Särsjöbäckens vindskydd

Efter gårdagens vurpa var jag skraj och tog det lugnt och försiktigt, särskilt eftersom det dessutom var blött och halt. Tät dimma i början, jag hamnade på fel stig och plötsligt stod jag på toppen av Jakobshöjden. Tyckte väl att det blev onödigt brant =)
Efter lite irrande i dimman hittade jag den rätta stigen. Dagens uppgift var att löpa energisnålt, gå där det var brant och besvärligt och helt enkelt inte bli sliten. Det gick nog rätt bra.
Det kom små regnskvättar ibland, men de gick alltid över efter två minuter. Och dimman lättade efter hand så det blev fri sikt.
I vindskyddet mumsade jag i mig lunchen från fjällstationen och kände mig nöjd med tillvaron. Bara man håller sig på benen är det härligt med fjällöpning.