Se karta

Den tempokurvan är ganska kul....:-)
Jag skulle springa långt och tyckte vädret var perfekt just den här förmiddan.
Perfekt för att slippa ta med vatten, fasan vad jag är slö.
Jag var så nöjd när jag inte svängde iväg på någon kortare sväng.
Vid 16 km så var jag nog väl vågad och efter en km så insåg jag att jag inte vågade fortsätta den vägen.
Vände och sprang vidare mot Törnevalla kyrka.
Precis innan jag kom fram dit så blev det jobbigt och jag kände att jag var ruskigt törstig.
Minsann så tittade solen fram då också.
Vid Törnevalla så tog jag paus för att fundera på var jag ska hitta vatten och hur jag ska ta mig hem.
Jodå, det trodde jag nog att det skulle gå om jag bara fick lite vatten.
Jag satte mig vid sidan av vägen i två minuter, sen la jag mig ner två minuter.
Då kom en bil som stannar.
-Behöver du hjälp?
Nja, sa jag, jag är ju en envis rackare, men har du vatten så blir jag glad.
Han hade endast en liten pumpflaska som jag brukar använda till att vattna små plantor.
Jag tog den och sprutade på vilt mitt i ansiktet.
Skönt...
Vatten och dricka hade han hemma och hemma var i Gistad.
Halvvägs hem.
Läge att inse att plåga sig hem kanske inte är helt nödvändigt.
Jag fick gärna åka med och gjorde det.
Väl där svepte jag i mig en liter av hans vatten, tackade så mycket och sprang de dryga sex km hem.
Bilfärden var lite drygt 5 km lång.
Maxpulsen på 184 var precis när jag kom hem.
Sista 10 minuterna var en hel del på puls över 180...i sol.