Löpning

Okey, nu kör vi.
1. Som jag sagt tidigare pendlar jag sen några dagar tillbaka mellan om jag bör avstå träning eller ta mig igenom det här mitt-i-mellan läget ang förkylning. Sussi är ju fortfarande kass så svårbedömt.

2. Var tvungen att dra ut en hörntand, vilket jag visste skulle ske förra veckan, men det var en elak jävel så det behövdes en specialist. Gjorde det igår, och kände mig rejält mörbultad efteråt, men det som sved mest var att läkaren sa att hon ´rekommenderade ingen träning som höjer pulsen (finns det nån annan), i EN VECKA!!!

Så här stod jag idag, men en form som ändå kändes på uppåtgående, och skulle ta beslut i dessa delikata ämnen.
Tja, du ser vad det blev=). Föga överraskande=). En veckas `ej träning´ blev 24 timmar och förkylningen tänkte jag att jag tränar bort. Klassiskt tänk=).
Dock var jag försiktig. Hade bomullstussar med mig ifall det skulle börja blöda (7 stygn ändå) några värktabletter och målet att verkligen hålla nere pulsen.
Tyckte att jag skötte mig bra. 120 i snittpuls (även om belastningen kändes mer än det) och höll nere tempot även när jag fick feeling. 9 km enbart terräng och 9 km grusväg.Bra jobbat, Janne=).
Käften höll, även om det började mola och dunka lite på slutet.
Resultatet av mina professionella beslut kommer väl antagligen att visa sig inatt/imorgon, men jag tycker ändå att jag känner min kropp skapligt när det gäller det här med förkylningar kontra träning. Imorn, som sagt=).
Jag vill inte gärna bryta den här minst 60 km-trenden vi har startat riktigt än.
Mycket text, men det är svårt att göra såna beslut. Speciellt när man känner att man är på uppåtgående.
Om jag vaknar imorn och allt känns bra, tänkte jag göra återstående två pass som lugna distanspass. På det sättet ändå få in det viktiga just nu, distansen. Bättre än att ligga på soffan och gråta.
Är du med mig?