Löpning Kost & Näring 33 inlägg 16917 visningar

Intressant observation - Fasta och löpning

Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#1
22 januari 2013 - 09:52 (Redigerad 22 januari 2013 - 09:53)
Gilla
När jag började springa för 2 år sedan var jag en sån där som trodde jag skulle dö om jag inte åt på 3-4 timmar, att inte fylla kroppen med energi efter träning har under dessa två år också varit otänkbart fram tills för inte så länge sedan.

Har under senaste tiden börjat fundera i andra banor och gjort vissa observationer som är intressanta.

Har lagt till mig med en vana att när jag kör kvällspass intar jag ingen energi alls efter passet, utan dricker vatten , duschar och går och lägger mig, sakta men säkert har detta utökats till att dagen efter ett sådant pass fastar jag fram till lunch dagen efter, vilket ger en ungefärlig faste tid på 14-18h , med hög fysisk aktivitet inom samma period ( kvällspasset )

Effekten av detta som jag observerat hittils.

20km pass känns inte som långpass, finns hur mycket energi kvar som helst, kroppen verkar föredra att plocka fett istället för glykogen.

Pigg, alert och inte hungrig alls, när det drar ihop sig till lunch mot slutet av fasteperioden känner jag min stark, glad och bara förväntansfull över att det ska bli gott att äta en bit mat.

Absolut inget sug efter något annat under fasteperioden, blodsockret är jämnt och fint.

Får känslan att detta kan vara ett bra upplägg att köra ett par dagar i veckan ( eller iaf när jag kör kvällspass ) för att träna kroppen i avsaknad av tillförd energi, tror ni liksom jag att det kan gynna min marathonträning?

Det är alltså inte fråga om total livsstilsförändring utan snarare periodisk fasta som inleds med en kraftigt depåtömmande fysisk aktivitet.

Funderingar och reflektioner?
< < < 1 2 > > >
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#2
22 januari 2013 kl 10:04
Gilla
Intressant. Du kör ju i alla fall 20 km. Själv brukar jag dock alltid ta snabba kolhydrater OCH protein (hampa) efter alla pass även kortare typ 15 km. Vad jag förstått behövs protein för att snabbt komma igång med läkningsprocessen pga muskelnedbrytningen. Nu är ju du 20 år yngre än mig så vi kanske har lite olika förutsättningar.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#3
22 januari 2013 kl 10:06
Gilla
Jag kommer ihåg att hälsoprofeten Alf Spångberg "sprang" maraton i slutet av en lång fasteperiod.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
22 januari 2013 kl 10:09 Redigerad 22 januari 2013 kl 10:11
Gilla
Min reflektion är att fasteperiod på ca 18 h (kl 21 till 15) var standard för mig 1978-1983 (och flera år till) vilka var mina bästa marathonår då årssnitten per vecka var 14-18 mil.

Jag sprang även mina 17 bästa marathonlopp på 2.18-2.26 h med samma fasteperiod under dygnet.
Enbart kaffe + lite socker och vatten var "frukosten" då.

Jag kände mig aldrig trött eller sugen på mat innan träning - men sugen på att springa :-). Träningspassen var oftast 20-40 km i ett pass.

Min 18 h-fasta AVSLUTADES med löpningen. Jag åt alltid konstant i ett par timmar efteråt åtminstone.
1956 • PARTILLE
#5
22 januari 2013 kl 10:23
Gilla
Det verkar ju stämma med det som Colting skriver i sin blogg om korttidsfatsa. Jag provade en sådan förra veckan på 24H och det var inga problem.
Och när jag tänker efter har jag inte ätit särskilt mycket samma dag som ett lopp eller väldigt sparsamt. Jag tänker nog köra denna korttidsfasta igen. Men det jag inte fått kläm på är med vilka intervall skall man köra denna fastevariant? En gång veckan eller varannan vecka? Om vi snackar 24 timmars varianten. Någon som har koll alternativt kör detta regelbundet men med annan intervall än 24H?
1972 • Täby
#6
22 januari 2013 kl 14:23
Gilla
Jag kör Periodisk Fasta sedan i somras, vilket innebär ett ätfönster kl 12-20 ungefär. Min träning (löpning eller styrka) sker nästan uteslutande på morgonen dvs fastad. I söndags t ex var jag ute på långpass kl 8:45, sprang 18 km i 5:34-fart ungefär. För mig funkar det jättebra.

