Löpning • Kom igång • 17 inlägg • 2457 visningar •

HAR DU TIPS TILL EN NYBÖRJARE...??

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

•

13 november 2011 - 13:29 (Redigerad 13 november 2011 - 13:31)

Gilla

HEJ, HEJ!
Jag är anmäld till Stockholm Marathon 2012, min allra första.

SÅ HÄR ÄR DET!
Jag är helt nybörjare inom löpning så därför skulle jag vilja be er att dela med er av alla era erfarenheter om vad man bör tänka på när man ska genomföra ett Marathon.
Man kan tycka att det var ett stort steg från att inte ha lufsat någonting innan till att ta sig runt en Mara på 42 195 meter. Jag vet att det är stort men nu är det bara att gilla läget!! Går inte att tänka fel nu så jag lägger inte så stort fokus på det utan gillar helt enkelt läget!
SÅ HÄR SER DET UT IDAG!
Jag följer ett program idag som handlar om att ta sig runt Maran på 6 timmar. Alltså bara ta mig runt.. eftersom maxtiden är 6 timmar. Jag är nu inne på v.12 av 26 veckor och jag lufsar 3 gånger i veckan.
Igentligen så är denna grej ett sätt för mig att komma igång med träningen. Det är själva resan till Marathondagen som är en utmaning för mig just nu. Jag har en del onödiga kilon som skulle behöva släppa taget efter vägarna, men hungern visar sig mer påtaglig när man lufsar också, men jag fortsätter kämpa på. Förutom dessa tre löppass blir det 2-3 pass aerobic i veckan för att träna lite styrka...
IBLAND KAN JAG KÄNNA..
...känna mig sliten i kroppen..
.. känna av höfter och knän..
...MEN känner hur gott jag mår efter varje avklarat pass.
....att jag är stolt att kan lufsa en hel mil nu utan att stanna.

JAG VET att jag har lång väg framför mig.. men jag ska kämpa på..
Berätta för mig VAD jag ska tänka på.. HUR jag ska träna och allt annat som en nybörjare bör veta.. T.ex nu på vintern, är det något jag ska tänka på när jag tränar ute? Bra skor är ju Prio 1, använder nu Asics Nimbus 13, de passar mig bra..
Ha det!

Önskar TIPS! på bra och glad löpmusik..

Senad Suhonjic

1984 • Fagersta

•

13 november 2011 kl 13:52

Gilla

Innan jag ens börjar: Det i särklass viktigaste alltid är att aldrig någonsin glömma att HEDRA vilan och Återhämtningen. Känner du dig trött och sliten så vila hellre en dag extra än att du drar på dig skador. För de kommer komma som ett brev på posten, förr eller senare.

1. Utgår ifrån dina egna mål och rusa inte efter andras huvud.
2. Variera dig så mycket det går.
3. Jogga lugnt, sansat, kontrollerat och länge, resten kommer så småningom.
4. Njut varje gång du är ute.
5. Bra musik finns det mängder av. Med hjälp av Spotify kan man fort slänga ihop en lång och bra löparlista.
6. Ta ett steg i taget. Dvs, one foot infront of the other.
7. Spontanspring när du känner för det.
8. Om du har möjlighet så köp in två par skor till och variera dig.
9. Ta med dig en kompis/sambo/barn ut och spring med dem.
10. Gå med i en förening om du inte redan är med i en. Den glädje som finns i löparklubbar runt om i landet är en riktig inspiration och motivationskälla.

Mvh/ Senad

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

•

13 november 2011 kl 14:55

Gilla

I tillägg till Senads tips är mitt helt konkreta tips följande:
Genomför 26-veckors programmet som det är, med undantag för pass där du känner dig sliten och behöver en extra vilodag.

När du är klar med programmet, rekommenderar jag att du varierar lite mellan pass där pulsen höjs och långpass. Öka gärna på långpassen under 3 veckor för sen att ta en lugnare vecka, och sen ökar du igen i vecka 5-8. Om du lyckas få in pass över 30km kommer du att tacka dig själv på maratondagen.

