DebattUnder våren har jag, via vår anmälningstjänst Mittlopp, suttit med långt över hundra förtvivlade arrangörer i andra änden av telefonsamtalet. Vardagar, sena kvällar och helger. Idella eldsjälar som jobbar när lucka uppstår. Jag har lyssnat, terapiat och fått en unik inblick hur mycket dessa människor sliter för att det alls skall finnas motionslopp. Hur otroligt viktiga de och våra föreningar är för folkhälsan ens vanliga år. I år har de dessutom blivit förbjudna.
Under pandemin har jag sett dessa människor trolla med knäna. Sett vilken oerhörd kapacitet de har. Hur de hittar lösningar i allt. Hur de kan jonglera med hela kortleken. Hur de modigt siktar framåt, skapar virtuella lösningar och hur de på riktigt brinner för de lopp de arrangerar åt oss. De har velat göra rätt åt alla håll. Och aldrig har jag hört någon av dem säga ett ord om att tumma på regler eller riskera smittspridning. Tvärtom.
Sveriges linje har från start varit bred folkhälsa och uthållighet. Vi skall se till mer än själva pandemin och vi skall orka hålla i. Vi har gått samman som samhälle och vi ser nu hur smittspridningen minskar avsevärt. Samtidigt ser vi, i Joggs 14 års statistik över våra träningsvanor, att bristen på lopp gör det allt svårare med motivationen. Ser hur vi saknar våra lopp. Behöver dem. Så nu måste vi tänka större, tillsammans.
Med att tänka större menar ja att vi inte skall slå in enkla öppna dörrar som "men Ge-Kå i Ullared får ju vara öppet" eller "hur kan det vara samma begränsning på en trång buss ett 42,2 km långt marathonlopp". Vi är större än platta paroller. Vi kan bättre. Vi fattar att det, på samhällsnivå, finns större hänsyn att ta. Att vi kan se fler bollar i luften än vår egen. Att signalpolitik måste få finnas även om vi själva skulle hamna i kläm. För folkhälsan.
Men. Vi är i en ny fas nu. Och att fortsatt förbjuda Sveriges arrangörer att genomföra att grovt underskatta dessa människors enorma kapacitet. Våra lopparrangörer är folkshjältar i de tysta som får oss andra att träna. Låt 50-regeln ligga kvar om den behövs men ge dem lite möjligheter att få jobba med den. Som 50-pers startgrupper, låta ett arrangemang gå på olika ställen samtidigt eller över en hel helg. Vad vet jag? Jag är inte arrangör. Men jag vet att de kommer hitta smarta och smittsäkra lösningar om vi bara ger dem chansen. Och det är dax nu. För folkhälsan.