Inför tävling däremot brukar jag rucka lite på det där, dock, och äta tidigare så jag är hyfsat lagom fulltankad.
Kim Dahl
1976 • växjö
#7
22 januari 2013 kl 16:03
Gilla
Det är detta lchf handlar men få verkar fatta det.. Hålla ett stabilt blodsocker och äta mindre ofta:)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#8
22 januari 2013 kl 16:22
Gilla
Re Kim

Ja förutom att åtminstone jag åt sisådär 75-80 energiprocent kolhydrater och mycket lite fett.

Det finns inga elitlöpare på marathon som bevisligen går på LCHF-kost de närmaste veckorna och månaderna före loppen , men desto fler på HCLF -kost.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#9
22 januari 2013 kl 16:28
Gilla
Nej Bo, du åt LCHF. Förstår du inte det? :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
22 januari 2013 kl 16:30
Gilla
Re Gabriel

Ja gå hade jag kanske fått göra i slutet på loppen om så vore :-)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#11
22 januari 2013 kl 16:37
Gilla
Tvärtom, du hade säkert sprungit maran under 2 timmar med mirakelkosten LCHF. Man blir ju en fettdriven duracellkanin, eller hur det nu var.
#12
22 januari 2013 kl 16:47 Redigerad 22 januari 2013 kl 16:53
Detta inlägg har raderats
Karibou
1976 • Sundbyberg
#13
22 januari 2013 kl 17:00
Gilla
@Bo: vad bra att läsa dina meriter på fastande magen. Sitter på flygplatsen till Dubai med en banan och lite cashewnötter i magen sen imorse... Vatten också.
Lite nyfiken (inte att jag tänker testa dock!!!): åt du som "vanligt" eller kolhydratladdade du och sen hade en fasteperiod på 18timmar + hop direkt till start linjen? Tänkte på att jag brukar äta sista måltiden ca.14timmar innan jag tar en lätt frukost (flingor/ soymjölk) som är 4 timmar innan mara starten. Räknas det som fasteperiod då?

Nää, för min del hoppas på att kunna ladda med kolhydrat när jag är på plats om inte innan. Orkar inte mycket mer än sova just nu (och läsa på jogg ;) det är 2 dagar + få timmar kvar innan starten nu!

Ditt inlägg hjälpte lite min hjärna i alla fall!

Ha det bra i det kalla Sverige! :)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#14
22 januari 2013 kl 17:55
Gilla
Re Karibou

Nattfasta är väl nästan oundvikligt för sjusovare :-)

-------------

Jaggjorde oftast en kort tömning den tredje dagen före marathon med oftast 30 + 10-20 km (dvs dvs 4-5 mil den dagen) och dessutom äta mycket lite kolhydrater kanske enbart 50 gram efteråt (men lite kött e d oxå) och sedan sluttömma på förmiddagen med 5-20 km beroende på hur det kändes.
Då var jag väldigt glykogentom, och laddade sedan främst 5 hg sockergodis vardera dagen i två dagar + något lite mer kolhydratmat för att inte bara äta godis.
Därefter dvs natten och morgonen före loppet ingen ting utom kaffe + lite socker o vatten.

Det var således EHCELF-diet i två dygn !

E står för Extremely
Robin Söderlund
1988 • Malmö
#15
22 januari 2013 kl 17:55
Gilla
Vad jag tror att Kim menar är att LCHF handlar om att optimera sin förmåga att drivas på fett. Det är också precis vad periodisk fasta gör, hjälper till att optimera fettförbränningen.

Nja Bo du hade nog inte behövt promenera sista biten på ett marathon om du åt LCHF. Du hade nog inte haft några problem att jogga då också, t.o.m. utan några kolhydratgels eller sportdrycker varje timme.
1977 • Påarp
#16
22 januari 2013 kl 18:06
Gilla
Jag provar periodisk fasta för första gången sen snart ett par veckor tillbaka. Äter mellan 12-20. Nog har jag märkt att jag är jämnare i humöret. Och mer "jämn-hungrig". Visst är jag hungrig vid 12 men inte så jag skulle kunna kasta i mig en pizza-hungrig.

