Sertig dörfli-Davos

Springsugen som jag var när vi kom ned för berget sa jag hejdå till grabbarna och började springa sista delen av banan mot Davos. Benen ville visst springa fort trots den bitvis tuffa vandringen. Jag flög fram kändes
det som, längs skogsstigar. Precis den terräng som jag älskar allra mest. Lite stenar och rötter. Det gick mycket nedför men det fanns även några tuffa backar.

En mycket härlig sträcka som var skön att springa med pigga ben till skillnad mot på loppet då man är sliten de sista 11km .