Löpning • Kom igång • 25 inlägg • 6473 visningar •

Hur började ni?

Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#1
•
5 oktober 2011 - 09:35 (Redigerad 5 oktober 2011 - 09:46)
Gilla
Hej! Jag köpte mina första löparskor och började springa för drygt fyra år sedan men första halvåret orkade/ville/kunde jag inte ens springa 5 km. Det tog jättelång tid innan jag orkade springa hela sträckor faktiskt.
Tyckte det var både tråkigt och jobbigt:-)

I början både gick och sprang och lufsade jag och det är mitt nybörjartips precis i början till din mamma:-) kombinera löpning och gång kravlöst. Det skall vara roligt! Men håll igång regelbundet:-) och öka inte för mycket för guds skull. Skadorna kommer som ett brev på posten!
Sedan när flåset blivit bättre och man liksom fått upp drivet i steget är en löpargrupp alldeles super duper. Då får man motivation och man kan vara social medan man springer om man vill;-)

Edit: My own story:-)
< < < 1 2 > > >
Birgitta Gunnarson
1953 • Sollentuna
#2
•
5 oktober 2011 kl 10:24
Gilla
Hej Veronica!
Jag började för tre och ett halvt år sen, också som 55-åring! Jag har alltid promenerat mycket, och då började jag, bara för skojs skull, jogga lite försiktigt något hundra meter här och där varvat med gången. Jag hade egentligen ingen annan målsättning än att se om det gick! Och så saktelig blev det lite längre sträckor, fortfarande varvat med gång.
Ja, jag kan alltså skriva under på Charlottas råd!
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#3
•
5 oktober 2011 kl 10:33
Gilla
Mitt första löparliv. Jag var nyskild 1982 och funderade på att hitta på något totalt helidiotiskt och självdestruktivt. Då såg jag en annons för Göteborgsvarvet...
Mitt andra löparliv: Jag fick ta emot en riktig djävla utskällning (på riktigt alltså) av min läkare 1998...
Mattias Hedlin
1970 • Fagersta
#4
•
5 oktober 2011 kl 11:30
Gilla
Jag började springa i mitten på 90-talet. Rökte som en borstbindare på den tiden men lyckades ändå avverka några rundor ibland. Nästa period var 2006 när jag började känna mig lite fluffig på mitten så att säga. Jag sprang samma slinga på 3,5 km hela den sommaren. Sommaren efter, 2007 fortsatte jag i samma takt. En kväll i juni 2007 vågade jag mig ut på en 8 kilometers runda. Till min förvåning så gick det riktigt bra! Där och då bestämde jag mig att för att vara med på Stockholm Marathon 2008. Jag tränade som en idiot till juni 2008 och lyckades med bedriften att ta mig runt maran. Efter denna hårdträning var jag så less på allt vad löpning hette, så jag lade av helt och hållet!
Nu har jag sprungit sedan slutet av 2010 och varit noga med att lyssna på kroppen och inte stressa. Jag tror att det är viktigt att man vilar om man inte känner sig kry.
Anna Falk
1975 • Älta
#5
•
5 oktober 2011 kl 11:58
Gilla
Jag började i somras. Första passet sprang jag en minut och gick i en minut i 20 minuter sedan utökade jag till 2-3 minuter jogg varvat med gång. Plötsligt sprang jag 10 minuter utan att stanna och nu kan jag springa sex km! Springer 3-4 gånger i veckan och förutom lite armhävningar kör jag ingen styrketräning (än?) :-) Försökte medvetet börja mycket långsamt och försiktigt för att undvika skador.
Thomas Frykenmo
1970 • Skövde
#6
•
5 oktober 2011 kl 12:08
Gilla
Började springa för drygt 3 år sedan då min son började springa 1km i veckan (proppen) Bestämde mig då våren 2008 att jag skulle klara av 1mil utan o stanna. Nu har det blivit några maror och tre ultralopp. Ångrar inte en sekund, sonen och hans lillebror håller på fortfarande.
Kolla http://frykenmo.blogspot.com/ där är min resa...

Bästa tips är som ovan regelbundenhet och kravlöst.
Hellre ta en kort promenad än ingen alls...

