Västkusten Runt 125K, soloupplagan

Det normala när man är funktionär på Västkusten Runt men även vill cykla själv är att man hakar på funktionärsupplagan som brukar gå helgen efter. Men nu är det ju så att jag är i Stockholm nästa helg för att springa en runda runt stan. Så det fick bli en solovariant i år (igen). Rullade ner till starten hemifrån någon timme senare än jag egentligen hade tänkt mig, men det var ju fortfarande gott om tid att komma hem i vettig tid.

Samma härliga solsken och temperatur som igår när rundan gick "på riktigt", men tyvärr lite mer vind – från nordost vilket väl är okej om det nu nödvändigtvis måste blåsa, då blir det medvind på hemvägen. Så det var alltså rätt motigt inledningsvis, även om humöret var på topp. Ett litet hack i humörkurvan uppstod redan efter två mil – broöppning i Kungälv! Jag kom fram just när bommarna fällts och bron hade inte ens börjat lyftas, så det blev en rätt lång paus. Men hey, solen sken och det var förstås inte ett dugg synd om mig.

Vidare norrut mot Kode, Jörlanda och Stora Höga rullade det på bra. Kanske onödigt bra, jag hade ju egentligen bara tänkt detta som en skön tur på landet med rätt måttlig ansträngningsnivå, men det är något med den här cykeln som gör det svårt att hålla igen... Kanske hjälpte det fina vädret och gröna sköna landskapet också till. Många blågula flaggor var uppe, inte allmän flaggdag men väl Mors dag som kanske var bidragande orsak till den nästan allmänna flaggningen.

Hursomhelst, vid Stenungsunds Golfklubb blev det en snabb "splash and go"-påfyllning av ena vattenflaskan som var tom. Med tanke på temperaturen ute hade jag gett fanken i Rule #52 och hade 750 ml-flaskor, så runt en liter hade det gått åt på de första fem milen eftersom nästa flaska redan var påbörjad. Jag startade med Isostar sportdryck i båda flaskorna och hade Resorb med mig för påfyllningar.

Sen en mil upp till Ucklum med vinden mitt i nosen och dessutom några rejäla slakmotor. Därifrån över till Västerlanda är rundans mesta stigning, också med motvind men tack vare mycket skog var den inte så besvärande. Värre blev det när det började gå utför igen, då öppnar landskapet upp sig och vinden fick fritt spelrum. Jag fick trampa på i de långa utförsbackarna för att ens komma över 30 på en sträcka där man med annan vindriktning kan rulla i minst 40! Normalt är det alltså en sträcka där man kan vila i fem minuter och låta Newton göra jobbet, men den här gången ville Eolus ha ett ord med i laget också...

Vidare ner söderut fick jag äntligen lite vind i ryggen. Inte helt medvind men ändå snett bakifrån istället för rakt framifrån. Men vad nu? Någonstans runt nio mil händer fyra saker varav minst tre troligen hänger ihop. En molnskärm drar in söderifrån, vinden mojnar och vrider emot, och temperaturen faller markant – precis tvärt emot vad SMHI utlovat. Dessutom tycks det som om det går en säkring i benen och kraften tar slut. Delvis har jag kanske mig själv att skylla för det, sportdrycken är sedan länge slut och jag går nu på Resorb. Powerbarsen i höger ryggficka har jag glömt att äta, så energinivån är nog rätt låg.

Jag bestämmer mig för att stanna till vid Fästningskiosken i Kungälv och ta en glass för att pigga upp mig och få lite snabba kolhydrater. Det är ju varken tävling eller ens motionslopp utan bara ett träningspass, så en liten paus kan jag allt kosta på mig. Dessutom är det tradition; jag tror knappt jag någonsin cyklat förbi där på egen hand utan att köpa en glass.

Efter 20 minuters paus och en rejäl mjukglass är jag fit for fight igen. Eller åtminstone i skick att ta mig vidare till mål, lite trögt är det allt fortfarande. Vinden har som sagt vridit, nu 180°. Så defileringen med vinden i ryggen på Ringön och vidare mot målet på Lindholmen som jag sett fram emot kunde jag glömma. Tur i oturen att det samtidigt mojnat ordentligt så det var ingen besvärlig motvind, men retligt förstås att inte få medskjuts som beräknat.

Väl framme i mål blev det medaljutdelning till alla deltagare – me, myself and I. Medaljen hade jag fått av HCKs ordförande redan igår mot löfte att cykla rundan ASAP, och den hade legat i vänster ryggficka hela varvet runt. Med medaljen om halsen blev det sen en riktigt stillsam hemcykling.


Fler bilder på här: https://www.facebook.com/groups/5715534470/permalink/10156319310709471/?comment_id=10156324572744471

Relive-video: https://www.relive.cc/view/g21018816190