Vad jag märkte igår när jag sprang strax under milen (ligger långt ifrån mara-nivå, om jag ens kommer dit någonsin..) igår gjorde jag det på fastande mage. Jag var trött. Men jag nog inte påstå att jag var mkt tröttare än vad jag varit om jag ätit frukost. Åt sen normalt tolv så att säga. Tänkte springa imorgon bitti igen och laddar lite extra med kolisar i form av fullkornspasta ikväll. Sen går det på en kopp kaffe imorgon. Förhoppningsvis. Jag tror faktiskt det är en mental vana med. Kroppen kan. Man ska bara ställa om hjärnan till fastandet oxå. :)
HR
1972 • Stockholm
#17
22 januari 2013 kl 18:17 Redigerad 22 januari 2013 kl 18:18
Gilla
Mikael:
eftersom du och jag diskuterat lite grann tidigare så vill jag komma med input och "färska" praktiska försök ifrån min sida:

Jag sprang min första maradistans någonsin igår morse.
Innan frukost. :)

Min skräck har ju alltid varit att bli hungrig mitt i passet och känna mig svag och behöva avbryta, men jag har vant kroppen vid träning på en minifrukost eller helt utan.

Precis som du så har jag haft ganska regelbundna måltider och det har jag inte slutat med. Men, träningsfria dagar äter jag mindre per måltid.

Under de långpass jag genomfört på morgnarna (upp till 25km fram till igår morse) så har jag provat en varierad kost. Under ett par månader har jag ätit en lågkolhydratigare kost till vardags (förutom frukost) och det fungerar fortfarande bra till vardags.

Men, om jag kör mina långpass utan en kolhydrat-toppning dagen innan så går de långsammare, varje gång.

Upplägget inför maradistansen (jag har alltså inte sprungit över 25km på över 20 år) var ganska enkelt ifrån min sida:
långsam uppladdning i två dagar med lite extra kolhydrater i form av ett par extra fikor, i mitt fall med det beprövade vapnet som får LCHF-rörelsen att aktivera kräkreflexen; mackor och te. Te med honung och socker. Mörkt saftigt bröd med ost och kalkon och äkta smör.

Eftermiddagen och kvällen innan toppade jag upp lite extra och körde på lite tyngre droger; då åkte punschknapparna fram till kvällsbion och klockan 23.30 blev det havredryck och mörkt bröd innan läggdags.

Jag tryckte i mig mindre än jag hade tänkt, man kan ju inte mer än äta sig mätt och jag tog min nattmacka trots att jag inte var hungrig då jag tänkte att den kunde göra nytta på passet. :)

Till frukost: tre punschpraliner nersköljt med 1 dl juice och ett halvt glas vatten och sedan iväg efter en kvart.
Gick prima!

Eftersom jag sprungit ett par 15km pass på lågkolhydratdiet så var jag ganska säker på att jag inte skulle orka med att dubbla och nästan trippla distansen. Nu klarade jag mig fint och flyttade fram vätskekontrollen till ca 30km då det blev en halv burk cola (dricker jag aldrig annars) och ca fyra klunkar kaffe. Det blev lite segt i snöslasket runt 35-36km på vägen hem och tvä längre uppförslut i snöslasket i bibehållet tempo sög lite extra must. Vid km 40 var jag mycket törstig och gjorde misstaget att hälla i mig en päronmer och det korta drickastoppet i kylan gjorde mig snabbt kall och fingrarna domnade bort och det blev en mycket trög start för sista 2km. Men runt sista km så kände jag mig hysat varm igen och lekte med tanken på att klämma en ultra. Men då jag cirklade hemmet så lade jag av.

Under passet: en nötcreme (18g) efter 15km. ca 1,5dl Cola och 1 dl kaffe vid 30km samt två till nötcreme. Sedan päronmer vid 40km, som jag kunde varit utan.

Efter passet så blev det: Resorb, juice, vatten, en Dusch, behandling på massagebänken, sedan en kopp te och fyra mackor, sedan en och en halv timmes vila och sedan kycklingsoppa med bröd och sedan fortsatt småätande och drickande var tredje timme under resten av dagen. Kroppen ville inte ha några större måltider. Så det var tonvikt på kolhydrater även efter maratonpasset då jag kände att det skulle underlätta återhämtningen.

Funkade prima och idag - en dag senare - känner jag mig inte mer sliten än under tidigare 25km pass. :-)

Idag blev det lättare frukost och lågkolhydratslunch (Oxfärsbiff med tre små kokta potatisar, inget bröd till, mycket sallad) och resten av dagen har varit enkel vila och återhämtning. Äter som vanligt idag men igår så kände man ju hur kroppen sög i sig all energi efter passet.

