Löpning • Träning • 16 inlägg • 485 visningar •

längsta distanspasset

Roland Söderström
1962 • Onsala
#1
•
5 februari 2008 - 13:00
Gilla
Jag har hört/läst nånstans att distans pass över 30km är bortkastad träning.
Letat runt på nätet men inte hittat nån bra förklaring.

Varför skall man inte träna längre än 30km?
Borde inte kroppen anpassa sig bättre till marathon om man tränar upp mot 40km?
En bra bit under tävlingsfart förstås. Och öka längden försiktigt.
Kanske skaderisken är för stor?
Kanske kroppen inte tål så mycket belastning för ofta?
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#2
•
5 februari 2008 kl 14:13
Gilla
Med risk från att få mothugg av ultralöparna här på forumet så skulle jag säga att sådana träningsdistanser riskerar att bryta ned kroppen istället för att bygga upp den. Sedan kanske ultralöparna kör med ett helt annat tempo än vad en tränande inför ett marathonlopp skulle göra. Men då är ju frågan vad poängen med ett sådan lång träningsdistans skulle vara? Springer du distanser på 30 km regelbundet så klarar du utan problem av en mara och det är tveksamt om en utökning av sträckan skulle göra dig mer redo? "Bortkastad träning" kanske skulle tolkas som "onödig träning" istället?
Roland Söderström
1962 • Onsala
#3
•
5 februari 2008 kl 14:21
Gilla
Det är just det jag undrar, varför bryter man ner kroppen?
Varför ökar man inte kapaciteten för lång uthållighet?
Jag säger inte att jag kommer träna 40km, utan det är en mer teoretisk fråga.

Springer man bara halvmaror så tränar man väl som mest 18-19km. (enligt szalkais program)
Borde inte dom åxå träna 25-30k?

Undrar om jag inte läste om Grete Waits som sa att hon träna flera maror i veckan, annars mådde hon inte bra.
Martin Hedbäck
1965 • Västra Frölunda
#4
•
5 februari 2008 kl 14:36
Gilla
Jag håller med Roland och principen att det är farten som dödar inte distansen.

Alternativ med ökad distans snarare en ökad fart gör att man kan hålla samma fart genom ett maralopp istället för att tappa 10-15 minuter på andra halvan av en mara som förmodligen blir fallet man fokuserar på tempo snarare en distans. Personligen så drar jag ibland på mej sträckningar och bristningar vid intervallträning men distansträningen ger inga sådana problem. Enda risken som jag ser det med enbart distansträning är att man kör fast i ett tempo som man inte bryter igenom om man inte varierar med tempo-baserad träning.
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#5
•
5 februari 2008 kl 14:48
Gilla
Szalkai måste ju ta hänsyn till att många är nybörjare när han utformar sina program och tänka på skaderisken. Skulle tro att han försöker vara "more safe than sorry". Jag har nog egentligen aldrig läst någonstans att det skulle vara bortkastad träning att infoga distanser längre än 30 km i marathonträning, jag utgår bara från vad folk jag känner har sagt om hur slitna dom kände sig efter ha genomfört sträckan. Det verkar ju inte optimalt att behöva vila en vecka efter ett genomfört träningspass. Men visst, tycker man att det ger något extra och har man ork och tid att lägga på sådan träning så varför inte. Jag är själv ingen långdistanslöpare (ingen medeldistanslöpare heller för den delen) så jag ska väl egentligen inte uttala mig i frågan.
Bo Pelander
1943 • Södertälje
#6
•
5 februari 2008 kl 17:09
Gilla
Jag springer oftast ca tre långpass i månaden på mellan 30-80 km lite beroende på årstiden. Min åsikt är att dessa pass definitivt bygger upp kroppen under förutsättning att man stoppar i sig tillräckligt med mat under passet. Har Rune Larsson (Sveriges bästa ultralöpare ) som förebild.
Inga problem att springa igen om ett par dar.
Tror dessutom att detta passar oss lite kraftigt byggda och som har rätt många träningsår bakom sig.
Hoppas få se många från jogg.se under ultraveckan i Hallsberg.
Sophia I.
1983 • Malmö
#7
•
5 februari 2008 kl 17:14
Gilla
Är det inte 3 timmar AS menar? Just 30 km spelar nog ingen roll, det beror ju på hur snabbt man springer.
Boris
1978 • Malmö
#8
•
5 februari 2008 kl 17:20
Gilla
Det är ganka enkelt egentligen, man blir bra på det man tränar!
Sprigner man 30km så blir man bra på det, springer man max 10km så blir man bra på det. Bryter ned gör man bara om man gör av med mer energi än vad man stoppar in. Sen tar det ju tid för kroppen att bygga upp muskler och andra mjukdelar för att klara av att ligga och gnugga i 5h. "Lyssna på kroppen" funkar nog i de flesta fallen.
Stefan Johansson
1971 • Norberg
#9
•
5 februari 2008 kl 17:39
Gilla
Jag håller med Sophia. AS pratar om att man ska undvika att vara ute över tre timmar. Sen kan farten på passet vara väldigt olika.
Roger Bohman
1967 • Ronneby
#10
•
5 februari 2008 kl 17:49
Gilla
Över 30km är definitivt INTE bortkastad träning. Som Sophia skriver är det tiden som man ska fokusera på då det gäller distanspassen.
Som nybörjare måste man köra lugnt. Glöm inte detta. Skynda långsamt.
Öka som mest 10% i veckan.

