30 september 2009 kl 13:03
Själv har jag testat förra sommaren under några veckor Atkins induktionsfas strikt med max 5% kolhydrater, senare under hösten cykliskt med ett par dagar lågkolhydrat och så en eller två dagar med normalt intag, och i början av året provade jag återigen en cyklisk variant under några veckor - med fyra-fem lågkolhydratdagar och sedan normalt över helgen.
I flerveckorstesterna där jag jag låg på max 5% kålisar hela tiden, eller 4-5 dagar i sträck, så sprang jag på pumpen nästan omgående. Om jag innan tex sprang 6:00 tempo till 150 puls och tyckte det var en lätt och behaglig resa så fick jag ut 6:30 tempo till samma puls, men att dessa 150 i puls kändes som mycket ansträngt, som 160 eller mer i puls.
Jag sprang alltså betydligt långsammare, och fick ta i mycket mer. Och lusten till löpningen var som bortblåst. Det var bara tjurskalligheten som gjorde att jag fortsatte.
Och jag är långt ifrån ensam om att ha dessa erfarenheter.
En del verkar det funka bra på - de springer lätt och ledigt vidare, men jag tror inte någon visat siffror på att de utvecklats snabbare (till samma mängd av träning, dvs om allt annat är lika) när de bytt kosten på det viset.
Ska man se till de bästa ultralöparna i världen, typ Yiannis Kouros, Scott Jurek, eller fenomen som Cliff Young, eller de suveräna naturlöparna Tarahumaraindianerna så har de en kost hög på kolhydrater, och är i det närmaste vegetariska. Några eskimåer, massajer och inuiter hittar ingen på listorna över högpresterande på långa löpsträckor.
