12 februari 2012 kl 17:11
Redigerad 12 februari 2012 kl 17:13
En kort sammanfattning av min dag igår:
Eftersom jag inte alls är någon ultralöpare, tvärtom snarare, hade jag ingen aning om vad som väntade. Jag hade köpt hem lite extra yoghurt, annars inga speciella förberedelser. Tanken var att äta normal kost, men lite mindre och lite oftare. Efter varje intervall tvingade jag i mig en smörgås, ägg eller lite mat. Till detta drack jag vatten och varm oboy. Vet inte om det är det bästa, men jag mådde fint hela dagen iaf.
Det syns tydligt att jag för varje intervall blev stelare i benen. Farten den första kilometern blev lägre och lägre och det kändes nästan komiskt att springa de sista intervallerna. Jag har sett 80-åringar, med betydligt spänstigare steg än vad jag hade. Stelheten släppte delvis efter ett tag och det gick att springa sakta, men hyfsat normalt.
Det var också en märklig känsla att vara pigg (i huvudet) och knappt andfådd när man sprungit, men helt slut i benen. Mentalt var den sjätte och sjunde intervallen jobbigast. Och kanske också den tredje eftersom jag visste att det var mer än hälften kvar och att jag redan då var rejält sliten...
Bortsett från stelheten i benen (något man får räkna med) så är det höger fot och båda knäna som tog mest stryk. Lite osmart av mig att fortsätta springa fastän jag inte kunde stå på knäna och ta på mig skorna. Men jag hade bestämt mig för att klara alla åtta intervaller så jag får hoppas att det inte blir något bestående.
Det är väl tveksamt om jag kommer att satsa på något mer ultralopp, kanske om det blir nån mer ultraintervall och det är lite varmare ute. Men oavsett det så var det kul att testa och jag är nöjd att jag klarade det, trots att det gick sakta.