Ska man springa ett halvmarathon på 1.30 bör man orka springa 2 timmar utan problem. Givetvis i långsamt tempo. Det ska kännas skönt att vara färdig med passet, och man skulle kunna säga att du ska hålla ett tempo som om du skulle ut samma runda dagen efter och känna likadant.

Kvalitetspassen är till för att få tempo och snabbhet i steget. Flå inte runt på långpassen och jaga tid. Då skadar ni er garanterat...

Marathon ska köras på liknande sätt. Ska du köra på 3.30 så bör du orka ett 3 timmars pass i lugnt tempo. Sista 30 minuterna kan man gå om man inte orkar genomföra detta de första gångerna. Det är tiden som är avgörande även här. (Blir ca: 3 mil i detta fall, 6min/km, så man kan öka till 3.30 om man vill/orkar.) Allt för att orka springa sträckan fortare på tävling. Rent mentalt blir man starkare och flyttar garanterat flera spärrar om man kör så här.

Viktigt är att man inte kör dessa långpass som nybörjare alltför ofta. Som nybörjare, då man sprungit i minst ett år, är var varannan var tredje vecka att rekommendera. Inte oftare. När man väl är van vid långpass och kör halvmaror på långpassen kan man köra de längre var 14 dag.

Glöm inte att det är under vila som kroppen bygger upp sig för att bli starkare. Träning och vila är lika viktiga komponenter tillsammans med maten.

Boris: Som tränad på marathon körde jag lätt milen på 36 minuter. All träning måste köras med insidan. Glöm därför INTE bort kvalitetspassen. Det är de som kommer att göra er snabbare...
/Roger
Daniel Adler
1978 • Göteborg
#11
•
5 februari 2008 kl 20:02
Gilla
Har för mig att kroppen inte kna tillgodose sig lika mycket näring som den gör av med under längre tid ansträngning. i,e pass på flera timmar.

