Löpning • Träning • 26 inlägg • 6577 visningar •

Varför flåsat inte jag som alla andra?

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

•

23 maj 2013 - 21:24

Gilla

Jag sprang Blodomloppet i Uppsala igår och förundrades över hur alla runt omkring mig flåsade så fruktansvärt mycket trots att vi sprang lika fort. Jag har inte använt pulsklocka på en tid men jag vet att jag brukar ligga högt i puls. men trots det så upplever jag själv att jag inte flåsar som en gris.
Jag ökade till och med tempot några gånger i går på grund av att jag tänkte att jag var lat eftersom jag inte flåsade. men dessa tempoökning orkade jag inte hålla och inget flås heller.
Frågan är då. Är jag lat? Eller vad är det som händer?

< < < 1 2 > > >

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

•

23 maj 2013 kl 21:29

Gilla

Felstavning i rubriken såg jag. Smartphone dyslexi.

Peter P

1965 • Kungsholmen

•

23 maj 2013 kl 21:34

Gilla

Flås beror på mycket mjölksyra som gör att kroppen behöver ventilera ut koldioxid.
Vissa av oss kan ligga väldigt högt i ansträngning och puls utan att producera stora mängder mjölksyra och vi flåsar då mycket mindre.

1972 • Stockholm

•

23 maj 2013 kl 21:35

1 Gilla

Man reagerar rätt olika under belastning och en del flåsar, andra inte. Ett par av de som flåsade kanske sprang på lite väl nära sitt max (vilket inte behöver vara fel på tävling förstås) eller så var de otränade men kämpade på för att hänga med i omgivningens tempo.

Det är väl lite av ett sådant lopp där många ställer upp "på kul"?

Vi vet ju redan att du inte är lat. ;)
Det är väl som så att du jobbat dig över flåströskeln för din fart och att du helt enkelt inte är en flåsare.

Jag är inte heller en flåsare utan blir det för pustigt så biter jag mest ihop och kroknar i det tysta.

Daniel Jacobsen

1987 • Ekerö

•

24 maj 2013 kl 11:33

Gilla

Ha. jag lade märke till exakt det motsatta under Göteborgsvarvet, visserligen en annan distans menmen. I alla fall i och med mitt sena startnummer rundade jag många och tänkte varför flåsar jag så mycket men inte dem? Har alla solsting eller har de inte lärt att ta ut sig?
Men kollade man i dreas ansikten såg de ändå rejält slitna ut så som Henrik säger är det nog individuellt hur mycket man "visar" andra sitt lidande.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

24 maj 2013 kl 13:03

Gilla

Andningen är individuell. Jag flåsar ofta.
Det finns två delar i det här, dels kan man ha olika trångt eller annat som orsakar själva ljudet. Tänker jag på att slappna av i svalget blir min andning tystare (och aningen lättare).

Det andra är hur mycket man andas, det finns någon lång tråd om att andas långsammare, åtminstone somliga kan lära sig att andas mindre ofta och springa fort ändå. Det kan jag i viss mån göra på träning men på tävling vill jag inte lägga mental eller fysisk energi på att andas mindre flåsigt än vad kroppen själv väljer.

Det är inte helt säkert att kroppen väljer det allra mest optimala eftersom det är koldioxidhalten som styr (samt att man andas i synk med löpsteget) medan både koldioxidhalt och syrehalt har betydelse för syreupptag och förbränning.

Christer Olsson

1971 • Sala

•

24 maj 2013 kl 15:30

Gilla

Pratar vi ljudligt frustande eller hög andningsfrekvens? Tror i och för sig båda kan orsakas av taskig hållning och att man spänner sig i onödan.

Efter att ha kört lite stilstudie av min egen löpning filmad under en vända för någon månad sedan, konstaterade jag att allt under midjan såg bra ut medan överkroppen var katastrof. Huvudet hängde framåt vilket gjorde att övre delen av ryggen var krökt som hos en 90-årig frisör och armarna var flaxade omkring helt okordienrat och så högt hållna att det fick mig att tänka på en T-rex.
Har fokuserat på att räta ut nacke och övre delen av ryggen och få till en avslappnad armpendling i linje med rörelseriktningen. Har fortfarande ungefär samma puls i förhållande till hastighet men klarar mig med in/ut-andning på 4 löpsteg istället för 2.

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

•

26 maj 2013 kl 21:09

Gilla

Intressant läsning. Jag var själv mer inne på att jag var för klen i benmusklerna. Att jag hade en bättre kondition än vad jag lyckas pressa ur benen. Jag hade då förväntat mig få tips om benövningar och backintervaller. Men det verkar som om jag var fel ute.

