24 augusti 2008 kl 09:01
jotack, lumpen i all ära men då var ju ung och stark, nu är man bara stark :)
I artonårsåldern var allt möjligt, det är lite skillnad nu när man hunnit bli 43!
Jag springer 8 km pass, utan att pressa mig för bra tider, som längst för närvarande och jag känner mig ganska mör i benen efter ett sådant pass. Milrundan kommer när jag känner mig redo, vilket är snart!