Löpning Övrigt 95 inlägg 10378 visningar

Negativa kommentarer

Rebecka Axellie
1991 • Rättvik
#1
8 mars 2012 - 12:29
Gilla
Hej!
Jag har funderat på en grej. Jag får väldigt mycket negativa kommentarer från "icke löpare" om min träning. Till exempel om man berättar på jobbet eller för en kompis att man har varit ute och sprungit så får jag oftast höra "du är galen" eller "det är ju ren idioti att springa på vintern" eller en djup suck och den sura kommentaren "hur orkar du?" eller "det är så slitsamt för kroppen med löpning".

Dag in och dag ut känns det som att jag får försvara min träning. Hela tiden berätta att det går visst att springa på vintern om man har rätt utrustning och att det är inte så slitsamt om man tränar på rätt sätt. Är jag ensam om detta fenomen? Eller finns det fler där ute? Borde det inte vara tvärt om egentligen, att man ska uppmuntra? Skulle vara kul att höra om det är fler som har det här problemet!

Egentligen är det inget som tynger mig speciellt, men jag har bara svårt att förstå varför många ser så negativt på löpträning!

/Rebecka
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Roger Ljungdahl
1973 • Ryssby
#21
8 mars 2012 kl 16:49 Redigerad 8 mars 2012 kl 16:52
Gilla
- Har du blivit lika stollig du? sa en arbetskamrat
Elr som några eon-arbetare ropade efter mig när jag var ute o sprang en ledig förmiddag under min kvällsvecka:- Är det inte bättre du arbetar istället.
En granne sa till mig i somras när jag var påväg ut på en runda -Usch,det är för varmt o springa.Sa hon o fortsatte med sitt jobb att rycka upp maskrosor från gräsmattan.
Inte så mkt att bry sig om.Alla har vi olika intressen.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#22
8 mars 2012 kl 17:01
Gilla
har som ung märkt detsamma som camilla. det är inte riktigt accepterat av alla att man väljer bort en fylla till fördel för att kunna träna ordentligt dagen efter.

märker skillnad på om det är folk som själva tränar en del och folk som inte gör det. de som tränar pratar gärna om det (känaske gäldjen av att kunna prata med någon annan som förstår just glädjen, avkopplingen och endrifinkicken det ger).

bland de som inte tränar brukar det antingen vara kommentaren att jag är duktig, vilket jag inte tycker stämmer alls. duktig är man när man gör saker för att man borde och förväntas göra dem. tränar gör jag för att jag älskar det.

men värst är de som blir oroliga. kanske för att de själva har en osund inställning till träning. så mycket fokus det är på kalloriförbrukning osv, och de tror att det är därför man tränar. att jag till på köpet är en person som haft en hel del problem med maten gör inte det lättare. när jag märker att de, utan att säga dte rakt ut, tror jag fortfarande har problem med sådant. folk som tränar ser det motsatta, att jag måste ju må bra som tränar, för de vet att man mår bra av att träna.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#23
8 mars 2012 kl 17:03
Gilla
sen är det kul med de som när de ser att man har väskan full av träningskläder, eller att man träffar dem med springkläderna på, genast börja babbla på om att de minsann tänkt börja träna och köpa gymkort ska minsann göras och blabla. och det är så tydligt att de säger det mer till sig själva än till mig :)
1936 • Västra Frölunda
#24
8 mars 2012 kl 17:22
Gilla
Rebecka! Jag har sprungit i 60 år och fått både hån och spe och beundran.Man måste stå ut med detta och fortsätta springa för det är det viktigaste du kan göra för ditt välmående. Däremot ska man inte oombedd prata för mycket om sin löpning för det kan ju bli tröttsamt för omgivningen.
1974 • Ljungby
#25
8 mars 2012 kl 18:26 Redigerad 8 mars 2012 kl 18:28
Gilla
@Roger: Håller med EON-arbetarna, är det inte bättre du arbetar istället?;-)
På jobbet tyckte en del att man är lite knäpp som tränar så pass mycket. Men jag har alltid tagit upp en diskussion med dessa personer och ifrågasatt hur de kan ifrågasätta något som bevisligen ju är ganska nyttigt. Detta har lett till att åtminstone en person numera löptränar regelbundet,ytterligare 2 har skaffat årskort på Friskis samt att en lätt överviktigt herre som börjat närma sig 60 numera tar minst en långpromenad i rask takt varje helg. Vi snackar faktiskt en hel del träning på jobbet numera.:-)

