikanskt maner.

Mikael Eriksson

1974 • Märsta

•

1 november 2013 kl 08:51

1 Gilla

Skit fullständigt i "sko-religions" delen och njut bara av inspirationen du får till ultralöpning.

Självfallet krävs det bra dämpning, speciellt om det dessutom handlar om långa distanser.

Nu kommer jag säkert få stryk av barfotamaffian, men alla får tycka som dom vill och jag springer med, och förespråkar dämpade skor.

Har ett par merell trail glove som åker fram till kortare pass i terräng för att just, fungera som stärkande komplement, så jag är inte emot löpning med liten eller ingen dämpning, däremot är jag av den åsikten att variation är bra.

Det är säkert många som mår jättebra av barfotalöpning, precis som det finns jättemånga som mår toppen av att äta socker, inte äta socker och så vidare.

Jag tror det ligger en del i vad boken förmedlar, dock inte allt och framför allt inte så svart eller vitt.

Njut av boken, njut av den inspiration du får, använd sedan huvudet när du låter inspirationen "springa" iväg med dig ;)

Oldboy

1952 • Danderyd

•

1 november 2013 kl 09:20

2 Gilla

Mikael, jag tror också på variation. Men det är inte så att "självklart behövs det bra dämpning". Framförallt behöver mellanfotslöpare inte någon klack på skorna (sedan de ev låtit hälsenorna växa till avsedd längd). Och jag tror att man kan vänja kroppen vid att springa odämpat alltid, men att det tar lång tid. Själv springer jag med varierande dämpning men alltid i det som branschen kallar lättviktsskor/tävlingsskor (ibland i "barfotaskor" eller för den delen barfota). Men jag har aldrig sprungit mer än 50km.

Stefan, det var ju tråkigt eftersom historierna var kul läsning! Var en del av "bedrifterna" eller citat/återberättelser från andra osanna eller var det sånt där som liksom var runtomkring som utgjorde författarens "förbättring", t ex när de sprang till ultraloppet?

Jag har haft glädje av boken som som inspiration men nytta - jo, "easy, relaxed, smooth - speed will come" och idén om att det är effektivt att springa tyst.

Stefan Ödman

1970 • Skövde

•

1 november 2013 kl 09:40

Gilla

Oldboy: Leta på nätet efter intervjuer med Christopher McDougall.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

•

1 november 2013 kl 10:08

3 Gilla

Ja en anledning till att hålla sig lite kylig är väl att jag pratat med flera fotspecialister och läkare som säger att dom aldrig haft så mycket att göra som efter boken kom ut.

Så ta det riktigt försiktigt.

Jag har själv ett par Five Fingers som jag drar ut med i skogen någon gång i veckan och bara lallar runt. Det är jättehärligt. Men som vanligt så är det inte universallösningen på alla världens problem, som vissa tror.

Peder Wiklund

1977 • Hemmingsmark

#10

•

1 november 2013 kl 10:14

1 Gilla

Jag skulle vilja hävda att barfotatråden är sann i boken. Problemet är att vi inte springer omkring barfota hela tiden, vilket gör att våra fötter är för svaga för att palla med att man plötsligt bara springer barfota. Jag har själv börjat från 0 i veckan och har tänkt att öka distansen långsamt. Jag tror att mina fötter kommer att klara det bara jag inte börjar dra iväg på långa sträckor för tidigt.

Hursomhelst: Den bästa boken jag läst, inspirerande som ingen annan.

Jens Sandahl

1969 • Sävedalen

#11

•

1 november 2013 kl 10:14

Gilla

Jenn Shelton som är en av personerna som porträtteras i boken är inte helt nöjd med varken hur hon själv framställs eller romantiseringen av barfotalöpning. Kika exempelvis här:
http://www.ustream.tv/recorded/8612469

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#12

•

1 november 2013 kl 10:17

1 Gilla

Jag tyckte den var underhållande och bitvis också intressant men precis som Leif skriver också för mycket, indianer som super skallen i bitar och sedan springer 16 mil i bergen...kunde aldrig riktigt relatera till miljön som boken utspelar sig i.