Lyssna till kroppen och öka försiktigt, så kan du undvika skador.

Du är redan en vinnare Christine, du har gjort en dramatisk ändring i ditt liv, och genom att du satt dig själv ett konkret mål, kommer du att klara det.

Jag tycker det är mycket starkt av dig att fullfölja 12 veckor av programmet. Du har passerat tröskeln där det går från att vara jobbigt att ta sig ut till att det har blivit en vana och (nästan) ett begär att träna.

Stort lycka till, vi ses på startlinjen :-)

Andreas Dahmm

1980 • Kållekärr

•

13 november 2011 kl 15:08

Gilla

Jag är med Marathonnovis. Jag har sprungit fem halvmaror innan, men aldrig så här långt. Kör med marathon.se:s 4h-program som jag tjuvstartade med redan i höstas. Mitt tips är att inte tokträna för mycket i början. Jag började alldeles för hårt vilket har resulterat i en smärtsam fotskada (som ff inte helt släpp även om forten mår så mycket bättre nu) och ont i ena höften. Det sistnämnda beror troligtvis på dålig stretching så fuska inte med det.

Vad man lyssnar på är ju lite olika från person till person, själv gillar jag att lyssna på hårdrock och gärna låtar jag kan tralla med i när jag springer. Det ser nog rätt udda ut med mimande joggare, men det kan jag ta. Jag har dock kommit fram till att ibland är det skönt att slippa musiken när man springer och kanske springa utan lurar eller lyssna på någon av SR:s dokumentärer.

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

•

13 november 2011 kl 16:09

Gilla

Tack snällaste!

Senad jag har förstått att det är viktigt att lyssna på sin kropp när den börjar protestera, men det är så lätt att tänka fel och känna det som ett misslyckande när man får lov att hoppa över ett pass pga att kroppen inte vill.
Punkt 4. Njut! Jag känner att jag är på G..Det har vart många motsträviga tankar innan jag tagit mig ut, men jag har övertalat mig själv varje gång, vilket jag är sååå stolt över..
Punkt 7. Spontanspring! Jag längtar dit, jag vet att jag snart är där
Punkt 8. Menar du att jag borde köpa andra märken på löparskorna?
Punkt 9. Man vill ju ha någon som springer likvärdigt som mig själv..det kan vara svårt att hitta..På långpasset en gång i veckan har jag en snäll vän som ställer upp och gör mig sällskap, men hon är "så mycket bättre", men jag är glad så länge hon orkar med "mitt" tempo.
Punkt 10. Har ingen löparförening här, bara ett gäng brandkårskillar m.fl som är aktiva och löper 3 ggr/vecka..(en av dessa är min gubbe) men som sagt, bara killar.. som förutom är ljusår från där jag befinner mig. MEN Idag skulle jag nog klå dem alla för de var med på 8 h Ultra mellan i går lördag, så idag är det inte mycket med dem kan jag tro..
Tack snälla Senad för alla dina tips!
Vänligen Christine

Martin Wass

1975 • Göteborg

•

13 november 2011 kl 16:24 Redigerad 13 november 2011 kl 16:25

Gilla

När du känner av höfter och knän så kan du i stället välja alternativ träning så som spinning , springa i vatten eller simma att hålla dig skadefri är viktigt och nog det enda som kan sätta stop tror. Misstänker fixar en mara på 6h redan nu.

Senad Suhonjic

1984 • Fagersta

•

13 november 2011 kl 16:54

Gilla

Christine: Punkt 8, nej det behöver inte nödvändigtvis vara av annat märke. Eller de dyraste skorna för det. Det kan dock vara en fördel att variera mellan olika skor. Ett par tunna, ett par "uppbyggda" och ett par tjockare (trots att jag själv är emot "tjocka"/tunga skor)

Punkt 9: Att vara ute med en kompis som är lite "bättre" kan vara en sporre ena dagen och en piska den nästa. Tänk bara på att du inte ska känna dig tvingad till att vara på hennes nivå hela tiden dock. Då kan det fort gå nerför.