Lycka till...
Michael Edberg
1969 • Torup
#7
•
5 oktober 2011 kl 12:56
Gilla
Började springa för ungefär 2½ år sedan överviktig och hade slutat röka några år tidigare och kände att jag behövde göra en förändring efter att ha misshandlat kroppen på alla möjliga sätt i 20-25 år. Började med att försöka "jogga" (de flesta skulle nog ha näst intill krupit förbi mig i det tempot) 400 m på vägen utanför och jag kände det som jag skulle dö det var en riktig nära döden upplevelse. Men jag började tragla dom 400m varje dag i en vecka ungefär sedan när det kändes lite lättare ökade jag till 800m körde på det några ggr innan jag ökade lite till sedan var jag plötsligt uppe på 4-5km då började jag lägga in lite vilodagar och sedan när jag började närma mig milen satsa på lite tempo. Nu står man här och har i år gjort Öppet spår, GBG varvet, Vansbro simmet och Lidingöloppet är också anmäld till Vasaloppet nästa år och kör GBG varvet och ska försöka få tag på en start till Vättern så att hela klassikern blir avklarad och det kan nog bli flera försök till det flera år frammåt om jag kan för det är en jäkla inspiration att delta i tävlingar men ta det lugnt sätta sina egna mål vad man ska klara nu första året har jag satt upp enligt mig hyfsat tuffa mål men jag har klarat av dom men jag hade varit lika nöjd med att bara klara av att genomföra loppen. Men nästa gång kommer ju kraven på mig själv att öka en liten aning för änså länge finns det nog utrymme för en ökning
Magnus Bodin
1967 • Lund
#8
•
5 oktober 2011 kl 14:23
Gilla
Jag var på besök i min gamla hemstad Stockholm 1994 helgen för marathonet. I ett helt annat ärende egentligen. Natten till söndag vaknade jag vid 5-tiden och kunde inte somna om. Lyckligtvis hade jag ett par gymnastikskor med mig och jag gick ut och joggade lugnt 1-2 timmar genom centrala Stockholm (främst Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm). Stan var tom, vaknade och hade spår av loppet överallt. Jag minns fortfarande känslan av att ensam glida fram över Odengatan. Då bestämde jag mig för att springa maran året därpå. Sen var det ju bara att börja springa hemma i Lund...
Mattias Zakrisson
1973 • Umeå
#9
•
5 oktober 2011 kl 15:23
Gilla
Sommaren 2007 satt jag och en bekant i stugan och drack öl och tittade på Stockholmmarathon. Då sa han något liknande, "De är duktiga de där som springer maran, en sådan som du skulle aldrig klara av det". Såg det som en utmaning och anmälde mig veckan efter till Stockholmmarathon 2008. Nu har jag sprungit marathon 4 ggr och ett lidingölopp.
Anita
1973 • Göteborg
#10
•
5 oktober 2011 kl 15:23
Gilla
Oj, jag har själv gått från att vara absolut nybörjare till att bli... Ja jag vet inte, löpare? Har i allafall lämnat den absoluta nybörjarfasen (tycker jag själv).

Började 1 aug förra året, hade bestämt mig för att en gång för alla ta tag i min vikt och min hälsa. Började att regelbundet (dagligen) gå långa promenader på 1-1,5 tim. Har hund så det föll sig ganska naturligt.
Gubben och jag började cykla. Först på våra citybikes, men bi blev hela tiden omkörda av "racerfantomer". Började kolla på ny cykel och det slutade med att vi båda köpte oss varsin racer och gav oss ut på lite längre rundor. Märkte ganska snabbt att det var en bra viktminskningsmetord.
Under mina hundpromenader började jag så smått att småjogga, 2-3 lyktstolpar sen var jag nästan död... Märkte undan för undan att jag orkade fler och fler lyktstolpar och hundpromenaderna blev till "gågg-rundor" dvs mer och mer jogg och mindre gång.
I våras så satt det en lapp om Blodomloppet på jobbet och jag anmälde mig till det. Shit, nu måste jag ju kunna springa 5 km, tänker inte vika ner mig och gå! Så jag fortsatte träna och sedan sprang jag loppet på 31,53, inte helt oävet av en som några månader tidigare räknade lyktstolpar!
Anmälde mig direkt till Midnattsloppet för att få en anledning att fortsätta löpträna. Har under sommaren även cyklat en del, men löpningen har fått mer och mer plats.
I början av augusti i år sprang jag min första mil och jag genomförde Midnattsloppet på 1:05 och bara några dagar senare sprang jag iFormloppet på 1:03.

Nu är jag i bättre form än någonsin, har sprungit milen ytterligare några ggr och igår faktiskt så sprang jag en hel runda ( 6 km) under 6 min/km i snitt, fick nämligen 5:59!
Så flera kilometrar ligger jag nu på ca 5:45-5:50-tempo och målet är under 60 på milen.

