Sympatiska nervsystemet låg puls

Hej på Er!

OBS! Varning för väldigt långt inlägg!

Behöver er hjälp med ett problem som uppstått efter hand, kommer till de i slutet av texten...!

Jag försöker ta de från början men så kortfattat som möjligt...
Jag har alltid älskat att tävla, och gjort de främst i motorsport.

Blev diagnostiserad med kärlkramp och opererad 2010 vid 45 års ålder med en så kallad ballongsprängning (ingen infarkt).
Ingen övervikt, ingen rökning eller dåligt kolesterol 2010 eller innan, inte sedan dess heller!
Jag hade ingen vidare kondis men 2009 så sprang jag otränad 10k i Karlstads stadslopp på ca 57 min var då "blå" i ansiktet.
Tre (3) dagar efter ballongsprängningen 2010 så sprang jag Karlstads stadslopp 10k igen otränad på ca 56 min fast mkt lättare än 2009, kändes så mkt bättre/lättare att springa efter ballongsprängningen.
Har alltid gillat löpning men inte tagit mig tiden eller kommit igång helt enkelt, trots att jag har stora högar med tidningen Runners World hemma!
Hösten 2018 då var jag fast besluten om att komma igång med löpningen och av en slump så hittade jag något som gjorde mig mer motiverad att springa, det var OCR tävlingar.
Fick efter test hos Aktivitus ett löpprogram hösten 2018 med avstämning januari 2019 och löpformen blev snabbt riktigt bra!
Jag hade ca 198 i maxpuls och min Lt1 tröskelpuls var 155 hösten 2018 och 165 januari 2019, så en klar förbättring.
Tävlade en del i OCR innan pandemin och trots stora framsteg så var löpningen min svagaste del, inte hindren för där gick de fint.
När pandemin kom så blev nästan alla OCR tävlingar inställda och jag började köra lite motocrosstävlingar i Div 3 för att hålla mig i form och ha kul!
Tyvärr så blev det en rejäl krasch hösten 2020 som resulterade i 20 revbensfrakturer, punkterad lunga och nyckelbenet av på 2 ställen, men ca 6 månader efter kraschen med diverse operationer och en massa rehab så var jag tillbaka lika stark och med ungefär samma kondis som innan.
Vid ett tillfälle 2019 när jag sprungit ett antal pass med Aktivitus programmet så upplevde jag en hög RPE vid mkt lägre puls än vanligt, något som jag senare fick klart för mig att jag förmodligen närmade mig, eller var övertränad, för efter några vilodagar så var det helt som vanligt, 165 i puls kändes behagligt att springa i.
Löpträningen fortsatte men det går lite upp och ner, mycket stress i arbetslivet gjorde inte saken bättre, senhösten 2022 så kände jag av tryck i bröstet vid ansträngning och skrev då en egen remiss till hjärtavdelningen.
Efter en del tester så blev det en ny kärlkransröntgen och ballongsprängning i juni 2023, läkarna tyckte operationen var lyckad.
Nu jäklar tänkte jag, med 2010 års ballongsprängning i minnet så skulle jag kunna springa igen utan bröstsmärta, så blev de inte!
Det var snarare lite sämre där bröstsmärtan kom vid ännu lägre ansträngning eller låg puls, men inte alltid, bara ibland!
Fick svaret av läkarna att det tar nog lite tid för kroppen att återhämta sig.
Hösten 2023 så hade jag haft en mindre stressig period ett tag då ville jag verkligen bli bättre på löpningen, anlitade en riktigt bra coach, förklarade hela min situation med skador, stress osv.
Jag och coachen började efter några månader inse att min arbetssituation ihop med min löpträning var långtifrån optimal, stressen av jobbet och stressen av träningen gjorde att likt 2019 så kändes det jättejobbigt att springa med 10-15 slag lägre puls än normalt, jag var mkt mer andfådd, dessa gånger så fick jag oftast tryck i bröstet.
Har ytterligare 1 gång gjort en kärlkransröntgen på grund av att jag fortfarande fick bröstsmärta, det var nyåret 2023-2024 men utan några förträngningar.
Sprang mitt i all jobb stress Karlstads stadslopp 10k i juni 2024 då utan bröstsmärta, första 3 km under 15 min men slog där av på farten och måltiden blev 53.18.
Jag har sedan augusti 2024 slutat de jobbet som stressade mig, stressen är nu borta men problemet är inte löst även om det blivit bättre.
Att springa nu och sedan senhösten 2023 med 140-150 i puls är som det var att springa med 165 förr, lika ansträngande.
Vissa dagar går det betydligt bättre och vissa sämre, igår så värmde jag lite lätt och sedan sprang några 200 och 400 meters intervaller i 4:10 tempo utan att vara speciellt andfådd eller känna obehag/smärta i bröstet, jättebra känsla helt enkelt!
Idag så skulle jag springa ett LSD pass och det skulle verkligen vara lugnt.
Pulsen steg väldigt sakta trots stig löpning och jag flåsade redan vid 135-140 i puls vilket är ett väldigt dåligt tecken för mig, stannade och gick några ggr då och då vilket kan göra att det "släpper" men den jobbiga och tunga känslan fortsatte, efter ca 5 km så fick jag obehagskänsla i bröstet i ca 145 i puls och 6:00 tempo.
Jag gick då ca 25-30 sekunder och sprang sedan betydligt fortare i 4:50 tempo i ca 400-500 meter utan att känna ett dugg i bröstet med 157 i puls.
Förr reagerade pulsen väldigt fort på fartökningar eller uppförsbackar men nu händer inte alls lika mycket.

Det som jag tror har hänt är att efter år av stress på jobb och träning så vill inte pulsen gå upp så mycket som den kanske borde, kroppen har bromsat sig själv som att den försvarar kroppen, vilket gör att hjärtat slår för sakta i förhållande till ansträngningen och jag blir då andfådd och får bröstsmärta, precis som det gjorde med betablockerare:

Hur kommer jag ur detta, har ni tips på vad jag kan göra eller vart jag vänder mig med mitt problem?

Förstår verkligen om långtifrån alla orkat läsa, men tack ni som gjort de - jag kommer kämpa på :)