Löpning • Avancerad träning • 33 inlägg • 7679 visningar •

Backintervaller

Alexander Malmström
1985 • Nyköping
#1
•
19 april 2012 - 17:41 (Redigerad 19 april 2012 - 17:45)
Gilla
Hej

Idag körde jag mitt andra pass backintervaller. Det är så otroligt jobbigt. Jag får lite mjölksyra och pulsen är hög men det är inget jämfört med hur det känns i halsen. Andningen blir otroligt tung.
Hur kommer det sig?

Efter varje intervall så blir det jobbigare och jobbigare att andas men när jag tittar på tempot på intervallerna, längden på vilan och framförallt maxpulsen på varje intervall och pulsen innan påbörjad intervall så är det ingen skillnad alls.

Om pulsen inte visar något tecken alls på att det blir jobbigare varför känns det då så otroligt mycket jobbigare i halsen?
< < < 1 2 > > >
Oldboy
1952 • Danderyd
#2
•
19 april 2012 kl 23:06
Gilla
Det häftiga andningen när du kör nära max torkar nog ut slemhinnan, det är min gissning.
Att det bränner i halsen, svider under fotsulorna, värker i benen mm hör visst till när man tar i ordentligt.
Magdalena Stagreus
1969 • Björkholmen
#3
•
19 april 2012 kl 23:25
Gilla
Hej! Letar efter kuperad terräng just i nyköping. Var?
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#4
•
20 april 2012 kl 08:51
Gilla
Som du skrev i din dagbok så kanske det handlar om just någon slags ansträngningsastma.
Be att få samma medicin som Marit Björgen så skall du se att det blir annan fart på backträningen :)
Sen är det väl så att hård träning ofta känns extra jobbigt de första gångerna.
Detta var tydligen ditt andra pass, kör några gånger till (kanske med något mindre ansträngning) så kanske det känns mindre tungt efter ett tag.
Alexander Malmström
1985 • Nyköping
#5
•
20 april 2012 kl 10:59
Gilla
Ok, jag får ta och köra några fler grr och se om det blir någon skillnad.
Oldboy: hehe, jo det är klart det blir jobbigare ju hårdare man tränar. Det som var lite läskigt var att det inte släppte och att pulsen vägrade gå ner trots att jag bara promenerade hem.

Jag har lagt upp en bild på pulskurvan i relation till tempot på min blogg. http://alexandermalmstrom.wordpress.com/
Där ser man att det inte är någon skillnad i ansträngning vad det gäller puls och tempo mellan varje intervall.
Trots det så blev andningen betydligt tyngre.

Det där med uttokade slemhinnor skulle kunna vara något oxå förstås.

@Magdalena
I ekensberg är det ganska kuperat på 5km spåret. I övrigt så är det ganska platt. Jag gör mina intervaller i en backe vid blommenhof hotell.
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
•
20 april 2012 kl 11:12
Gilla
Det där att pulsen inte gick ner under promenaden nämnde du inte innan, nu lutar jag också åt ansträngningsastma fast jag inte vet nästan nåt om astma.
Vilket inte hindrar att det bränner i halsen av uttorkning.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#7
•
20 april 2012 kl 11:17 Redigerad 20 april 2012 kl 11:19
Gilla
Om man jämför med distanslöpning uppför som jag tränat många ggr i Spanien senaste decenniet så blir upplevelsen likartad relativt plan löpning

Jag "flåsar" betydligt mer pga den branta lutningen men det är ändå skonsamt för bemusklerna pga den låga farten, men känsligt om man springer lite för fort för då kan mjölksyran slå till.

Syreupptagningen blir mer avgörande uppför, troligen pga att löpekonomin får mindre utslag.
Jag har brutit några uppförspass pga att flåset blev för påfrestande, kanske pga dålig dagsform.
Alexander Malmström
1985 • Nyköping
#8
•
20 april 2012 kl 12:39
Gilla
Jag tänkte oxå på att det såklart är jobbigare att springa i en uppförsbacke och att det borde påverka hur allt känns. Men då pulsen inte gick ner så blev jag lite orolig och när jag sedan kolla på passet i datorn och såg att pulsen (som ändå borde vara ett bra mått på ansträngningen) inte var högrte under senare delen av passet än under den tidiga.

