Stockholm Marathon DNF

Hade höga mål och siktet var på sub2:58 och skulle även varit nöjd med sub3. Hade fin draghjälp från folk i klubben som skulle hjälpa folk in sub3 och jag brukar kunna springa rätt jämnt så jag hoppades på att 1:28 på halvan skulle kunna räcka. Jag klarade av målfarten till 29 någonstans och någonstans på Södermälarstrand fick jag revidera målet 2 gånger. Först väntade in Sub3flaggorna för att se om jag skulle få ny kraft men det gick bara inte så då blev målet att ta sig in på en hygglig tid.

Västerbron gick låångsamt men utan tidskrav så passade jag på att pussa på min ofödde son. Några hundra meter senare kom skyfallet och några monsterbyar och då gick det sjukt fort att bli nerkyld så pass att det inte gick att fullfölja.

Jag klev in på ett café (strax innan 36km) och fick kaffe och en filt och försökte heja fram folk i väntan på att jag själv skulle bli varm nog att ta mig till närmsta sjuktält... Det var LÅNGT dit. Fick uppgifter om att det skulle finnas vid stadshuset men jag fick ta mig ända till Centralen. Väl där kunde inte ens tala och knappt andas.

Tar väl med mig att det gick bra rätt länge i varje fall. Drar lärdom av att om man bonkar i regn så är det svårt att ens ta sig i mål. Kanske gick jag ut för hårt, Stockholm är betydligt tuffare än Barcelona och jag kanske borde haft mer respekt för banan? Men jag var ju så mkt bättre tränad nu så jag var helt övertygad om att det borde gå. Å andra sidan så hade magen strulat i 2 veckor så kanske kunde jag inte lagra in tillräckligt med soppa? Måste också komma ihåg att sportdrycken var extremt blek i år så i framtiden ska jag nog ordna med langning.

Får se det som en uppladdning för Berlin i höst.