Punkt 10: Jättetrist att du inte har en löparförening där du bor. Ett tips kan vara att starta en löparkväll där du bor med hjälp av egen marknadsföring. Kan vara ett gäng killar och tjejer som vill aktivera sig utan att nödvändigtvis vilja springa en mara :)

Mvh/ Senad

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

•

13 november 2011 kl 18:41 Redigerad 13 november 2011 kl 18:42

Gilla

TACK Tom-Ingar...
Du ska veta att man blir stärkt och glad över att höra att...jag citerar,,Du är redan en vinnare Christine, du har gjort en dramatisk ändring i ditt liv, och genom att du satt dig själv ett konkret mål, kommer du att klara det."

Det kommer ofta svackor då man inte tror ett dugg på sig själv och undrar vad man gett sig in i..Hur kan jag som aldrig hållit på med löpning börja med nåt så stort? Ja, den frågan ställer jag mig ofta.. Men då är det bara att bita i det sura äpplet och tänka på alla hejar rop och på de som tror på mig.. Jag ska tänka på det du skrev vad det gäller passet efter att jag är klar med mina 26 veckor...Åter igen Tack! Ha det och lycka till själv !!/Vänligen Christine

Mikael S

1960 • Sundbyberg

•

13 november 2011 kl 18:55

Gilla

Stort lycka till, du är ju redan en vinnare som satsar :) Klokt att satsa på att komma runt istället för att sätta upp tidsmål som kan bli svåra att nå. ALLA som fullföljer en mara är vinnare.

Och Senads lista var ju grym, allt du behöver veta.

Spring och njut, och lycka till!

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#10

•

13 november 2011 kl 19:53

Gilla

Du har redan kommit långt och fått många bra råd, ett maratonlopp är också en stor mental resa och jag har skrivit några inlägg som jag har länkade på min löparblogg, till höger i menyn en bit ner på sidan, om långpass, om banan och inte minst om mentala knep man kan ta till när man springer maraton, eller för den delen är ute och tränar långa pass.

Läs gärna de inläggen för lite tips. Här är länken till bloggen, http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

#11

•

13 november 2011 kl 21:09 Redigerad 13 november 2011 kl 21:46

Gilla

Bara kul att kunna bidra :-)
Några saker till. Som Senad säger, njut av löpningen och du kommer att inse varför du löper. En klokare man än jag sade en gång här på forumet "jag springer för att kunna tävla, jag tävlar inte för att kunna springa". Om du lyfter blicken och ser allt det fantastiska i naturen, vinden i håret, regnet i ansiktet och årstidernas växlingar kanske du kan se att maran bara är ett steg på vägen till ett rikare liv.

För att göra maran så "lätt" som möjligt har jag hittat ett knep där jag försöker träna under jobbiga förhållanden. Inför min första mara var jag ute en februarimorgon med horisontellt snöblandat regn och tänkte att efter denna pers blir maran en lek. Minnet av denna februarimorgon kom in i mitt huvud många gånget under maran och hjälpte mig fram. Så genom att bygga mentala "vinster" kan du övertyga dig om att du förberett dig inför maran och förtjänat en fantastisk upplevelse.

En sista sak, fundamentalt sett är det ingen skillnad mellan dig och Isabella Andersson på maradagen. Ni måste båda två ta steg for steg, kilometer efter kilometer från startskottet fram till målet. Och ni måste båda två förbereda er genom att löpa km efter km för att nå era respektive mål.

Detta fixar du!

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

#12

•

13 november 2011 kl 22:47

Gilla

Andreas... visst är det så att hör man en bra låt så sjunger man gärna och högt..helt avstäng från omvärlden...men jag tycker bra pumparmusik gör att det går lättare att lufsa och sen slipper man höra sitt eget flås... lycka till!

