La Diagonela

Vilket lopp! Vilken upplevelse! Vilka skarpa kurvor! Vilka tuffa uppförsbackar som man inte var beredd på!

Dagen började med att jag var nervös och full med ångest. Mat gick inte att få ner och orolig var jag över om jag skulle klara det, vill ju inte vara sämst. Fick ned lite man och resten fick jag kasta, sen var det bara på med alla kläder packa väskan och dra mot bussen som skulle ta oss till starten. Väl på starten fortsatte nerverna jag la skidorna ganska långt bak i block A. Marcus var inte nöjd och började leta plats längre fram, han hittade en lucka och sprang och tog den, jag stanna kvar där bak för att känna lite mer trygghet. Starten gick och loppet löpte på, nerverna släppte ganska snabbt och jag började inse att jag även ville njuta av loppet samtidigt som jag ändå tog i hyfsat. Inte jätte händelserikt fram tills flygrakan där jag hittar en klunga på tre gubbar jag hänger på men helt plötsligt börjar gubben framför mig stakskjuta och han fastnar med en av sina skidor på mina då jag råkade ligga på hans skidor. Gubben tvärtrillar framlänges och gör en kullerbytta, jag kommer in med fart och råkar knäa gubben i ryggen varav han blir skitsur på mig. Jag ber om ursäkt och erbjuder honom hjälp att ställa sig men han fortsätter med sina arga kommentarer så jag säger återigen förlåt och drar iväg. Hör att han tar i och hänger på mig för att komma ikapp gubbgänget. När vi nått gubbgänget kom vi strax till en liten uppförsbacke där jag stakade före gubbarna och drog därefter iväg själv och själv förblev jag ett bra tag. Framme i la punt mycket fint att passera den lilla byn, vidare igen ut på öppna fälten men nu helt plötsligt började det att gå uppför och inte lite heller, efter ett tag kom ett par riktig jobbiga backa och då började jag fundera ifall det är den sista stigningen men det ska ju gå nedför sen i en slalombacke? Jag ser ingen slalombacke, till efter några kilometer till då kom det som en vägg upp ur marken, neeeeeej. Jag saxade mig uppför väggen och väl uppe var jag så trött att jag knappt orkade ploga nedför och inte heller orkade jag hålla mig uppe i första kurvan vilket slutade med jag landade i pudret. Efter slalombacken började armarna krampa men jag kämpade vidare. Snart inne i Zous men det kvarstår några tunga stigningar där jag fick saxa en del för att orka mig vidare, när jag kom till staden gick det att saxa fram till målet med en liten kort paus mitt i. Det var helt underbart att komma i mål!
Avslutade tävlingen med den officiela La Diagonela ölen på en solig parkbänk i Zous, bättre kan det inte bli!