Jag började springa 2012 och sen dess summerar jag drygt 7500 mil i träningsdagboken. Jag har drivits av att bli snabbare men det är svårt att inte bli existentiell när jag ser den sanslösa siffran. I synnerhet när det är drygt tre år sedan jag sprang ett personbästa.
Men nu ska vi inte gräva i det utan fokusera på det essentiella: kan en 42-årig man som sprungit 7500 mil under 14 år bli snabbare?
Det korta svaret är att jag inte vet, men jag tänkte försöka. Det känns roligt, givande och inte omöjligt – utan att kvantifiera mina möjligheter mer än så. Skulle det visa sig att det är nuvarande 2.35.06 som till slut står på gravstenen så är jag tillfreds med det.
De två största drivarna bakom löparprestation – om vi håller oss till dem man kan påverka – benämns inte sällan träningsvolym och kontinuitet. Med min träningsbakgrund finns det tyvärr inte mycket att hämta där. Jag har en väldigt god kontinuitet och har tränat mycket under lång tid.
Innehållet i mina tio timmar löpträning blir därför viktigt - men jag tror veckans resterande 158 timmar blir avgörande. Jag har historiskt fokuserat väldigt mycket på träningen och sen får återhämtningen bli som den blir. Har inte alls känt samma ägarskap för den som för träningen, utan som om det är något utanför min kontroll. Det är delvis sant för en heltidsarbetande tvåbarnspappa – men ingen ursäkt. Här finns utrymme att ta större ansvar för att kunna tillgodogöra sig träningen bättre.
Nu tror jag inte att det räcker med att sova och äta sig till snabbare tider. Snarare ser jag det som en möjliggörare för att kunna tillgodogöra mig mer intensiv träning. När jag sprang mina personbästa körde jag ganska klassisk maratonträning med två hårda pass i veckan, inklusive långpasset. Nu vill jag köra tre pass på samma veckovolym – och det ställer betydligt högre krav på intensitetsstyrning och återhämtning.
Ett annat trick för att bli snabbare är förstås att springa världens snabbaste lopp. Min nästa tävling blir därför Barcelona Halvmarathon 15 februari. Därefter är siktet inställt mot huvuddistansen Hamburg Marathon 26 april. Trots bedrövliga yttre förhållanden i Stockholm just nu, känner jag mig mer motiverad än på länge för att göra jobbet – både på och utanför banan. Utvärderingen kommer så småningom - med brutal ärlighet - som brukligt i den här sporten.