Tack Martin för att du tror på mig, bra tips med vattenlufs och vattengympa... Sånt kan man aldrig få fööör mycket av..Min älskade lilla gubbe tror på mig mer än jag tror på mig själv...självförtroendet måste putsas till en hel del.. "Jag kan springa jag är inte rädd"

Ja visst är jag klok Mikael som inte lägger ribban högre än så.. den är högt redan NU! Än har jag svårt att se över, men jag har några veckor på mig..

Staffan kul att läsa att du tycker jag har kommit långt, verkligen! Jag minns när min sambo sa till mig att jag skulle lufsa det saktaste jag kunde i 5 km varav de sista 3 km på den turen bara är uppför... sen sa han åt mig att jag skulle vända.. han sa att sen kommer du bara ´kunna rulla hem och benen kommer gå av sig själv.. Jag gjorde som han sa...jag var såååå stolt när jag kom hem och hade lyckas utan att stanna en endaste gång... vilken känsla..Men som sagt...jag lufsade det saktaste jag kunde... ska titta på din blogg i morron, spännande..TACK!

Tom-Ingar... det ska jag verkligen göra..Jag ska ta mig en funderare under natten på -Varför jag löper??...Den frågan var intressant..Varför löper "alla" andra för som har löpt betydligt längre än mig??

Eva S

1967 • Vallentuna

#13

•

14 november 2011 kl 09:40

Gilla

Vad modig du är Christine! Lycka till och heja, heja!!!

Jag har kommit igång med löpningen i våras efter tjugo års uppehåll, och det är härligt! Sprang Stockholm hlavmaraton i september med målet att bara ta mig runt, men det gick riktigt bra och gav mersmak. Hoppas jag är lika modig som du och kan springa ett maraton inom ett par år! Ska bli kul att höra hur det går för dig!

Jag har massor av skäl till att springa; blir piggare och gladare, friskare (har inte varit förkyld sedan jag började), fått fart på en trög mage och ämnesomsättningen, minskar risken för benskörhet, fått ganska snygga magmuskler...

Ett lopp att se fram emot är den bästa sporren tycker jag!

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

#14

•

14 november 2011 kl 13:51

Gilla

Christine - det är en filosofisk fråga, där det nog är lika många svar som det är löpare... Det går att göra så enkelt eller svårt som man vill.

Den resan jag har intryck av att många gör, är att de börjar med löpning som ett verktyg för att nå ett konkret mål, exemplevis viktminskning, bättre kondition eller ett tävlingsresultat. Men under resans gång går verktyget över till att bli målet och det som tidigare var konkreta mål, kommer automatiskt som små checkpoints som passeras på den nya resans gång...

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

#15

•

14 november 2011 kl 14:17

Gilla

Jasså Eva du tycker jag är modig... Ja man kan ju fundera ibland vad man har gett sig in på.. Men jag har vart på Marathon i Stockholm de senaste ..ja låt säga de senaste 5 åren, men då bara som stöd för min andra hälft och fotograferat en hel del... När jag farit fram UTANFÖR banan har jag då sett de kvinnor som är både äldre och kraftigare än mig... jag har verkligen beundrat dem..vilka kvinnor!! Men det är nog där jag har fått lite jävlar i namma och tänkt...varför ska inte jag kunna??
Visst! Du nämnde alla fördelar med átt lufsa, ska tänka på allt det när det går trögt...Jag har nog oxå fått magmuskler, men de är inte synbara (än) haha..
Tack Eva för ditt inlägg...ja håll koll på mig vettja..då vet jag att jag inte kan fuska nåt... Vi ses på HEL maran 2012!!