Personligen gillar jag inte kännslan efter >2 timmars pass, känner mig mer sliten och skum i hela kroppen än vad jag gör vid pass som ligger nära men ändp under 2 timmar.
Antar att gränsen är individuel men varför köra pass som bryter ner mer än bygger upp?
naturligtvis måste man "prova" sin distans men skulle inte rösta på det som regelbunden träning
anders tengström
1966 • Vasastan
#12
•
5 februari 2008 kl 21:02
Gilla
jag inbillar mig att folket i denna tråd fokuserar en smula för mkt på just ett pass. Längden och hastigheten på ett långpass är i sig inte avgörande för hur det kommer att gå på en mara eller vad man nu tränar för. Man får inte glömma att efter långpasset kommer en ny dag som det också ska tränas på, och det är här ekvationen måste gå ihop. Det finns inga absoluta gränser för hur långa långpassen skall vara eller hur snabba/långsamma de ska vara men en tumregel är just 30 km och tanken är att du kommer att vara så påverkad muskulärt, senor, ligament etc att du inte kan på ett bra sätt tillgodogöra dig nästa veckas träning som säkert innehåller snabbpass osv som också sliter. gränsen är verkligen inte absolut amerikanarna säger 20 miles som bortre gräns och det är ju drygt 32 km. man skall dock komma ihåg att denna gräns rekommenderas inte bara för oss amatörer utan också för eliten och under devisen det är inte det enskilda passet som gör dig uthållig och snabb utan förmågan att absorbera träning dag ut och dag in år efer år utan att bli skadad och övertränad - och om du ska lyckas med det så kan du inte köra dina långpass för långt eller för hårt för den delen
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#13
•
5 februari 2008 kl 21:33
Gilla
Intressant tråd där alla kommer med värdefull input tycker jag.
Fastnar gärna för Anders T:s sammanfattning. Låter logiskt i mina öron.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#14
•
6 februari 2008 kl 07:43
Gilla
Ja detta blev en intressant tråd.
Jag tror att som Sophia säger att det är mer tiden som räknas mer än längden.
Om jag nu satsar på maran på sub 3:30 är det längsta jag skall träna just högst 3:30.

Under min mara träning som startade kanske i September, då jag anmälde mig,
så har jag succesivt ökat längden därmed tiden på långpassen.
Jag märker mig se ett mönster där tiden på passet har gjort mig seg inte längden.
Jag körde lite lågpulspass där jag låg på 6:30 tempo och jag fick ont i mina leder då.
Men det beror nog mer på att jag körde samma sträcka på passet som mina 5:30 tempo pass,
det betyder ju att lågpuls tog längre tid därav problemen.
Jag har provat att köra långpass i 4:40 tempo där jag inte blivit seg. (20km)
Det där med att bli seg verkar för mig vara mer ett resultat av tiden jag hållt på inte sträckan.
Efter ett antal mil och timmar av träning så har jag helt klart flyttat fram tiden tills jag blir seg.
Tempot kan nog flytta tiden där man blir seg fram och tillbaka, men principen verkar vara den samma.
För min del har 2 timmar varit gränsen ett tag, efter 2h blev jag seg.

Kan det vara så att bränslet tar slut och man då inte skall fortsätta springa.
om man stannar till efter 3 timmar och trycker i sig lite mer bränsle, kan man fortsätta i 3 timmar till?
Om man inte fyller på depåerna efter 3 timmar kanske fortsatt träning inte ger något utan bryter ner kroppen.
Då har vi en förklaring till gränsen 3 timmar. Tiden är säkert individuellt!

Som sagt jag är bara ute efter en större förståelse hur det hela hänger ihop.

#15
•
6 februari 2008 kl 08:08
Detta inlägg har raderats
jeanette
1969 • Klagshamn
#16
•
6 februari 2008 kl 20:22
Gilla
Jag tycker att jag lyckats flytta fram gränser för när jag blir seg och sliten genom att sakta men säkert öka stäckan. För ett år sedan reste jag mig inte ur soffan efter 14 km men klarade Göteborgsvarvet bra. Under hösten har jag ökat mängden km och nu springer jag 1gång/vecka ca 20 km och jag är trött men absolut inte så som tidigare och dagen efter kör jag alltid ett simpass utan problem. Att nu springa 14-15 km påverkar mig inte speciellt mycket. Jag tror helt enkelt att om man tar det lugnt med att öka så kan kroppen vänja sig. Vet dock inte tiill hur långa pass det håller.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.