Löpning • Träning • 7 inlägg • 4327 visningar •

Dum fråga

Anders Carlsson-Nilsson
1974 • Knivsta
#1
•
17 maj 2013 - 10:49
Gilla
Jag har nyligen börjat förbättra min teknik i nedförsbackar och i samband med det har jag avslöjat mig själv med att vila i nedförsbackarna och i samband med det fått dålig teknik och untnyttjande av nedförsbackarna.

Den dumma fråga jag har nu är: När ska man vila under ett löppass eller tävling?

Och med vila menar jag att tempo lugnar sig lite så att man får tillbaka lite kraft.
Eftersom det är omänskligt att hålla en konstant belastning på kroppen så borde det finns bättre och sämre tillfällen att ta sin återhämtning?
Peter P
1965 • Kungsholmen
#2
•
17 maj 2013 kl 10:54
Gilla
Det bästa är väl att ligga på en konstant hög belastning som man klarar att hålla hela loppet men om man tillfälligt gått litet för hårt så slår man av på tempot en stund. Spelar väl inte så stor roll när man gör det tycker jag men kan skall inte lockas att slå av i varje nerförslöpa. Ofta får man ändå en bra återhämtning när det går nerför trots bibehållen fart.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#3
•
17 maj 2013 kl 10:56
Gilla
Finns inga dumma frågor!

Det snabba svaret är: När du är klar/har gått i mål :)

Skämt åsido. På träning finns ju inga regler utan här kan du väl bara sänka tempot om du känner att ansträngningen är för hög.

På tävling om du har andra ambitioner än att ta dig runt, så visst kan du utnyttja en flack längre utförslöpa eller ett flackt parti med medvint till att inte gå på lika hårt och därmed återhämta dig lite grann.

I brantare backar ges inte samma möjlighet.

Ett annat sätt att tänka är att ta det lite lugnare i uppförsbackarna så att du är fräsch nog att återta ditt tänkta tempo vid backens krön istället för att vara helt slut men även o du sänker tempot i backen kanske ansträngningen förblir hög så det är väl inte samma sak.

När jag är i riktigt bra form så blir jag såklart trött i backar men återhämtar mig bra när det blir flackt igen, även om tempot är relativt högt.
Magnus Reimer
1965 • Kristianstad
#4
•
17 maj 2013 kl 11:03 Redigerad 17 maj 2013 kl 11:08
Gilla
Det handlar väl lite om i vilken form man är, om man är riktigt genomtränad och i bra form så kan man ju ligga på en ganska hög anspänning under ett helt lopp, både upp- och nerför samt på flacka partier. Är man däremot kanske mindre genomtränad eller i sämre form måste man troligen hushålla lite med sina krafter. Sen har man väl olika förmågor där en del är bätte uppför, andra nerför och vissa på flacka/plana partier. Att utnyttja tekniken och springa snabbare utför tycker jag kräver en bättre form och grundträning då man kan bränna mycket kraft där. För min del har det ibland vart bättre att ta det lite lungnare uppför och sedan orka pressa mer på flacka partier. Om man kör för hårt brukar man ju motvilligt få sänka tempot efterhand :-)
Leif Andersson
1954 • Falun
#5
•
17 maj 2013 kl 11:11
Gilla
Jag såg en pulskurva från Orsa-kajtn (från en tjej i världseliten i orientering) och blev förvånad att hon hade så hög puls även nedförs. Loppet är 15km och stor del terräng och några rätt branta backar. Så rätt svar är nog som de ovan har nämnt, ligg på en jämn ansträngningsgrad.
Tomas Segerman
1955 • Lidingö
#6
•
17 maj 2013 kl 11:16
Gilla
Och som Magnus R säger, ta det lite lugnare i uppförsbackarna för att inte bränna allt krut där. Det gäller framför allt i längre lopp.
Anders Carlsson-Nilsson
1974 • Knivsta
#7
•
17 maj 2013 kl 11:19
Gilla
Som ung åkte jag längdskidor och därför sitter det i ryggmärgen att köra hårt i uppförsbackar eftersom det blir vila i nedförsbackar. Men eftersom det INTE blir vila i nedförsbackarna så är nog era råd bra att jag försöker ta det lite lugnare uppför, snabbare nedför, för att få en jämnare belastning, och sedan hitta ett platt/lätt ställe ifall jag behöver lite återhämtning.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.