Löpning • Skador & Rehab • 12 inlägg • 2423 visningar •

När kommer skadorna?

Karl-Henrik Söderqvist
1982 • Sala
#1
•
24 juni 2011 - 00:19
Gilla
Hej!

Även fast man är helt hundra på att man är släkt med stålmannen och halvbror med Mr Bolt så har även jag förstått att jag gått ut lite väl hårt med min motionsträning.

Tycker mig alltid ha haft relativt bra grundkondition, men är ju fortfarande absolut nybörjare med löpning! Har igentligen aldrig sportat som ung och har jag motionerat så har det varit sporadiska löpturer i det lokala elljus spåret hemmavid.

Men så kom samtalet, min bror (inte Usain Bolt) bjöd in mig till att springa Malmö halvmarathon i augusti, utmaningen antogs givetvis och träningen sattes igång!

Detta var i april som jag igentligen gick från noll till löppass efter löppass, hann även med en 10K tävling i Västerås för att se hurvida en löptävling går till.

Får återkommande uppmaningar från vänner och bekanta att jag bör tänka på skaderisken, både från, som jag anser det oerfarna och erfarna sportfantaster i min bekantskapskrets.

Frågeställning, jag känner inte av någon smärta i varken fötter, vader, benhinnor, lår eller övriga kroppsdelar under löpning samt efter ett träningspass, kommer skadorna smygande?

Har jag en idag redan förslitning som bara en dag kommer att smälla till och jag måste stå över träning i några månader?

Jag har haft lite av attityden att känns det bra så är det bara att fortsätta, men gäller inte det löpning?

Tacksam för svar och passar på å berömma er alla för en mkt intressant och givande forum!

Mvh Kalle
Magnus
Stockholm
#2
•
24 juni 2011 kl 08:15 Redigerad 24 juni 2011 kl 08:18
Gilla
Det är lite lurigt med skador..när det väl börjar göra ont är det ofta redan för sent, och ibland fungerar det inte att "lyssna på kroppen". Det gäller att följa de vanliga reglerna: öka inte träningen/intensiteten för mycket för snabbt, sov mycket, ät bra och se till att vara välhydrerad innan passen, och framförallt: spring inte hårt/tävling om du har en skadekänning (jogg funkar ofta istället eller alternativ träning om du inte kan jogga), sen är det bara att hoppas på det bästa!
csaba
1973 • Malmö
#3
•
24 juni 2011 kl 11:58 Redigerad 24 juni 2011 kl 11:57
Gilla
När kommer skadorna ?
Bra fråga, hadde man vetat så hadde man inte varit skadad så ofta ;-)

Jag tror att tränar man hårt eller/och försöker "hård" sattsa på någon Sport, så ligger man oftast på gränsen till skada (oftast Förslitnings skador).
Niklas Sahlstedt
1975 • Billdal
#4
•
24 juni 2011 kl 12:28
Gilla
Njut av tiden innan skadorna...Jag var skadefri nästan helt fram till typ 31 år. Menisken fick fixas med operation. Sen småskadad från och till under åren efter det. Tror det gäller att hitta en balans och träna förebyggande. Lägg lite cash och gå till någon duktig idrottsmassör, osteopat eller liknande och gör behandlingar innan det är för sent. Nu ska jag exempelvis iväg och trycka i mig sill, nubbe och såndant för att bygga upp mig igen efter 20 km i morse. Ha det!
Mats Nordqvist
1971 • Lillehammer
#5
•
24 juni 2011 kl 19:46
Gilla
Greve Weitz så nåt om att den kondition man som nybliven löpare kan bygga på 6 veckor, tar det ungefär ett år för ben, senor och ligament att matcha. Så det finns nog en poäng att tänka långsiktigt, och låta kroppen få tid att anpassa sig till löpträning.
Eva Stenberg
1966 • Varberg
#6
•
24 juni 2011 kl 20:40
Gilla
Behöver inte komma! :)
Är du grundtränad, kanske från en annan sport så kan det fungera jättebra.
Sen kan man ju ha otur och tex halka, eller ha medfödda svagheter.
Niklas skriver här ovan klokt att skaffa sig kontakt med någon behandlare som kan sport, och gå dit när det känns slitet/fel.
Själv har jag en super sjukgymnast som alltid fixar till mig, oftast är det dock när jag ramlat av hästen eller liknande.
Lycka till och välkommen till löpningen! :)
Linus Ivarson
1984 • Göteborg
#7
•
24 juni 2011 kl 21:58
Gilla
Om man är hyfsat målmedveten är chansen tyvärr ganska liten att man får vara skadefri under en lång period. Detta är något jag vägrar acceptera och jag tycker inte att det borde vara så.
Antingen kommer skadan smygande vilket är det absolut bästa för då kan man lyckas ta det lugnare och minska mängden under en period utan att missa för mycket träning.
Den andra typen av skada är sådan som bara smäller till, utan förvarning. Detta är ju den rysliga typen som, enligt mina erfarenheter kommer när man ökat mängd och/eller fart för snabbt under en period.

Personligen tror jag att nästan alla löpare kan hålla sig skadefria helt och hållet med någorlunda rätt teknik och en gigantisk portion tålamod.

