Löpning • Skador & Rehab • 14 inlägg • 2567 visningar •

hundbett

violet
#1
•
14 november 2018 - 10:59
Gilla
Hej
Jag blev biten av en hund på låret på Gröndal igår när jag sprang där och fick ett sår. Fick stelkrampsvaccin och antibiotika mot infektion igår men mår i generellt ok .Jag undrar kan man springa trots antibiotika när man inte har någon feber ? Har lite ont i benen där hunden bet mig igår och tyvärr blev jag hundrädd för förstagången i mitt liv. Hur klarar ni av hundar?
Irene
1968 • Åstorp
#2
•
14 november 2018 kl 11:35
1 Gilla
Du kan nog springa trots antibiotika eftersom det är i förebyggande syfte just i detta fallet men kolla upp hur man resonerar när det gäller vaccin. Tog hundägaren ansvar över situationen? Brukar vara lite si och så med det.
#3
•
14 november 2018 kl 11:39
Gilla
Hej Irene
Tack för svaret. grejen är att jag var så rädd så jag sprang förbi trots värken i benet efter men jag märkte lite att han var arg varför jag sprang och inte stannade när jag såg hans hund. ( vissa hundägaren hatar dessvärre löparen också)
Irene
1968 • Åstorp
#4
•
14 november 2018 kl 13:48
2 Gilla
Ja, vissa hundägaren behöver verkligen gå en kurs. Det viktiga är att aldrig söka ögonkontakt. Man ska låtsas som om hunden inte finns, dock är detta ingen garanti för överfall. Har själv haft hundar hoppandes på ryggen. Den ena ägaren tog det på allvar men maken skrattade bara.
Tibor Karaszi
1965 • Täby
#5
•
14 november 2018 kl 14:14
3 Gilla
Jag brukar stanna och se sur ut. Om nu inte hundägaren gör en någorlunda insats att hantera hunden.

Och förklara att det är kopplingstvång för hundar i Täby. Inte för att det verkar hjälpa speciellt mycket.
Ribban
1968 • Åkersberga
#6
•
14 november 2018 kl 17:28
3 Gilla
Jag har själv blivit biten flera gånger under mina löpturer. Hinner jag så brukar jag göra som Tibor. Det är mitt bästa tips. Fortsätta springa gör det bara värre. Det stora problemet är väl att ägare till dessa otrevliga hundar är så lågt begåvade att de inte förstår att respektera andra människor och andra hundar. De verkar inte förstå trots tillsägelser, polisanmälan och efterföljande krav på munkorg när det har gått riktigt illa. Jag har gett upp. Jag är själv hundägare och blir minst lika förtvivlad när folk låter sina "snälla" hundar springa fram och attackera oss. Det har i vissa fall slutat sådär, men ibland har min hund blivit biten och det värsta scenariot var när min 187 långa sambo tog upp vår hund i sista stund och blev omkullvält av en mastiff med skador till följd! Ingen ursäkt där inte förrän långt senare.
Walker67
1947 • Växjö
#7
•
15 november 2018 kl 14:16
Gilla
Det minsta man kan begära är att hundägaren betalar läkarbesöket.

Ribban; tror du att det är större risk att bli biten om man har hund själv och den anfallande hunden känner vittringen av hund ? Själv stannar jag och går förbi och aldrig mellan hund och hundägare. I 9 fall av 10 är det inga problem, men man vet ju inte i förväg om det är en aggressiv hund, så det är bäst att ta det säkra för det osäkra i varje situation.
Timmy Nilegård
1996 • Svedala
#8
•
15 november 2018 kl 17:32
3 Gilla
Sällan jag möter hundar, men en gång när jag sprang så mötte jag en hund i en park, som var lös och ganska så stor. Jag är inte hundrädd, men man har ju en viss respekt för hundarna. Så jag saktade in och gick förbi hunden så långt ifrån jag kunde, så såg jag ägaren som inte syntes i mörkret.. Så sa hon "Det är lungt, du kan springa. Hade han varit farlig hade jag sagt till". Det kändes sådär, tänkte att - 'Hade den varit farlig hade du väl inte haft den lös..'
Ribban
1968 • Åkersberga
#9
•
15 november 2018 kl 17:46
Gilla
Walker67: Nja, jag tror snarare att risken att bli biten av en hund när man själv är ute och går med en hund, är minimal. Fokus flyttas till hunden istället. Att jag har blivit biten beror på att jag springer och att den attackerande hunden först tolkar det som lek och sedan blir osäker när jag inte ger andra leksignaler. Situationen övergår till försvarsbeteende/ testa hierarkinivån. Det så kallade lekfulla nafset, som inte heller är ok, uteblir och hunden hugger till rejält. Hoppas jag inte skrämmer upp trådstartaren nu. Inte meningen.

