Runt skurholmsfjärden

Först kändes det ganska ordentligt i benhinnor och vrister, men det blev bättre när jag blev varm, efter Burströmska ca (0,5-1 km). Sedan gick det hyffsat 2 km kanske, innan det började kännas lite mer igen. Dock inte riktigt som benhinnorna, utan mer som att själva skelettet smärtade, plus vristerna.

Efter ytterligare en kilometer var det glasklart benhinnorna (utöver "skelettkänslan") som gjorde så ont att det blev ett problem, och kring 4,5 km så slutade jag och promenerade hem. Höll ett schysst 5:30-tempo ända tills promenaden, körde även lite (lågintensiv) fartlek.

(Cyklade för övrigt mellan 40-50 km igår, utan några känningar)

Kanske dumt att bara springa asfalt hela tiden? Är ju snart snöfritt i skogen (plus 10 idag!) så en ny plan är kanske att vila några dagar extra, och sedan värma upp genom att promenera till lerbäckskurvan, och sedan löpa på motionsslingorna i skogen?

Hunden var dock ordentligt på idag, nästan valpglad åt springandet :)