Boston marathon

Allt fungerade som planerat i mina förberedelse och jag trodde på en bra prestation. Första tveksamheten kom när jag såg prognosen som talade om 6 m/s motvind. Nästa kom i Hopkinton när solen gassade på rejält och det kändes som sommar. Nr 3 kom när starten gick, det var trångt och bara att försöka springa så snabbt som möjligt utan att kryssa sig fram. Men helt klart är det så, ska man springa snabbt så måste man stå i en startgrupp för det. Nu sprang jag så snabbt det gick men hamnade ändå strax över 5 min/km. Vid 10km började trängseln lätta.

Nr 4 kom då, kände lite mer av motvinden men värre var att jag kände att jag inte hade farten. Detta var inte min dag. Men jag hade redan ställt om fokus från 3:30 till att komma i mål och att njuta av den fantastiska publiken. Så det blev en hel del high-five med publiken. Dessutom många stopp vid vätskekontroller för att få i sig vätska och näring.

Tjejerna vid Wellesey var en kul upplevelse, vilken support!! Annars var det mest att försöka hålla någon fart framåt. Inte trött och andfådd, men kraftlös. Vid 30km började jag längta efter målet. Alla rop "Sweden" bar mig framåt, och det var extremt många som hejade på Sweden. Faktum är att 35-42km gick lite snabbare än mellan 25-35km. Men banan är rätt tuff, finns många backar.

Kom 306:a av drygt 1100 i M60. Då ska man betänka att jag kom in på kvaltiden och nästan alla 1100 hade kvalat sig in. Detta och de riktigt mediokra segrartiderna visar att vi hade det tufft där ute. Jag fick även en liten solbränna.

Men vilken upplevelse och vilken publik. Helt enastående.