Kinsei

1974 • Malmö

#13

•

1 november 2013 kl 10:17

2 Gilla

Jag tycker att allt hade varit charmigare om även "Mamita" hade fått följa med på en joggingrunda i stället för att bara serva med mat...Det är nog där jag har mitt största problem, i romantiseringen av en livsstil som "naturlig", "ursprunglig" osv. men tänker man ett steg längre så gäller det bara så länge det är självvalt, inte när man fötts in i det och inte har fått möjlighet att t. ex. utbilda sig eller flytta från byn fast man skulle vilja.

Det positiva med boken tycker jag är budskapet att det inte är farligt att anstränga sig, utan att den verkliga faran är den lättjefulla hjärnan som säger att vi ska ligga i soffan.

Kajsa B

1987 • Göteborg

#14

•

1 november 2013 kl 10:25

3 Gilla

Scott Jurek har valt att kommentera det hela i sin bok Eat & Run, han tycker också att det där med barfotalöpning blev för hypat. och som jag minns det var han mer för att hålla sig till lättviktare/tävlingsskor. den gyllene medelvägen helt enkelt. Det är inte svart eller vitt, och vi ligger nog alla någon stans i gråskalan. man får bara prova sig fram och se var på den man ligger.

Men visst, barfota är säkert bäst om man hade fortsatt med det från att man var liten. Har en kusin som alltid sprang, och alltid gjorde det barfota, när han var yngre. Var han än skulle, oavsett underlag. När hans bror och hans vänner cyklade så sprang han efter. Hans fötter och vader var riktiga muskelknippen, och han hade som läderhud under fötterna. Hade han inte senare slutat springa hade han säkert kunnat fortsätta springa barfota även som vuxen. De flesta av oss är inte där dock, och slittåligheten som krävs för att kroppen ska klara det är inget man bygger upp bara sådär. särskilt inte om man springer på så hårda plana underlag som så många av oss gör.

Lars O

1978 • Sandviken

#15

•

1 november 2013 kl 10:33

5 Gilla

Ah - nyanser... Tack alla. Det var nära att jag packade ner fredagsburriton i en tygsäck, tog av min skorna, lät skägget växa ut och försvann in i skogen.
På min familjs vägnar tackar jag alla.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#16

•

1 november 2013 kl 12:37

Gilla

På det stora hela var väl boken ganska kul och inspirerande, trots att jag retade mig på att det var mycket snack, lätt ADHD-varning och lite onödiga tendenser att ta heder och ära av vissa namngivna personer.
MacDougall och hans ideer har väl numera hamnat lite i bakvattnet medan moderna naturromantiker som Emelie Forsberg och Kilian Jornet kommit lite mer i ropet, inte minst genom Salomons smarta och smakfulla marknadsföring..
Av någon märklig anledning verkar deras vägar korsas inom en snar framtid:) https://mobile.twitter.com/McDougallChris/status/393912607364493313

Emma Hansson

1989 • Malmö

#17

•

1 november 2013 kl 12:55

6 Gilla

Jag tror inte vi ska glömma att barfotalöpning har slagit igenom i en tid då "det naturliga och ursprungliga" är en extremt stor trend. Maten ska vara så ren och naturlig som möjligt, helst ska vi inte använda något produkt tillverkad i laboratorium utan tvätta oss med såpa och olja och "utrensande" träningsformer såsom hot yoga står högt i kurs. Frågan är om vi verkligen kan applicera "det ursprungliga" idag? Stenålderskost åt man på stenåldern för att man inte kommit på idén att man kunde odla spannmål, annars hade man säkerligen tryckt i sig det för att kunna lagra så mkt energi som möjligt. Så som jag ser det är det en del i en "renhetshets" som råder i dagens samhälle.

Daniel Jacobsen

1987 • Ekerö

#18

•

1 november 2013 kl 14:07 Redigerad 1 november 2013 kl 14:07

1 Gilla

Born to run fick mig att börja springa vilket jag är mycket tacksam för.

Sen undrar jag hur man kan kalla barfotalöpning för en "trend" när det är vad människan bedrivit i miljontals år. Skolöpning däremot, där har vi en trend.:)

Kinsei

1974 • Malmö

#19

•

1 november 2013 kl 14:21

1 Gilla

Daniel - läs Emmas inlägg!

Tom

1968 • Oslo

#20

•

1 november 2013 kl 14:25

2 Gilla

Jag tror tryggt man kan kalla barfotalöpning i Skandinavien för en trend...

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.