Har anmält mig till Gbgvarvet så det är det som ska hålla mig igång i vinter.
Och apropå vikten, ja det är -18 kg på ett år!
Karibou
1976 • Sundbyberg
#11
•
5 oktober 2011 kl 16:02
Gilla
Hade planerat Gbgsvarvet 2009 och min anmälan gick inte vidare på nåt sätt. Så anmälde mig till 2010. Hade aldrig sprungit mer än Vårruset 2000/2001 (utan förberedelse).

Inför Gbgsvarvet 2010 hade jag är speckat schema med simning och löpning som började i Augusti 2009. Det gick lite åt skogen, hade mycket på jobbet och stukade knäet i December 2009.

4 veckor innan Gbgsvarvet började jag dock min träning (programmet 2:00 halv mara) med mina nyinköpta skor. inte rekommenderat dock, fast jag har tränat andra sport så bra kondis hade jag 8fast inte "löparkondis"!)

På kvällen från Gbgsvarvet 2010 (det var min födelsedag då!) kunde jag knappt gå och haltade till restaurangen. Dagen efter tänkte jag bara på en sak: anmäla mig till året efter (och vara väl förbered denna gången!!!)

Nu har jag sprungit 2 Gbgsvarvet, 2 Midnattsloppet och 1 maraton. Har listat igår alla marathon jag kommer att springa och barnen tyckte att det var rätt kul! Har i tanke också att köra en Ultra nån gång.
Utmaning till mig själv: jag tycker inte att det är roligt att springa, däremot är det lugnande, ger tid till mig själv och kondis är bra. OCH jag älskar att springa lopp!
Sofia Thysell "The Angel"
1979 • göteborg
#12
•
11 oktober 2011 kl 10:13
Gilla
Anita:

WOW!!!! Vilken kvinna du är!!! Din beskrivning, hur du gick från att räkna lyktstolpar till att springa 5 km är helt fantastisk! Jag rös...
Heja dej, och jag menar det från hjärtat!
Kristina
1986 • Amsterdam
#13
•
22 oktober 2011 kl 19:11
Gilla
Jag vill slå ett slag för tv-programmet Spring! som hjälpte mig att inspireras och känna glädje i löpningen. Började för ganska precis ett år sedan att köra igång och sprang just min första mara. Om ni vill ha en mer ingående beskrivning av varför jag gillar Spring! och innehåll så har ni det här: http://lopningibenen.blogspot.com/2011/10/tv-for-lopare-spring.html
Anders Hedlund
1942 • Båstad
#14
•
22 oktober 2011 kl 19:32
Gilla
Jag har nog varit mer eller midcre intresserad av idrott sedan jag föddes.
ville bli sportlärare sedan golf lärare sedan skidlärare men min kära far hade andra tankar så jag blev en oitresterad mer eller mindre misslyckad civivling.
Kompissar fick mig att börja springa när jag var 30 år, kunde då springa milen på 50 minuter villjag minnas. efter exakt 1 år sprang jag samma mil på 34 minuter i teräng. Hola tänkte jag nu jävlar skall jag bli riktigt duktig. Med följd av att skadorna avlöste sig hela (nästan) mitt liv. nu snart 70 år så tycker jag det är lika roligt men har fortfarande svårt att lugna ner mig, och blir skadad.
Men jag har ju all tid i världen att springa framför mig :)
Krister Åström
1997 • Strömsund
#15
•
22 oktober 2011 kl 22:24
Gilla
@Kristina

När och på vilken kanal går Spring! ?
Micke Larsson
1971 • Norge
#16
•
22 oktober 2011 kl 22:36
Gilla
Krister: På nätet: http://www.svd.se/sport/spring/webb-tv-spring-del-1_6052127.svd
Krister Åström
1997 • Strömsund
#17
•
23 oktober 2011 kl 08:19
Gilla
Aha, tack Micke!

Skitbra program måste jag säga!
Kristina
1986 • Amsterdam
#18
•
23 oktober 2011 kl 13:05
Gilla
@Krister Kul att du gillar det!
Claes Heiming
1961 • Brunflo
#19
•
23 oktober 2011 kl 18:28
Gilla
Jag var 8 år och har liksom aldrig slutat. Är nu 50... Har dock börjat varva med landsvägscykling. Jättekul! :)
Dana
1965 • Helsingborg
#20
•
23 oktober 2011 kl 21:09
Gilla
jag började springa föra året i juli. jag kom från china och tibet och tänkte jag kan ju försöka. innan dess tänkte jag att jogging är så j----a dumm. man bara stopar hörlurr i öronen och springer som en idiot...tja...jag blev ju själv av dom"!idioter" som bara springer så där runt. men nu vet jag vad är meningen med det hela. nu tänker jag inte sluta med joggingen. hoppas du och din mamma fortsätter. lycka till..
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.