Helsingborg maraton - Helsingborg

Vädret var mulet och hård vind. Första cirka 7-8 km nöjd med tempo och placering.
10 km med tid 41.40. Sen började alla backar på cykelstigar i villakvarteren. Sackade i tempot.
Efter halva sträckan blev det mestadels grusstigar men fortsatt
mycket backar. Vinden gjorde sig också påmind hela tiden. Stannade upp
i vätskekontrollerna för att dricka rejält. Efter att sprungit fram o tillbaka i Sofiero slottspark blev det brant utför
ner till havet. Sprang där vid sidan om stranden knapp en km. Därefter kom Serpentinvägen som kan jämföras med Aborrbacken på Lidingöloppet med enda skillnaden att här var det asfalt. Och med 36 km i benen var det tufft. Flera erfarna elitlöpare gick i den backen.
De sista tre kilometrarna var det stark motvind och jag gick in på en tid som blev nästpersonsämsta.
Personligen tycker jag att banan innehåller alldeles för mycket tvära kurvor, grusstigar och backar. Tror inte detta uppskattas av löpare som siktar på ett bra resultat.
Förra året sprang 1200 löpare och denna gång var det mindre än tusen anmälningar. Cirka 200 bröt vilket är 20 %. Jämför med Tokyo Marathon som har fullföljandeprocent på 98.
Jag kommer i alla fall inte springa i Helsingborg igen.
Dessutom frågade jag flera funktionärer var man skulle
duscha – ingen visste.
Fick ta tåget därifrån utan att ha duschat.