Löpekonomin borde ju i och för sig påverka. Jag tänker på när man cyklar.
Då når man ju peaken av sin förmåga vid en lägre puls än vid löpning vilket kanske är detsamma vid backlöpning.
Men man tycker ju att pulsen ändå borde gå ner när man slutar då.
Oldboy
1952 • Danderyd
#9
•
20 april 2012 kl 12:54
Gilla
Bo, det var intressant! Jag har inte heller något emot "lagom" motlut men har svårt att hänga med när tempot är högt uppför. En löpkompis menar att det är maxpulsen, som ju vanligen sjunker med åren, som sätter stopp. Mina högsta pulsvärden har jag mätt på intervallpass lång backe (oräknat en gång när jag inte hade märkt att jag var sjuk).
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
•
20 april 2012 kl 13:14 Redigerad 20 april 2012 kl 13:32
Gilla
Ja tyvärr ger maxpulsnedgång en obönhörlig försämring i uppförslöpning som inte går att lika "lätt" kompensera med förbättrad löpeknomi från plan löpnng.

TACK VARE min senaste decenniet av skador sargade löpekonimi klarar jag mig numera bättre i rena uppförslopp där syreupptagningen blir viktigare.
Dessvärre sjunker ju min maxpuls fort så därför hjälper det inte längre att ens fly till uppförsloppen :-)

Jag har sett rätt tunga löpare springa fort uppför också men då är det sådana som har relativt bra syreupptagningsförmåga ändå och kanske ofta som liksom jag har lite sämre löpekonomi för plan löpning. Så "testvärdet" säger mycket om uppförslöpkapaciteten (förutom ren backsprint eller kort backintervall)

Angående kvardröjande hög puls vid backintervall kan den vara av samma "art" som om jag bryter distnspass uppför. Jag tror den relativt sett långsammare backlöpningen gör att man mer "mjukt kliver" uppåt medan plan snabb löpning kan ge mer lokalt genererad mjölksyra lite onödigt pga småimperfektioner lokalt muskulärt i den mer stötiga plana löpningen.
Vid intervaller i stället för kontinuerlig löpning uppför blir det lättare att uthärda för hög fart men likväl mycket flåsigt.

I uppförslöpning är det kanske mer hela benmuskelapparaten som mer jämnt fördelat närmar sig max i syreupptagning innan mjölksyra och som då kan bli för mycket medbesvärande kvardröjande mjölksyra och hög puls utan "planlöpningens enklare vila" i form av temposänkning. Naturligtvis kan man även uppför sänka tempot men det verkar lite svårare att uppäcka faran i tid.
Johannes Forsberg
1980 • Karlstad
#11
•
20 april 2012 kl 13:35
Gilla
Kidnappar tråden lite...

Backintervaller eller annan typ av backträning...
Vilka längder och lutningar är lämpliga?
Ska man springa uppför slalombackar, eller handlar det om låååånga sega.backar?

Självklart beroende på önskat resultat, men om man ser det som en ökad möjlighet till bättre tider på lidingöloppet tex...
Alexander Malmström
1985 • Nyköping
#12
•
20 april 2012 kl 14:34
Gilla
Är ganska dålig på det där man jag har förstått det så att korta branta backar ger styrka medans lång flackare backar ger uthållighet och bättre borttransport av mjölksyra.
Rätta mig om jag har fel :-)

Sen har väl vilan lite att göra med vad det blir för effekt. Om man har en lite flackare backe och minskar vilan så kan väl en kort backe oxå träna upp mjölksyratröskeln kan jag tänka.
Per Carlin
1978 • Arboga
#13
•
20 april 2012 kl 14:37
Gilla
Jag gillar lite längre stigningar än de som är tokbranta, om inte annat för att nedresan skall ske utan besvär.

I Arboga finns det en service väg upp till toppen på skidbacken, den är perfekt. Det går att lägga allt från 400m intervaller till 1000m intervaller med flack början och brant på slutet.
Annelie
1971 • Skövde
#14
•
20 april 2012 kl 14:52
Gilla
@Johannes: Kolla in denna videon för lite tips http://www.runnersworld.se/tv/tips-fran-coachen-backtraning.htm
Henning Karlsson
1984 • Kalmar
#15
•
20 april 2012 kl 16:12
Gilla
Jag har en teori om den okande andningen efter varje etapp och att det tar lang tid for pulsen att ga ner: Det som hander i kroppen vid backtraning ar som ni vet mjolksyra ansamlas i vavnader och transporteras ut i blodet. Ett av kroppens viktigaste mal ar att halla pH balansen i kroppen. Det gor den snabbast genom att oka andningen sa att man vadrar ut koldioxid ur lungorna. Koldioxid lost i blodet blir kolsyra som ocksa ar surt.

Logiken sager attt efter tredje backen finns mer mjolksyra i kroppen an efter forsta. Pulsen ar hog for att transportera bort mjolksyran och andra biprodukter fran forbranningen fran musklerna.

Om man har anstrangningsastma sa tycker jag att det ocksa borde markas pa att man blir pipig i andningen och da sarskilt har tungt att andas ut.

