19 juli 2021 kl 08:59
Redigerad 19 juli 2021 kl 09:09
När jag var 6-7 mil/v-löpare mina första tävlingsår 1974-1976 blev det ofta enbart distanslöpning mellan långlopp på mestadels vår och höst, men i flera fall kunde det bli något intervallpass.
På sommaren inför och mellan några bantävlingar blev det ibland banpass (upprepningar på allt mellan 200 m och 1000 m) om de fick plats, men ofta såg jag tävlingarna som tillräcklig träning. Då fanns inga långlopp på sommaren i Stockholmsområdet.
Springer man mest långlopp och tränar måttlig mängd som t ex 4-6 mil/vecka behöver man nog sällan mer fartträning när tävlingarna kommer rätt tätt dvs en gång per vecka, men då och då kanske ett fartpass ändå gör nytta och definitivt gör de det vid längre mellan loppen.
Vid tätt mellan loppen är det att föredra att då inte även träna med mycket mjölksyrepåslag, men det gör nog få vanliga långlöpare ändå. Kortare fartlöpning av koordinationskaraktär håller däremot känslan uppe i långlopps-tävlingsfart. T ex 5-10 upprepningar på 100-200 m utan mjölksyrebelastning. De kan läggas in i ett kort distanspass.