För min egen del känner jag igen mig mycket i din situation Karl-Henrik. Har alltid haft en grundkondition och lång bakgrund som fotbollsspelare.
När jag väl tog upp löpningen kändes allt jättebra och jag kändes inte ens en tillstymmelse till smärta eller känning någonstans första halvåret. Då ökade jag också distans från 10-15 km/vecka till kanske 40-50 parallellt med ökad hastighet. Efter något halvår kom löparknät som ett brev på posten. Detta ledde till rehab och en övergång till skor med mindre och mindre dämpning. När jag var frisk från löparknät fick jag ytterligare ett fantastiskt halvår utan skador eller känningar tills jag återigen var uppe på kanske 50 km/vecka. Då small det till i foten och en stressfraktur infann sig som en blixt från klar himmel.
Detta berodde förmodligen på att jag försökt mig på en alldeles för snabb övergång till five fingers.
Efter 3 månader utan löpning och ytterligare 2-3 riktigt lugna månader har jag nu återigen haft 6 bra månader utan bekymmer och nu tror jag äntligen att jag lärt mig att ta det lugnt. Jag är fast besluten att inte skada mig igen!

Här är en annan tråd där skadefrihet behandlas: http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=14714
Niklas Sahlstedt
1975 • Billdal
#8
•
25 juni 2011 kl 10:58 Redigerad 25 juni 2011 kl 11:33
Gilla
Linus - kanon skrivit. Det är så jäkla lätt att bara ösa på då det känns bra. För mig har nästan alla symtom kommit smygande för att tillslut smälla av innan jag drog i handbromsen. I mitt fall har det nästan alltid med ryggan att göra då jag har lätt att "komma ur läge". Med hjälp av en duktig kille som knäcker mig rätt då och då har jag kunnat köra utan att oroa mig för exempelvis dessa skador. Försöker mer och mer variera träningen och fokusera mycket på stretch. Good luck!
Karl-Henrik Söderqvist
1982 • Sala
#9
•
25 juni 2011 kl 16:36
Gilla
Tack för alla intressanta svar! Kortfattat kan man alltså säga, vill man vara skadefri så är det skynda långsamt som gäller och inte gå ut för hårt!

Då kommer ju nästa fråga också, finns det någon bra regel på hur mycket man ska springa per vecka beroende på vilken kondition man har?

Som exempel, 10K har jag sprungit på 43 min på tävling, känns i kroppen att den tiden går att kapa med minst 1 minut idag. (om man tittar på hastighet), Coopers test slutade på 3160 meter, är tex 40 km i veckan för mycket? Bör jag halvera detta till 20 km och sedan succesivt öka upp det till en vettig nivå 40-50 km/veckan på en tidsrymd om säg ett år?

Stretchar gör jag efter varje pass, känner jag mig lite "halvdålig" så har jag inga problem med att köra 5:30-6:00 min tempo under ett pass, men vill gärna ha med mitt intervallpass varje vecka då det är denna som jag känner ger bra effekt på flåset och hastigheten.

Jag har som mål att ha minst ett intervallpass i veckan, ett långpass, och ett tempopass nära tävlings fart i veckan,då intervallpassen brukar sluta på ca 6-8km total distans, långpassen mellan 14-22 km, tempopassen mellan 8 och 12 km. Därefter någon dag vila och ev. bara ut å småjogga i spåret några km om jag känner mig pigg och fräsch.

Försöker även att kombinera med cykel, men ibland känns löpningen så mycket enklare att utföra, tycker att det inte finns några bra cykelvägar för att ligga å pumpa med racern där jag bor, är även lite rädd för övriga trafikanter då vissa inte riktigt anser att en cykel har något att göra på en landsväg! :/
Gunnar Durén
1963 • Bromma
#10
•
25 juni 2011 kl 17:05
Gilla
Jag tror att nyckeln till stor del ligger idet som Mats skrev. Det är inte konditionen/orken/syreupptagningsförmågan som är de begränsande faktorerna. Skadorna uppstår i de delar som "inte hänger med" i samma takt. Det finns helt enkelt inga genvägar, vilket jag själv (och många andra) surt har fått erfara. Som nybörjare går utvecklingen så snabbt att det inte räcker med att "lyssna på kroppen". Du måste skynda långsamt för att kroppen ska hinna ifatt och kompensera för den nedbrytning man utsätter den för. Öka mängden långsamt, aldrig mer än 10% från en vecka till en annan. Låt distansträningen utgöra minst 80% av träningsvolymen. Öka bara en faktor i taget, d v s farten, längden eller antalet intervaller. En tränare jag lyssnat mycket på har sagt att det tar 7 år att bli en fulltränad löpare. Låt det ta den tiden och njut på vägen dit! Fortsätt komplettera med alternativ träning, kom ihåg styrkan, lägg in återhämtningsveckor i ditt program och våga vila efter tuffa pass och tävlingar!
Linus Ivarson
1984 • Göteborg
#11
•
25 juni 2011 kl 18:50
Gilla
Karl-Henrik. Att trycka 40-50 kilometer i veckan med det upplägget du har på ett intervallpass, ett långpass och ett tempopass plus kanske en återhämtningsjogg är riktigt riskabelt efter knappt 3 månaders löpning.

Det är mycket möjligt att du håller dig hel ett par månader till, men du ska nog ha en stor portion tur.
Jag har själv kört 40-50 km/veckan med ett ganska liknande upplägg nu under våren med Göteborgsvarvet som examen och det gick jättebra.
Men det är efter drygt två års löpning och 15 år som fotbollsspelare.
Ändå började jag få småkänningar veckan efter Göteborgsvarvet och har nu dragit ner på fartträningen tills jag känner mig hel.

Jag tycker även att det Gunnar skriver är mycket vettigt.
Karl-Henrik Söderqvist
1982 • Sala
#12
•
26 juni 2011 kl 22:48
Gilla
Mycket visa ord! Jag ska halvera till runt 20 km/veckan, sedan komplettera med cykel, vore surt å åka på någon skada.,
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.