Sov som en stock men har känt mig pigg hela dagen och vaknade inte ens hungrig även om jag alltså inte åt mer efter passet än jag gör i normalfall. Jag missade ju både frukost och lunch. :)



HR
1972 • Stockholm
#18
22 januari 2013 kl 18:29 Redigerad 22 januari 2013 kl 18:32
Gilla
Det som är mest intressant med att ha sprungit de längre passen (25km och 42,2km) den senaste veckan är att jag är mindre hungrig och får en mycket bra aptitreglering.

Kroppen går normalt ganska snålt till vardags och är det något jag blir sugen på innan träning så är det något åt det sötare hållet. Tänker mig inte fett innan träning om man säger så.

Efteråt blir kroppen kräsen och den enda gången jag blir sugen på SOCKER är direkt efter passet. Då menar jag inom en halvtimme efter passet.

Då tar jag gärna ett par deciliter sportdryck/juice och resorb eller något annat med elektrolyter. Ibland slinker det ner en powerbar med det, oftast varianten med mycket protein och lite socker.

Efter det så vill inte min kropp ha socker utan då vill den ha långsammare kolhydrater. Tillägg: kroppen signalerar inte direkt till mig att den vill ha proteiner men jag ser till att klämma i mig det tillsammans med de långsammare kolhydraterna.

Efter ett par timmar så är den sedan sugen på vad som helst från en kikärtsbiff till en omelett eller en god soppa till en dagobertsmörgås.

En nackdel med lågkolhydratkosthållning är att jag snabbt blir tokdeffad och fryser lätt. Men deffen är nog mest bundet vatten som försvinner med kolisarna eftersom jag har mycket lågt underhudsfett annars också. Det jag däremot känner som den enskilt största nackdelen är hur snabbt man tappar muskeluthållighet om man kolhydrattömmer innan ett längre löppass och börjar "tom" på kolhydrater. Då menar jag alltså att man genomgår en tömningsfas och inte fyller på sedan eller att man äter lågkolhydrat rakt igenom träningsveckorna.

Normalt känns det ju som att det ska mycket till innan man är tömd på muskelglykogen men ett par långpass utan påfyllning under ett par veckor gör mig snabbt sliten. Då får man springa mer på pannben och i klart lägre tempo.

Jag tillhör kategorin som inte gillar pasta och kunde inte ens tänka mig pasta efter maratonpasset. Hade nästan förväntat mig ett sådant sug.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#19
22 januari 2013 kl 19:05 Redigerad 22 januari 2013 kl 19:20
Gilla
Imponerande Henrik med maralånga passet PÅ TRÄNING efter så många års bortovaro !

Dina vedermödor på slutet tycker jag mig känna igen från mitt första 42 km-pass som var några veckor innan mitt första fullföljda marathonlopp 1977 i Vällingby. Fast jag tog en buss på slutet efter ca 4 mil när jag var slut och kortade av passet som annars skulle blivit några km längre än 42 km dvs jag fick springa sista biten från bussen :-)
HR
1972 • Stockholm
#20
22 januari 2013 kl 19:18
Gilla
Tack Bo. :-)
Ja, jag hade ju ingen aning om hur kroppen skulle reagera efter ca 30km så målsättningen blev ett lågt och hållbart tempo rakt igenom. Det som var slitigast var att springa och småhalka under stora delar av passet och det gjorde det lite svårare att springa helt avslappnat. Hade ca 12km motvind men det var egentligen bara i samband med halkan som det blev motigt i sig då det bara var ett par km i taget.

Fick många lärdomar av passet.

Sprang i mina klumpigaste skor för värmens skull och kunde konstatera att de är "slut" och de gav dålig respons.
En lärdom var att det är trögt att starta igen efter ca 36-40km och att det tar lite tid att komma igång igen. Det fanns energi kvar i kroppen men jag ville inte riskera något. Hade jag fått byta till torra underställ på överkropen så hade jag nog kunnat pinna på en bit till, frossan vid 40km vätskestoppet var inte kul. Då trodde jag någon minut att jag skulle stupa på målsnöret.

Nu kommer ju nästa halvmarapass att kännas som en baggis. :)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.