Christine Andersson

1966 • Fellingsbro

#16

•

14 november 2011 kl 14:45

Gilla

Tom-Ingar..
Allt du skriver håller jag helt med om... Det finns sååå mycket fint runt omkring i naturen att lägga tanken på när man är ute och lufsar...eftersom mitt stora intresse är att fotografera så ser jag så mycket fint som skulle passat bra på bild..
Du tar även upp att det är bra att träna under jobbiga förhållanden, det tror jag oxå..man ska inte välja de enklaste och plana vägarna...men nu ett tag har jag gjort det, endast för att jag ska känna att jag har orkat mig igenom passet för att ha med mig det till nästa gång..men jag vet att framöver får jag lov att lägga ribban lite högre så det blir lite tuffare.. Man ska ha känt på en del när man står på starlinjen,,
Min sambo tränar ofta så..han är otroligt stark i psyket och tillåter sig aldrig att tänka fel när det går motigt för han och just där skulle jag behöva bli bättre...att bli bra på att inte tänka ner mig på negativa saker när det går motigt, inte känna efter så mycket utan bara köra på.
Jag är där du beskriver att vertyget är löpning för att nå målet...där befinner nog jag mig NU..Jag som aldrig trott att jag skulle orka springa en mil..det var ju utopi för ett halv år sedan.. men jag känner mig fortfarande osäker varje gång jag ska ut på lördagen på ett något längre pass på 12-15 km.. men blir sååå glad varje gång jag fixar det..
Mmm där befinner jag mig...
MÅLET är ingenting, vägen är ALLT!
"Allt blir bar tillslut och blir det inte bra är det inte slut än!" Ha det/Christine

Niclas Andersson

1972 • Sjöbo

#17

•

20 november 2011 kl 17:49 Redigerad 20 november 2011 kl 18:03

Gilla

Christine, jag vill trycka lite på det mentala, dvs att du arbetar lite psykologiskt med dig själv på din väg till Stockholm marathon. Tex om man tänker sig målsättningar så kan det vara klokt att sätta upp delmål på vägen till det slutgiltiga målet. Du kan också dela upp målet i resultat, prestation och processmål. Det innebär att du sätter upp ett resultatmål om att du tex vill komma bland de 10 000 bästa, du har ju redan ett prestationsmål i form av att du vill göra det på sex timmar. Processmål handlar om hur du ska nå till dina resultat och prestationsmål, tex träna 3 ggr/veckan, springa minst ett långpass i veckan etc. Jag tror också att du ska dela upp marathonet i etapper, tex 4x10 km och 8x5 km och sätt upp mål om hur fort du vill springa de olika etapperna.

Jag tänker också att du redan nu mentalt förbereder dig för Stockholm marathon, tex genom att skriva små peptalk-noter att du skall klara det och som du sätter upp lite varstans i ditt hem. Att vara övertygad om att man klarar det gör en oerhörd skillnad när man väl står där på startlinjen.

Jag kan också rekommendera lite läsvärd idrottspsykologisk litteratur, tex 103 mentala metoder eller praktisk idrottspsykologi.

Jag ska inte säga att det mentala är allt när man springer men det kan ha stor betydelse när man väl står där strax innan start och man är lite nervös och undrar vad man gett sig in på.

Sen vill jag också säga att jag är imponerad av den stora förändring du gjort och att du vågat anmäla dig till ett marathon. Det är strongt gjort. Kämpa på nu och blir det jobbigt under en period är det bara att skriva några rader om det så kommer jogg.ses skribenter göra sitt yttersta för att stötta dig.

Ps. Glömde en sak. Skriv gärna löpardagbok, det kan vara här eller på din egen dator. Försök skriva om hur du kände dig, vad som var bra, vad som du kan göra annorlunda, vilken musik du lyssnade på, när det kändes tungt och när det flöt på bra. Glöm inte att skriva in lite peptalk emellanåt. Det kan vara väldigt bra att ibland gå tillbaka ett par månader och se hur man kände och tänkte då, speciellt om det går tungt.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.