Nu skall jag vara lite "stollig" på motionscykeln ett tag. Efter det så blir lite magstyrka samt lite andra tokigheter.^^
Camilla Green
1982 • Linköping
#26
8 mars 2012 kl 18:33 Redigerad 8 mars 2012 kl 18:33
Gilla
Jag pratar aldrig om min träning med andra än de som tränar själva.Om folk frågar så ljuger jag ju inte heller även om hela sanningen sällan kommer fram.. Sen så äter jag ju bra mat för att orka träna mycket och det stör sig folk på också. T ex så tål jag inte socker och avstår kakor osv när det bjuds på jobbet och det blir alltid ett jäkla liv om det och min träning då.. Jag har en blogg för att kunna skriva av mig men det är ingen i min närhet som vet om den förutom mina närmsta. Var tom anonym från början bara för att jag vet att folk i allmänhet inte förstår.. Tycker faktiskt att det är lite fel att behöva känna så men det är tur att jag har jogg och alla ni underbara andra "galningar" därute på min sida. :)
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#27
8 mars 2012 kl 18:40 Redigerad 8 mars 2012 kl 18:44
Gilla
Nog lika bra att inte prata träning med dem. Tycker man lär sig med tiden att man inte behöver frälsa folk, vill dom försoffa sig så varsågod. Men man vill ju gärna dela med sig av sina erfarenheter eftersom det känns så bra. Mot dumhet står man sig slätt, finns ett talesätt.
Min MYCKET överviktiga granne kommenterade min julaftonsjogg småsurt när jag mötte henne; "Ger du dig ALDRIG??" Lite "kul" eftersom jag kämpar mot en rikigt taskig diagnos o hon är sjuksköterska (liksom jag)
Karin M
1984 • Stockholm
#28
8 mars 2012 kl 18:56
Gilla
Tack för den här tråden! För ett år sedan började jag ett nytt och jag är så trött på alla negativa kommentarer på jobbet om min träning och min mat (vegetarian). På jobbet sätter jag aldrig igång ett samtal om träning, men det är lätt att man nämner det i samband med annat, typ "ja, jag såg det igår när jag var ute och sprang..." eller "jag träffade honom på gymmet"... Dessutom jobbar jag i en småstad i veckorna så kollegorna ser ju mej titt som tätt när man är ute och springer. Samtal om min kosthållning inleds alltid av andra på jobbet. Många på mitt jobb har livsstilsrelaterade sjukdomar och klarar inte ens av promenaderna vi gör när vi är på personalresor...
Martin Johnsson
1965 • Mölndal
#29
8 mars 2012 kl 19:03
Gilla
Man springer för sin egen skull, inte någon annan. Somliga tycker helt enkelt att man är för hurtig. Man skall inte räkna med någon speciell uppmuntran från en ickelöpare. Jag kommer inte med många " vad du ärduktigkommentarer " när nån berättar att dom kört ett innebandypass eftersom jag inte förstått vitsen med den sporten. Är det svårare än så?
Anders Nyman
1965 • Örebro
#30
8 mars 2012 kl 19:08
Gilla
Jag pratar om min löpning och berättar om dess fördelar för hälsa och välbefinnande. En del tycker väl att man är lite konstig men det är väl kul. Brukar säga att jag ägnar mindre tid åt min träning per vecka än vad många gör en kväll framför dator och TV. På de få timmarna får jag en bättre hälsa och en inre harmoni. Några har blivit så provocerade så att de har börjat jogga regelbundet:)
1968 • Helsingborg
#31
8 mars 2012 kl 19:12
Gilla
Jag får genomgående positiva kommentarer. Framför allt är det många som säger att jag är "duktig" som tränar så mycket som jag gör. Det är nästan lite generande faktiskt, eftersom jag själv är uppvuxen med bilden att folk som tränar mycket är ego-centrerade individualister som bara lägger sin energi på sig själv istället för på samhällets bästa. Även om jag inte har en så fundamentalistisk inställning längre, så kan man inte komma ifrån att träningen är en genuint egoistisk aktivitet. Men är man beroende så är man...
Anna-Lena Svensson
1984 • Göteborg
#32
8 mars 2012 kl 19:16
Gilla
Man förstår inte förrän man blir en löpare själv. Så e det bara och det går inte att undvika.

De som tränar/löper förstår varandra så mycket mer när det kommer till träning. Jag får ofta höra att jag ska ta det lugnt och att jag tränar för mycket. (5ggr/veckan). Själv känner jag att kroppen för bestämma själv vad den tycker är för mycket. Orkar den inte en dag så får den vila (man behöver ju inte springa marathon varje dag ;)

När det kommer till att springa på vintern tycker jag att det är underbart. Det blir inte lika svettigt och varmt som det blir när det är plus grader :)
Micke Larsson
1971 • Norge
#33
8 mars 2012 kl 19:19
Gilla
Vi tillhör väl alla en massa grupper som inte alla andra fattar vitsen med: hundägare, sambos, travintresserade, Folkvagnsfantaster...

