Löpning 2025-05-31

Än sedan sedan den 23 oktober 2005, då jag och Claes bevittnade när Elfsborg förlorade mot Djurgården med 8-1, känns det som att det finns en otäck aura över Stockholms stadion. Idag yttrade sig detta genom att jag inte ville dit, eller i alla fall inte skynda på min ankomst.

Loppet började fint och jag trummade på lätta fötter på förbi passeringarna 5, 10, 15, 20 och 25 i tänkt fart (ca 5:20 i snitt). Helt enligt plan. Planen som för övrigt var att snitta 5:20 första halvan och 5:40 andra, för att till slut landa in på nytt pers (3:52). Kändes helt vattentät när den sattes, men verkligheten visade sig annorlunda.

I backarna upp på Södermalm gick det lite långsammare vilket också var tanken, men efter Västerbron, typ vid 30-km passeringen, hände något med musklerna i benen som gjorde att jag fick slå av rejält på takten och gå in i ngn form av överlevnadsläge. Sprang nog bland de långsammaste i fältet där de sista kilometerna var bland det mest plågsamma jag upplevt. Målgången var enbart en lättnad. Det som slutligen vände upplevelsen till något positivt var det trevliga mötet med kusin David, som vid sitt tredje försök visade att gammal inte bara är äldst utan även långsammast och med sin relativa ungdom tvålade dit gammelkusinen med sex minuter. Och som vanligt även trevlig att hänga med Björn en helg (10:e loppet i år, hatten av)!

Lite bitter över loppets utveckling då jag tyckte jag tränat bra på alla sätt och vis, men uppenbarligen är det något som saknas (mer träning)

På’t igen nästa år (troligtvis)