Hässelbyloppet 2021 - Äntligen är jag snabbare än mig själv

 37:56

37:56

37….


Tänk att till slut, mer än 10 år efter att jag tog upp löpning som träningsform så når jag den där “drömgränsen”, den där “höre du 20 och nånting-åriga Anders, nu ligger du i lä”-gränsen på sub 38. Att få börja svaret på frågan “Vilket personbästa har du på milen då?” med 37.


Känns magiskt på något sätt.


Det är sällan jag är så överdrivet nöjd med mig själv (man är sin egna värsta kritiker) men de här två helgerna, med två lopp (Lidingöloppet 30k och Hässelbyloppet 10k) med så pass bra resultat och framförallt så pass bra genomföranden är även det magiskt.


Hässelbyloppet då i ett kort referat.

Hela veckan mellan LL30 och Hässelby handlade om att återhämta sig och att få springa små korta intervaller i tävlingsfart för milen. Det gick så bra som man kan hoppas och jag stod redo på startlinjen bredvid Mattias som också skulle under 38 denna dag. Fältet stack iväg i bra fart, tror vi öppnade runt 3:35-3:40/km (vilket var lite snabbare än de 3:48/km som behövs för 38 minuter) men efter den snabba 2:a km så började det stabilisera sig på en bra nivå. Målet var att springa första 5 lite snabbare än andra då Hässelby är lättast i början och tyngst km 6-8 (vilket alla millopp är men på Hässelby är även banan tyngst där). 

Det gick bra och jag tog första fem på ca 18:40, perfekt.

Sen kommer den tunga biten med km 6, 7 och 8 och det gäller att hålla i. Det gjorde jag och på ett föredömligt sätt snittade jag 3:51/km på alla tre. Hässelbybanan är iofs inte så kuperad men just 6, 7 och framförallt km 8 är uppför (jaja, jag vet att jag sprang Lidingö en vecka tidigare men ändå) så under km 7 och 8 börjar jag jobba på min anaeroba nivå, d.v.s. jag börjar producera mer mjölksyra än jag gör av med (kommer till varför det är viktigt snart).

När jag springer förbi km 8-skylten så försöker jag räkna ut vilket tempo jag behöver för att klara sub 38 och kommer fram till att 3:46-3:47/km på de två sista ska räcka så det är bara att öka. Försöka slappna av men ändå springa fortare. Försöka andas kontrollerat men ändå få i mig tillräckligt med syre. 


Och det går bra…


Jag tar placeringar, nån i taget och snart ser jag IP där målet är och då är det nästan klart. Är riktigt trött men har ändå kontroll hela vägen, springer på bra, håller tempo, kommer in på upploppet och ser att jag har flera sekunder till godo (4 skulle det visa sig) och spurtar i mål.


YES! JAG GJORDE DET!


Hann jag tänka innan magen började krampa, benen skaka och frossan kom. 

Jag har aldrig varit trött på det här sättet förut efter en tävling. Det var en helt ny känsla där jag bara känt på liknande sätt efter riktigt långa/tuffa långpass (oftast i hög värme). Jag ska inte gå in på detaljer men söndag eftermiddag var inte en av mina bättre eftermiddagar.

Men, idag (måndag) så känns allt som vanligt igen och jag kunde t o m köra ett intervallpass.


Hur kommer det sig då att jag har kunnat gå från hösten 2020 då jag kanske klarade 43 minuter på milen via ca 41 minuter i maj till söndagens resultat (samtidigt som jag också klarade medaljtiden på LL30)?


Det finns såklart många förklaringar men tre som jag vill lyfta fram och som alla kan ha nytta av i sin träning/motion (oavsett om man vill springa fort, må bättre, klara av en vecka i fjällen eller “bara” orka med barnen) är:

  1. Kontinuitet. Jag har kunnat träna regelbundet mer än 6 dagar/vecka i snitt hela 2021. 6 dagar kan tyckas mycket men om man vänder på det, hur kan man inte vilja röra lite på sig i princip varje dag? Det handlar inte om (som jag kommer mer till snart) full fart och maxpuls varje dag, men rörelse/träning.
    Det är långt ifrån bara löpning i den träningen och att träna omväxlande är en viktig komponent. En annan viktig är att träna mestadels lågintensivt, men med inslag av högre puls (och i mitt fall träning i att springa fort). Under hela första halvåret 2020 så sprang jag nästan bara lugnare distanspass, men jag hade ofta 1-2 snabbare partier på allt från några hundra meter upp till 2-3 km i varje pass. Detta byggde en grund för mig att kunna träna för en snabb mil när jag ville det under sommaren och hösten.

  2. Få ordning på din personliga vardagslogistik, i mitt fall vissa nycklar till över tid bättre kosthållning och sömn.
    Här är det extra viktigt att åter peka på långsiktighet, det handlar inte om att sluta med allt man tycker är gott (i mitt fall glass, glass och glass) utan hitta sätt att göra små men effektiva förändringar som är hållbara över tid. När det gäller kost kan det komma till att inte köpa hem det man mest vill ha (återigen glass) förutom när man ska äta det och då enbart i den mängd man ska äta då. Andra tips är att öka mängden grönsaker och protein i maten, äta långsammare och försöka hitta en ny mättnadsnivå på 80% av dagens nivå.

  3. Välj en (eller flera) huvudaktivitet(er) som du gillar, där det är kul, men se till att minst en gång i veckan få in konditionsträning och minst en gång i veckan styrketräning. För mig var det att få in styrka 2*10-20 minuter i veckan som gjorde skillnad, som gjorde att jag haft lite färre mornar där höft, rygg och ben gjort ont, klart färre överansträngningsdagar och inte minst förbättrat min hållning både under träning och i vardagen.


Jag hoppas att jag kan hålla i denna grund och få fortsätta träna regelbundet resten av mitt liv. Men mer kortsiktigt så ska jag ju åka vasaloppet i vinter och nästa höst är det 10-årsjubileum för en kompis i Berlin (marathon) så då ska jag med. Det kommer bli episkt!


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.