17 maj 2010 kl 11:27
Spring ALDRIG med smärta. Och dölj den inte med Voltaren e d. Ibland kan det vara befogat med inflammationshämmande medel som ett led i rehabiliteringen men aldrig som ett medel att "kunna springa ändå". De flesta råkar ut för bakslag och det är ofta när man är i "sitt livs form" - man har helt enkelt tränat upp muskler och flås men någon del av kroppen hänger inte med för det har gått för fort. Jag har själv brutit ett Lidingölopp som startade jättebra.....bättre att inte starta.
Löpvila, excentriska tåhävningar flera gånger om dagen, öka antalet långsamt. Blir vaderna stela av tåhävningarna kan man stretcha efteråt.
Tåhävningarna får göra lite ont, inte jättemycket.
Cykla är bra, med trampan i hålfoten. Eller vattenlöpning. Men inte löpning och framförallt inte fort. När det inte gör ont längre kan man börja jogga lätt, kort distans. Sedan öka distansen men inte lägga på fart förrän man kommit upp i full distans helt smärtfri.
Det kan ta väldigt lång tid innan det slutar göra ont när man klämmer på hälsenan, men man kan börja jogga om det inte gör ont alls under löpturen eller efteråt när man går. Fortsätt med tåhävningarna tills det slutar göra ont när man klämmer på senan. Jag gjorde rehab en hel sommar (men joggade under stor del av tiden) och gör fortfarande excentriska tåhävningar då och då ity jag får känning ibland.
Det finns väl inget lopp som är så viktigt att man vill förstöra en hel säsong eller kanske få bestående men?