Timmy: Det där du har råkat ut för är standard och väldigt sorgligt. Många människor är dessutom väldigt hundrädda. Så tråkigt att vi ska springa runt och vara på vår vakt för lösa "ofarliga" hundar.
Oldboy
1952 • Danderyd
#10
•
15 november 2018 kl 21:47
Gilla
I mitt "standardspår" finns det en hel del hundar men också många löpare så hundägarna har lärt sig. Blir jag osäker ropar jag "Håll in hunden!" så tidigt som möjligt, det har hjälpt. Men det ska inte behövas!
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#11
•
15 november 2018 kl 22:59
Gilla
"Hur klarar ni av hundar?"

Trots ca 230 000 km löpta sedan 1974 har jag aldrig blivit biten av en hund. Möjligen lärde jag mig något "pavlovskt" av hur att "interagera" under uppväxten då familjen hade två taxar som det t ex ibland befanns anledning att ryta till.
Men i Sverige kanske det ändå hjälper föga om man närmar sig en på långt håll synlig lös schäfer eller något ännu värre, och på senare år brukar jag ibland helt enkelt vända om och springa en annan väg för att undvika att stanna eller en konfrontation.
I Spanien för flera år sedan träffade jag på en husselös pitbull-liknande rätt stor hund som dreglade med "kisande" ögon och följde efter mig. Då stannade jag och talade lätt lugnt typ "stanna där" och kanske lätt gestikulerade dvs pekade "gå dit" och sedan lyckades jag sakta smita iväg och börja springa igen efter någon minuts dröjsmål pga incidenten. Oftast är lösa hundar i Spanien tämligen ofarliga och har inte samma instinkt att jaga.
Massor av tillfällen har små eller lite större hundar varit lösa speciellt i Sverige och attackerat och då kan det ibland fungera att ryta till ordentligt flera ggr eller hellre i lindrigare fall bara bestämt säga fy och peka innan ägaren möjligen gör något åt den snälla vovven. Men ofta måste jag då stanna tills ägaren får kontrollen över hunden.
Helt passiv är jag nog aldrig varit vid potentiella farliga eller irriterande lösa-hundmöten, men ibland först försökt fortsätta springa som om inget kommer hända vilket det dock ändå då oftast gör...
Walker67
1947 • Växjö
#12
•
16 november 2018 kl 20:58
Gilla
Idag mötte jag två hundar, som kom i fullt språng mot mig. Jag tvärstannade och höll ner händerna för att skydda känsliga delar i underlivet. Ägaren röt till och jag såg snabbt att det var ofarliga hundar och blev inte rädd. Min fråga till hundkunniga; är det rätt att skydda könsorganen, hur troligt är det att de hugger där ?
En fråga till; varför skall man ej ta ögonkontakt med hunden ?
ps. på samma runda träffade jag en mycket trevlig hund, som viftade glatt på svansen och ville att jag skulle leka med den. Jag kastade iväg pinnen han kom med och han hämtade den glad i hågen. Så höll jag på flera gånger och det slutade med att jag gick till ägaren i fabriken i närheten och han tog hand om hunden. Den hunden skulle jag gärna velat ha som min egen, brun smal och väldigt leksen. :)
Irene
1968 • Åstorp
#13
•
16 november 2018 kl 21:10
Gilla
När man negligerar hunden utan ögonkontakt påvisar man ledarskap. Hundar lever i ett hierakiskt system som innebär att en hund ska vara en ledarhund. Denna ledarhund ska människan vara men men....
Oldboy
1952 • Danderyd
#14
•
16 november 2018 kl 21:41
Gilla
Aha! Tack Irene! Jag brukar negligera hundar så mycket som möjligt, väluppfostrade hundar i spåret negligerar mig också. När jag springer vill jag inte möta lekfulla hundar heller, jag vill få vara ifred.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.