Klart att det inte finns någon anledning att tjata hål i huvudet på ickespringande vänner, men jag skulle aldrig drömma om att censurera mig själv genom att inte prata om sånt som är viktigt för mig i mitt liv.

Det kommer alltid att komma negativa eller provocerade kommentarer från folk som inte fattar eller de som hellre samlar på fördomar än att ta reda på fakta. Som vegetarian får man alltid höra "vitsiga" kommentarer eller hat från dem som tror att vegetarisk kosthållning är liktydigt med att spränga Scanbilar. Som egenföretagare förväntas jag jobba 100 % svart, alternativt vara ledig hela dagarna. Jag orkar inte bry mig om någon stör sig på att jag springer, det är inte mitt problem och även om det vore det kan jag inte göra något åt det.
1967 • www.sapiens.se
#34
8 mars 2012 kl 19:33
Gilla
Micke: Censurera sig själv; Kanske inte så jag väljer att se det men jag är rätt medveten om att min omgivning inte är särskilt intresserad om att höra om mina träningspass om dom inte frågar om det. Under de många år jag sprungit har jag mött väldigt få som verkar ha irriterat sig på min löpning. Snarare är det frågor om när nästa tävling är och hur det har gått på sistone. Det blir så mycket prat om löpning att jag inte känner att jag behöver ta upp ämnet.
Micke Larsson
1971 • Norge
#35
8 mars 2012 kl 21:02
Gilla
Marcus: Helt naturligt att inte prata löpning med människor man vet är ganska ointresserade, men på en del inlägg här har det låtit som att man nästan skäms, vill ljuga eller börja springa på natten för att slippa tråkningar eller riskera att stöta sig med någon.
Senad Suhonjic
1984 • Fagersta
#36
8 mars 2012 kl 21:40
Gilla
Är inte detta ett typiskt svenskt syndrom? Vi som springer och dessutom springer långt och därmed även tränar aktivt inom idrotten sticker ut. Vi är inte det som övriga samhället klassas som "normala" därför är det fullt legitimt för självutnämnda soffexperter att hacka på oss.

Vanligtvis så gör jag som Magnus N, skiter helt enkelt att prata träning med dem som inte tränar regelbundet, dem vill inte förstå men de vill däremot äga rätten att häckla och trycka ner andra. Det finns dock fall då man har tryckt tillbaka.

Jag står fast vid det jag alltid sagt, det är min livssträvan att vara så onormal som möjligt. För vem fan vill vara så trist och grå och vanlig så att man är normal? Urk!
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#37
8 mars 2012 kl 21:58
Gilla
fick på fullaste allvar höra kommentaren "du kan ju inte vara normal som är ute och springer på morgonen" när en granne sett mig springa förbi en morgon och vi talades vid senare samma dag.

jag svarade " men det är normalt att inte orka gå 5 trappsteg? " ( vilket denna person inte orkar utan att bli anfådd... )

har inte hört något om min löpning från den personen sedan dess.
1964 • Stockholm
#38
8 mars 2012 kl 22:13
Gilla
Rebecka: Varför prata om löpning med en arbetskamrat som är totalt ointresserad av detta? Det konstiga är väl i så fall att han/hon säger någonting. Ett mer normalt beteende är väl att man inte lyssnar när någon babblar på om något man är totalt ointresserad av.
1970 • Esbo, Finland
#39
8 mars 2012 kl 22:23
Gilla
Jag känner igen det här - har själv blivit utsatt för det och jag försöker låta bli att prata om träning med de som inte är intresserade, men det är hemskt svårt att berätta om sig själv utan att inkludera sina intressen.
Har också varit med om att jag blir utesluten ur sammanhang, som när bekanta ger sig ut och joggar, för att "dig kan man ju inte springa med, du är så vältränad/springer så fort". Nu är ju det inte sant, det är bara något som folk tror och det känns ledsamt att man inte får vara en del av ett sammanhang för att folk har fel uppfattning om en.
Så ja, jag tycker det känns konstigt att man blir utpekad när man tar hand om sin hälsa. Konstigt och ledsamt.
Thomas Helgesson
1969 • Kalmar
#40
8 mars 2012 kl 22:40
Gilla
Jag har en mycket possitiv erfarenhet av detta. Jag har i mitt "gamla" liv aldrig tränat någonting. Men har under vintern blivit helt galen i löpning. Jag studerar med en massa ungar (21-35 år) och de säger saker som "imponerande och "grymt stark" och nu har jag dragit igång en liten löpartrend i klassen, 5-6 pers har börjat hänga med mig ut på passen. Jag tycker det är fantastiskt rolig, speciellt som jag springer ifrån dem. Hehehe.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.