ASICS Stockholm Marathon - Stockholm

Racerapport från gårdagen.
Kände mig grymt sliten efter Göteborg där jag ju även var väldigt sliten under själva loppet.
Därför åkte jag upp till Stockholm helt utan några tidsmål eller förväntningar. Var så sent som på fredagen tom tveksam till att starta. Men tänkte väl att har jag ändå åkt upp så måste jag iaf prova hur benen känns när jag väl börjar springa. Låg i sängen och lyssnade på Iron Maidens "Fear of the där" på morgonen och kände att jag faktiskt började tända till lite. Hade denna låten i lurarna hela vägen in till Centralen där jag låste in väskan.
Var helt plötsligt väldigt sugen på att springa maraton.:-)
Dock fortfarande ganska tveksam till formen. Beslutade mig för att försöka hänga med 3:15-gruppen från start för att känna efter.
Låg med dessa ca 37km sen hade jag dom helt plötsligt strax bakom. Tänkte att jag ville ha lite marginal ner till 3:15 till andra varvet.
Passerade första 5 på 21:53 vilket ju egentligen var lite väl snabbt men det är ju å andra sidan ganska lättsprunget i början.
Fortsatt bra känsla hela Södra Mälarstrand och Västerbron.
Jämn fart upp till 10 km som passerades på 44:14. Strax efter 10 km började jag prata med en kille från Österrike nr 303 Dejan. Vi slog följe och det kändes lite kul att springa maraton i runt 4:30-fart samtidigt som man småpratade lite och hade det allmänt trevligt. Dojan hade precis som jag ingen målsättning med loppet utan mer att bara ta sig runt. Han var dock god för 2:58. Eftersom det vara hans första gång i Stockholm så var han ju även lite nyfiken på banan. Men i vilket fall så passerade vi plötsligt 15 km på 1:06:29. Tiden går fort när man har roligt.:-)
Kände dock att det inte skulle gå att hålla denna farten hela tiden så jag försökte hålla igen lite.
Ut på Gärdet där jag började får det riktigt kämpigt ifjol. Halvmaran passerades på 1:34:08 och jag började oroa mig för att den lite tuffa öppningen skulle straffa sig även i år. Gillar verkligen inte sträckan mellan 22 och 26 km.:-p Men desto tätare publikleden blev desto piggare blev jag kändes det som.
Sprang med ett leende på läpparna hela vägen från Kungsträdgården och ner över Skeppsbron. 30 km passerades på 2:15:12 och ingen större oro över att stumma helt. Började däremot oroa mig lite för vänster knä som hade börjat smärta allt mer.:-p Tänkte att det vore ju jäkligt typiskt att gå sönder när man var så pass fräsch.
Har tidigare år tyckt att Söder Mälarstrand på andra varvet varit extremt lång. Igår så kändes den fullt överkomlig. Tog det väldigt lugnt uppför Pålsundsbacken upp på Västerbron. Kollade på klockan vid 9 km och insåg att klarar jag bara springa hela vägen utan att börja gå så skulle jag gå under 3:15. Detta gjorde att jag inte började stressa fartmässigt utan sprang mer och bevakade sluttiden.
Men när jag svängde upp på Norr Mälarstrand efter Västerbron kan man ju säga att mitt maraton började. Blev sliten ganska fort och började även få krampkänningar i båda vaderna. Samt att knäet gjorde sig påmint i synnerhet vid sidledsförflyttningar eller vid trottoarkanter. Började kännas väldigt långt mellan km-skyltarna. Tyckte att jag knappt rörde mig framåt med klockan visade ändå på farter mellan 4:40-4:50? Torsgatan är ju alltså inte kul.:-p 3 km kvar och det var bara pannben som gällde. Blev passerad av löpare men brydde mig inte så mycket om det. Passerade även en hel del löpare men fokuserade enbart på mig själv och nästa km. Försökte suga åt mig energi av den fantastiska publiken. Så grymt skönt när man kunde ana Stadion långt där framme. Den synen var nästan skönare än själva målgången. Var ju trots allt så jäkla kul att vara därute att springa trots regn, kramp och total utmattning.:-)
In på Stadion och den sedvanliga "spurten" in mot målgång.
Så grymt nöjd med tiden, disponeringen av loppet och att jag faktiskt hade riktigt roligt nästan hela loppet.
Längtar redan till nästa år!
För en Blåvittsupporter kan det kännas tungt att säga. Men när det gäller Göteborgsvarvet vs Stockholm maraton så vinner Stockholm alla dagar i veckan!