Krönika– Fantastiskt! utbrast pappa och satte sig på huk framför teven. Angelägen att inte missa en sekvens av den olympiske mästarens målgång.
– Han slog alla barplatt, fortsatte han med beundran i rösten.
Inte bara pappa var imponerad av Abebe Bikilas maratontriumf, jag också. Dan min äldste bror likaså. Thony, min andre storebror, sa: "Vänta bara, afrikanerna kommer". Mamma brydde sig inte.
Thony hade läst en artikel om Onni Niskanen, legendarisk svenskfinsk tränare som hade föresatt sig att få fram konkurrenskraftiga afrikanska löpare. Löparmaterial i form av unga afrikaner som sprang till och från skolan fanns det gott om. Och som han lyckades. Under Romolympiaden 1960, historiens första teveolympiad, inleddes guldregnet över Afrika som löparkontinent med Bikilas triumf.
Kort efter Etiopierns seger fick många av landets friidrottsklubbar sina egna barfotalöpare. I varje fall min egen, Tyringe IF:s friidrottssektion (SK 69) i norra skånes skogsbygder.
– Man får ett jäkelns bra grepp med tårna, sa pappa.
Han, liksom Dan och jag, förberedde sig inför Tyringemästerskapen i terränglöpning månaden efter att de svartvita bilderna från Rom hade upphört. Pappa hade bestämt sig. Han skulle bli en barfotalöpare.
– Människan har sprungit barfota i alla tider, sa han. Skor är ett nytt påfund.
Thony skrattade och frågade om han hade tänkt flyga över alla stenar och rötter som den tre kilometer långa terrängbanan vimlade av.
– Det skall nog gå bra, svarade pappa som sällan korrigerade en idé innan han hade testat den.
Ett tjugotal startande i klassen 40 - 45 år, inklusive pappa, ställde upp vid startlinjen på Tyrs Hages gröna men något slitna innerplan.
– Så Bikila har kommit till Tyringe? sa en ur publiken med ett dämpat skratt. Inte elakt utan nyfiket. Pappa hånade man inte: Jo, kanske det, svarade han leende.
När Dan hade gått i mål som överlägsen segrare i sin klass och jag själv bedrövad efter ett misslyckat lopp i yngsta klassen, hade pappa cirka tio minuter kvar att löpa. Om han höll som förhandsfavorit vill säga, inte annars. Först som femte man passerade pappa mållinjen lätt haltande och med ett generat leende på läpparna. En och en halv minut efter segrarens tid 13 minuter och 46 sekunder.
Året därpå stod pappa återigen bakom startlinjen. Den här gången utrustad med moderna skor. Liksom Abebe Bikila var men på betydligt större arenor än Tyrs Hage. Trots att barfotalöpningen numera har blivit en trend upphörde den i Tyringe samma dag som den började på Tyrs Hage en vacker sensommardag i slutet av september 1960.
