20 november 2012 kl 10:27
Hej Karin,
Jag tror att detta är en riktigt problematisk diskussion eftersom själva underlaget (grunden) är så infekterad.
När jag läser artikeln så ser jag bara hur ett antal aktuella, men motstridiga, frågor tas upp lite slarvigt.
Låt mig förtydliga genom att spalta upp ett par påståenden:
* I dagens samhälle är utseende överdrivet viktigt.
* Vi har under lång tid odlat ganska sjuka kroppsideal där kroppens utseende varit viktigare än dess funktionalitet (bröst-, rump-, läpp-, vad- och biceps-implantat...)
* Det är alldeles för många människor i vårt samhälle som lider av fetma på ett sätt som begränsar deras möjligheter att leva ett fullt och glädjerikt liv.
* Olika människor har väldigt olika uppfattningar om vad ett "fullt och glädjerikt liv" är.
* Fetma är, idag, i mångt och mycket en socioekonomisk fråga (förr hade jag sagt klassfråga, men skillnaden är idag att det inte är de besuttna som blir feta utan de fattiga).
* Många använder maraton-, klassiker- och ironmanlopp som sociala markörer på samma sätt som dyra armbandsur eller smycken tidigare.
* De senaste 30-åren har den generella fysiken på populationen i den rika delen av världen försämrats kraftigt.
* Det finns alltid svin som förminskar andra människor för att de inte förstår att alla människor har ett lika värde.
Med dessa påståenden som grund (du behöver inte hålla med om dem) hävdar jag att alla diskussioner som artikeln är skitsvåra.
Det är självklart att det borde vara en individs kompetens som avgör vem är lämpligast, inte BMI.
Det är självklart att alla som har ett BMI över 28 bör omgående gå ner i vikt (jag tillhör själv den gruppen, och ja BMI är ett dåligt mått, men om man ligger över 28 är det inte BMIs metodik som är ditt allvarligaste problem).
Det är självklart att när en arbetsgivare lägger sig i vad du som arbetstagare gör med ditt liv på din fritid att det är ett vidrigt ingrepp i din personliga integritet.
Det är självklart att det ligger i samhällets intresse att öka folkhälsan.
Det är självklart att när samhällen driver folkhälsoprojekt finns det alltid ett obehagligt eko av forna fascistiska ideal.
Det är självklart att dumma människor använder sina fysiska framgångar för att exkludera andra istället för att hjälpa andra att inkluderas.
Det är självklart att din vän blir ledsen om du talar om för han eller henne att denne är fet.
Med alla dessa självklarheter och förutsättningar kommer en diskussion kring de frågor som artikeln tar upp lite löst bara leda till lite debattbuller och oreda (samt en massa klick!).
Det borde istället vara självklart att bena upp alla frågorna på ett pedagogiskt sätt och hjälpa alla komma igång med att förändra.
