Lidingöloppet - Den stora revanschen!

Vilken dag! Vilket lopp! Vilken tid!

Hade en hel del ont i benet under promenixen till starten och var inte taggad för fem öre. Räknade iskallt med att jag kanske skulle få kliva av efter 5-10 km.

När starten gick kutade stora delar av fältet på i 3.45-4.00-tempo. Stog längst fram i fållan men eftersom jag inte kände för att sprinta det första jag gjorde så hamnade man i rejäl trängsel där det var stop-and-go de första kilometrarna. Fattar inte varför folk: 1. Startar längst fram kör i 4-tempo för att efter 1km lägga sig i 6-tempo. 2. Öht startar i grupp 4 när man redan i början av loppet springer i 6-6.30-tempo. 3. Envisas med att ligga längst till vänster eller i mitten när man i grupp 4 springer i 6.30-tempo. Efter 10 km började högervaden ömma men började ändå inse att det skulle gå att fullfölja eftersom det inte kändes någon smärta i skelett. Fick lugna mig en del då någon/några km gick i 4.45-4.55 tempo.

Gick lätt och fint de första 15 lättlöpta km även om man bromsades en hel del och oftast sprang med en fot i skogen och en i spåret. Sen kom "tvättbrädan" och uppför gick det lite segt men nerför öste jag på och passerade säkert 50-100 löpare i varje medlut.

Började få lite krampkänning i baksida lår framåt 20-passeringen och tog det lite lugnare utför. Hade svacka nummer 1 strax innan 20 när det gick rätt tugnt. Stannade till vid vätskekontrollen vid 20 i 15-20 s och hälsade på farsan. Efter det fick man ny energi.

Kom in fint flyt efter det, även om man fick lägga en hel del energi på att ta sig förbi löpare från tidigare startgrupper. Började sakta gå upp för mig att en tid under 2.40 var väl inom räckhåll, och gjorde därmed high five med en lite knodd på 3-4 år som såg besviken ut över att ingen tog sig tid att sakta ner,- men då återstod ju Aborrbacken och Karins backe.

Kan konstatera att särskilt Aborrbacken, men även Karins backe, är grymt överskattade vad gäller branthet och svårighet. Sprang upp för båda två i skapligt tempo, med 10 m undantag i brantaste delen av Aborrbacken, och var ändå relativt fräsch vid krönen. Passerade många, många löpare där - backträningen, Sträcklöpet m.m. betalade sig väl.

Vid 27 började vaderna bli rätt stela och krampkänning i låren kom tillbaka. Svacka nummer 2 kom här, men då var det bara att återigen slå av hjärna 1 och koppla in reptilhjärnan för den sista biten. Försökte öka lite men benen sa ifrån. Var först när jag kom in på Grönsta gärde och jag såg målet som det gick att öka och tror att det gick hyfsat fort sista 200-300m även om det var lerigt, halt och jag höll på att dra en vurpa.

Väl i mål kände jag mig så jäkla nöjd och glad och tänkte direkt att det här bådar gott inför SUM. Bästa loppet hittills och då fanns det ändå mer att ta av - återhämtade mig väldigt fort och är egentligen bara lite stel och knarrig i vänsterknät.