Emil

1988 • Linköping

•

7 augusti 2013 kl 14:45

Gilla

Upptäckte något när när jag var ute igår som eventuellt kan ha förklara något.

I vilket fall, normalt sett flåsar jag väldigt lite. Jag brukar andas in med nästan och ut med munnen.

Men läste någonstans att det bästa är att andas in och ut med både mun och näsa, det blir väl effektivare in och utflöde då såklart.

Mycke riktigt visade det sig att jag kände mig piggare, men samtidigt började jag frusta av denna andningsmetod.

Sen är ju frågan om alla frustare andast in och ut med både näsa och mun, men kankse bara med munnen?

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#10

•

7 augusti 2013 kl 20:03

Gilla

Re Anders

Jag tror att det är mycket komplext och att uppenbart hög andningsfrekvens i miltävlingstempo kan bero på flera olika faktorer (som i viss mån redan tagits upp i tråden), och att det i ditt fall med lägre frekvens mycket väl kan stämma att du har bättre "kondition" eller snarare har något bättre central syreleverans-kapacitet hos hjärta-blod än löparmusklerna kan ta upp och utnyttja eller behöver. Det i sin tur kan nog ha flera orsaker (t ex alternativ konditionsträning som längdskidåkning)

När jag var löptränade som mest och då t ex en gång fick uppmätt VO2max på 81 mlO2/kgmin flåsade jag som jag upplevde oftast mindre än andra löpare nära min fart i loppen. Då upplevde jag dessutom att begränsningen verkade sitta i benmusklerna, för mjölksyrakänning kom som första varningstecken innan flås s a s.

Numera när jag är mycket äldre och avsevärt sämre löpare, främst pga maxpulsraset men även sämre löpekonomi, är jag mycket flåsigare något under och i tävlingstempo utan att lika tidigt känna begränsning på liknande sätt i benmusklerna.
I mitt fall bör det vara den drastiska försämringen i central kapacitet pga maxpulsraset som orsakat flåsningen på äldre dar.

Sedan kan man nog inte utesluta att det är fler faktorer som kan spela stor roll även i mitt fall, t ex sämre hållning än förr.

Det finns troligen även andra huvudfaktorer för en del andra löpares flåsande, men just maxpulsnedgång för löpare över 40 år vilken om den går fortare än benmusklernas eventuella sjunkande efterfrågan på syre bör kunna gälla väldigt många äldre löpare även om maxpulsnedgången varierar kraftigt i hastighet.

Mikael

1986 • Borås

#11

•

7 augusti 2013 kl 22:40

1 Gilla

Något som skulle kunna vara en faktor är lungvolymen. Jag ligger i nedre spannet av normal lungvolym och flåsar en del när jag ligger på +90% av maxpuls och ligger då på 200 l/luft/min

Sven W

1964 • Stockholm

#12

•

7 augusti 2013 kl 22:58

Gilla

När jag gick i skolan kommer jag ihåg att 1 eller 2 sidor i Biologiboken på högstadiet var snudd på kopierade från boken 'Bättre kondition' av Per-Olof Åstrand.

Träning skulle bestå av 3 moment.

1) 'Ryckträning'. Arbetsperiod mellan 5 och 60 sekunder och ( nästan ? ) maximal kraftansträngning.

2) 'Intervallträning'. Arbetsperioder mellan 2-3 och 8-10 minuter. Lika lång tids ( aktiv ) vila.

3) 'Distansträning'. Att träna på att ligga nära sitt maximum under lång tid.

När det gäller intervall- och ryckträning finns det även åtminstone 1 mindre antik variant.

Kort arbetsperiod och ännu kortare aktiv vila. T.ex. ungefår 40 sekunders hög fart följt av 20 sekunders lungnare fart. Bl.a. Ingrid Kristanssen ( tidigare världrekordhållare på marathon och även 5000 m har jag för mig ) förespråkar denna typ av intervaller istället för 1 och 2 ovan.

Min gissning att ditt motionerande snudd på helt och håller bestått av moment 3 ovan.

De som flåsade har antingen hållit på med någon form av intervall- eller ryckträning per vecka, utan att veta om det. T.ex. innebandy, fotboll eller någon form av gymping/cirkelträning.

Jag tror även att de flåsare du hade sällskap i början sprang du ifrån under loppets andra halva och kom ikapp andra istället. Dom bör du ha passerat.

