Spring Cross 18K - Genomklappning

Kalasväder men hade tunga ben på uppvärmningsjoggen och ingen bra känsla. Körde i samma linne som på Sthlm halvmara och skojade med Gurra om att det kanske var ett dåligt val med tanke på hur det gick då. Anade inte då hur rätt jag skulle få.

Ställde mig rätt långt fram innan start och stack iväg i ett tempo som kändes OK. Tungt redan i första backarna och insåg först efter ett par km att jag nog öppnat lite för hårt. Fick kämpa som fan och åkte på mjölksyra redan efter ett halvt varv. Idiotiskt nog kämpade jag dock på i det tempot jag hade planerat trots att jag kände att det aldrig någonsin skulle kunna hålla i 18 km.

Låren var som telefonstolpar strax innan varvning och även om flåset inte var särskilt illa så tvingades jag sakta in av mina ben. Andra varvet var ett helvete och en parodi sett till vilken kapacitet jag vet att jag har. Tunga, tunga ben, ont i magen och allmänt missnöjd. Ska dock erkänna att jag hade underskattat tuffheten i banans profil i kombination med den bitvis decimeterdjupa flytande leran som var uppblandad med hästskit. Har gått kanske 40 m totalt i alla tidigare lopp jag kört. Idag gick jag i massor av backar och vid några tillfällen tom med på platten när benen bara var helt, totalt slut. När jag kom in för andra varvningen så funderade jag seriöst på att bryta för att jag var så miserabel men tvingade bort dom tankarna med med motivationen: skam, självrespekt och efter-loppet-ångest.

Körde någon slags strategi med lugnt uppför och stå på rejält nedför eftersom mjölksyran gjorde låren komplett stumma uppför. Mitt tidsmål hade ju redan gått åt skogen så det sjöng om det men hade ändå tänkt att jag skulle kunna jogga in under guldmedaljtiden på 1.35 utan problem hur mycket jag än väggat. Insåg dock en bit in på sista varvet att jag skulle missa den med om jag inte tog mig samman.

Sista 3-4 km var ändå OK med en hel del vilja och utan förbannade gånginslag. Väl på upploppet kände jag mig ändå hyfsat nöjd med tanke på omständigheterna och det var skönt att få den där guldmedaljen med en knapp minuts marginal efter den mindre roliga upplevelsen i skogen.

Drygt 10 min efter mig kom Gurra i mål efter en riktig kanoninsats. Kul!

Tankar:
- Dålig uppladdning med sjukdom, allergi och ingen träning.
- Lite hybris och nonchalans vad gällde distansen och banans tuffhet.
- Återigen, öppnade jag för hårt. Funkade iofs i Ursvik men nu har jag förhoppningsvis lärt mig läxan en gång för alla.
- Faktiskt, hellre lite sämre tid än möjligt men en trevlig upplevelse än chans på lite bättre tid men risk för genomklappning och 90 minuters lidande.
- 3 varv på samma bana är inte så kul och psykiskt jobbigt. Om jag kör nästa år blir det 12 km.
- Nöjd med att jag faktiskt kan ta mig samman på sista varvet och avsluta snabbare än andravarvet. Det finns ändå en del pannben under flinten.

Nu kräftskiva och öl!

Sträcktider:
28:48
32:51
32:29