Det ar en fysiologisk gangbar forklaring. Vad jag inte har benkoll pa ar hur snabbt man blir av med mjolksyra som bildas pa en backetapp. Om inte det ansamlas fran forra etappen fungerar ju inte min teori.

/H (MD)
Niklas Holmström
1963 • Eskilstuna
#16
•
20 april 2012 kl 18:10
Gilla
Själv kör jag två huvudvarianter av backträning: 1) Backintervaller med stavar i skidbacke (ca 40-45 graders lutning + 120m) en gång i veckan sedan säsongstarten 4/4. Vi är ett gäng som då kör i högt tempo med 5-10 repetitioner och går sedan baklänges ned; excentrisk träning av vader och hälsena (och mindre påfrestande för knäna). Jag tycker personligen att det är kanonskönt att köra med stavar, då man får ett jämnt tempo hela vägen i den branta backen, bål- och armträning och förbättrad syreupptagningsförmåga. 2) Backintervaller springandes brukar jag vänta med en bit in på säsongen och kör då varannan vecka i en lång "lagom" lutande backe (200, 500 el 1000m), som jag då även tekniktränar nedförslöpningen i, vilket sliter för mycket i branta backar. Personligen tycker jag backträning är rätt kul och när vi kör med stavar brukar vi ta ett gäng intervaller med sprättsteg som avslut;-)
sadiq owoeye
1982 • Göteborg
#17
•
20 april 2012 kl 22:28
Gilla
Se Hennings svar för förklaring. Tror inte alls att det handlar om ansträngnings astma utan en helt normal fysiologisk reaktion som du kanske inte är van vid. När du springer backe i den farten arbetar du över ditt Vo2-max och mjölsyra produceras (syreskuld). Även om du känner dig återhämtad emellan intervallerna så ansamlas troligen mer och mer mjölsyra för varje intervall. Mjölksyran behöver sedan forslas ut till lungorna varför hjärtat får fortsätta arbeta efter du har sprungit. Mjölksyran omvandlas till kolsyra i blode för att sedan omvandlas till koldioxid som ska andas ut=anfåddhet. Att pulsen inte ligger så mycket högre trots att det känns jobbigare är inte så konstigt eftersom den inte kan öka snabbare än vad den gör på samma arbetsbelastning, det är delvis därför som så mycket mjölksyra produceras
Pär M
1969 • Umeå
#18
•
21 april 2012 kl 12:06
Gilla
engång i tiden körda jag backe och då sluta jag direkt när en intervall blev långsammare (altså snabbare och snabbare)((hade ingen pulskocka)))
Alexander Malmström
1985 • Nyköping
#19
•
22 april 2012 kl 12:06
Gilla
Ok, så svaret borde alltså ligga i mjölksyran. Jag vet ju att jag inte är någon flitig person på att träna över min mjölksyratröskel. Det kanske är så enkelt att det är en träningssak. Man blir bra på det man gör som man brukar säga.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#20
•
22 april 2012 kl 12:35 Redigerad 22 april 2012 kl 12:43
Gilla
Fast

"När det var dags att jogga hem så gick det bara inte. Pulsen åkte upp direkt och andningen blev väldigt ansträngd, därför fick det bli promenad hem. Jag la då även märke till att pulsen låg på runt 70-80% konstant trots promenad, den sjönk inte förrän jag kom hem och fick vila stillasittandes."

låter lite för mycket påverkan för att inte astman har påverkat negativt.

Jag råkade f ö springa nästan ett identiskt backintervallpass på 5 x ca 0.24-0.25 km för några veckor sedan och jag har sedan ca 20 år tillbaka någon form av astmasymptom-liknande segt slem vid nära maxträning, men det lndras tydligt av perillaextrakt i Allmyn-tabletter som jag tar före fartpass. eller tävling.Backpasset gick bra.
I mitt fall är de akuta symtomen inte syrebrist primärt utan kräkreflexer av halsslemmet, om halsen känns fri igen går det bra att springa, och något liknande att behöva gå hem från löppass har jag inte varit med om.
Så ditt problem låter ändå allvarligare, även om mjölksyra säkert kan vara en följd av kombinationen hård belastning och t ex astmabegränsning.

Om man är den långsamfibriga typen som t ex jag blir det ganska lite mjölksyra men man blir samtidigt mindre tålig.

Har man hyfsat mycket snabba muskelfibrer kan det däremot tänkas ackumuleras successivt större mängder mjölksyra och astmapoblem ovanpå det borde göra en speciellt känslig för överbelastningar vid anaorob träning t ex relativt hårda backintervaller.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.