8 september 2013 kl 08:37
Eftersom jag har läst Tim Noakes "Waterlogged" i sommar så hänvisar jag till den när jag säger att modern forskning har visat att det i princip är omöjligt att drabbas av vätskebrist vid löpning kortare tid än 2-3 timmar. En i övrigt frisk människa tål utan problem en tillfällig förlust på 2-3 % av kroppsvikten utan att prestationen försämras, eliten betydligt mer (Haile förlorade 8-10 % av sin kroppsvikt när han satte världsrekord på Marathon).
Däremot går det att på kortare distanser som 5-10 km i hög värme/solsken dra på sig överhettning i hela kroppen så att "the central governor" lägger sig i och stänger av de arbetande musklerna, för att skydda hjärnan.
Som generell hållregel gäller att om en löpare kollapsar tämligen hastigt, särskilt i samband med en attempterad fartökning in mot mål på slutet av ett lopp på 5-10 km, då är det överhettning (obs - ej värmeslag, det är i sin äkta form något helt annat), men om farten har sjunkit gradvis under flera kilometer på ett längre lopp innan kollaps, då kan det vara vätskebrist.
En tredje och fjärde vanlig variant är löpare som kollapsar EFTER målgång och efter att ha druckit efter målgången, då skall man i första hand misstänka övervätskning med påverkan på hjärnan (eller Post Exercise Hypotoni när blod samlas i underbenen där musklerna helt plötsligt inte längre arbetar och bidrar extra till det venösa återflödet samtidigt som pulsen förblir förhöjd ett tag till).
Eftersom FU tydligen kunde gå på kräftskiva redan på kvällen så kan vi förmoda att det som hände var alternativ nummer två, överhettning under spurtfas som fick hjärnan att slå på stora bromsen över hela systemet.
Stort kudos till honom för det - det är inte många (förmodligen bara någon promille av alla löpare) som ens en gång i livet klarar att kämpa emot hjärnans trötthetssignaler så hårt och så länge att den tvingas vidta denna drastiska åtgärd att stänga av hela resten av kroppen en stund.
Tevereportrarna talar förstås om otäcka scener e.d - men om man förstår vad det är man ser så är det egentligen ganska vackert; ett slags mental motsvarighet till en fysisk världsrekordnivåprestation.
