Löpning

100 meter promenad först, ca 1 minut. Sedan riktgt långsam och försiktig jogg, salta ökande. Efter 1,5 - 2 km börjar det sticka i benen, domna - men inte lika mycket som när jag går. Allt bättrar sig när jag svänger in på ojämn stig i St Larsparken. Efter 5 km inga domningar och känselstörningar längre, Smärta förstås, men steget bättre. Efter hand fortsatt bättre, mer krut i steget, längre steg. Ökat tempo. Vid 8 löpta km riktigt bra. Håller sig fint hela vägen "i mål" - och jag avslutar i ett mördande tempo strax under 6 min/km. Känns som om jag springer fort då!
Tänk om jag någon gång kan få en förklaring på vad som händer i/på min baksida.
Det här var ju på tok för långt, för länge och för mycket såklart. Men allt i mig (förutom det som är ont) mår så otroligt mycket bättre av att kunna springa ute. Och det är kanske ett av problemen. Beroendet.

(Ganska jobbigt på kvällen, senare).