Nu verkar det vara brist på skolböcker i skolan. När jag gick på högstadiet kommer jag att i slutet av varje termin ställdes sopsäckar ut i korridoren, så att de som inte ville spara böcker kunde slänga dem. Jag sparade en hel del böcker...

Henrik Larsson

1974 • Gävle

#13

•

8 augusti 2013 kl 21:12

Gilla

@ M Bogren.
Liten lungvolym behöver inte göra att man flåsar mer.
Jag ligger långt under normal lungvolym och flåsar nästan ingenting vid hög puls och ansträngning..

Mikael

1986 • Borås

#14

•

9 augusti 2013 kl 15:40

Gilla

Henrik >> Nej, jag håller med att liten lungvolym inte behöver innebära flås men kombinationen relativt högt syreupptag och liten lungvolym skulle kunna vara en faktor hos en del (mig själv...)

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#15

•

9 augusti 2013 kl 15:47 Redigerad 9 augusti 2013 kl 16:12

Gilla

Re Mikael

Relativt ( kroppens dimensioner t ex) hög (maximal) syreupptagning borde, allt annat (om det gick - men det går inte - se inlägg nedan ! ) lika, ju minska flåsandet. för en given fart.
I tävlingsfart, som då skulle bli relativt hög, skulle nog mer de aspekter som t ex jag m fl ovan redan nämnt vara möjliga förklarande faktorer.

Men om du menar att en given person ökar löphastigheten till nära max VO2 så skulle förstås en liten lungvolym eller sjuklig begränsning i andningsvägarna kunna leda till lite väl högt flåsande pga detta, allt annat lika.

Mikael

1986 • Borås

#16

•

9 augusti 2013 kl 15:59

Gilla

Bo >> Högre syreupptag kräver mer luft (mer syre) så allt annat lika borde flåsandet öka... eller?

Mikael

1986 • Borås

#17

•

9 augusti 2013 kl 16:05

Gilla

Ja, jag ifrågasatte inte övrigas inlägg, ville bara tillägga med en möjlig orsak till :)

Ja, jag syftar på en given ansträngning och inte hastighet.

Eller så har varken VO2max eller lungvolym något med det att göra. (jag ligger strax under ditt uppmätta värde och vi skiljer ju oss uppenbarliga åt i flåsandet :) )

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#18

•

9 augusti 2013 kl 16:11 Redigerad 9 augusti 2013 kl 16:18

Gilla

Re Mikael

Jag tar bort "allt annat lika" i första fallet ! Det blir ju inte lika utan sker förändringar, t ex om syreupptagningsuppgången beror på högre Hb. Då blir sannolikt ventilationskravet lägre för given fart och eventuellt ungefär detsamma i den nya högre"nära max"-nivån..

Om Hb-höjningen höjer den centrala kapaciteten så mycket att (dock gissningsvis ovanligt jfr bloddoping) att musklernas efterfrågan tillgodoses och dessutom täcks mer än väl bör flåset i den nya högre tävlingsfarten minska pga relativ central överkapacitet. Musklerna kräver helt enkelt för lite syre relativt möjligt upptag.

jumper

1946 • Vallentuna

#19

•

9 augusti 2013 kl 16:29 Redigerad 9 augusti 2013 kl 16:41

Gilla

Jag har ofta noterat detsamma som trådskaparen, dvs att jag flåsar mindre än andra. Begränsningen under längre lopp tycks inte gälla transporten av luft i lungorna utan flaskhalsar senare i syretransportsystemet (eller tidigare i CO2-transportsystemet). Vad det beror på i mitt fall vet jag inte.

Henrik Modin

1973 • Frösön

#20

•

9 augusti 2013 kl 20:08

Gilla

Upplever ungefär samma sak. Markant var på seedningsloppet till Gbg i Mantorp där jag tyckte att jag låg och pustade i bra marschfart medans andra såg märkbart plågade ut. Hade loppet ganska bra utstakat utifrån min kapacitet, kunde skruva upp lite sista kilometern och spurtade lite de sista hundringarna. Gick förbi en del snubbar som lät som "the big bad wolf".

En klok man sa till mig att om man vill springa snabbt, länge, så ska man undvika att bli andfådd. Jag tycker att jag är andfådd när jag måste lämna mitt normala andningsmönster på 2:3 (dvs 2 inandningar, 3 utandningar i takt med löpsteget) och gå upp i frekvens till 2:2.

Det trådskaparen beskriver kan jag uppleva i slutet av repetitioner när jag tränar brant backe, men då närmar jag mig patologisk lufthunger. :D

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.