Löpning • Övrigt • 27 inlägg • 7228 visningar •

Hur får ni fram det lilla extra?

Mathias Lundgren

1978 • Norrtälje

•

21 mars 2015 - 22:00

Gilla

Jag försöker att tänka positivt när det går tungt, som att "det här har du klarat förut" eller "du får andas när backen är slut"...
Hur gör ni mentalt när det går tungt? Har ni något mantra eller är det bara att bita ihop? Jag har hört att huvudet säger att orken är slut långt innan kroppen är det.

< < < 1 2 > > >

Johan Kling

1984 • Stockholm

#21

•

26 mars 2015 kl 18:16

1 Gilla

#19 kan du springa en mil utan att stanna så är det inte alls långt till att klara en halvmara. Verkligen inte långt. Det är typ samma sak, du behöver bara vänja kroppen vid lite längre pass i lagom takt så att du inte får ont av det. Orkar gör du långt innan det är en bra (som i skonsam) idé.

csaba

1973 • Malmö

#22

•

26 mars 2015 kl 19:18

Gilla

Åter igen, allt handlar om farten (inte distansen).
Jag brukar säga till folk, som säger att dom inte orkar springa 4-5 km- är att dom springer för fort och ska sänka farten.

SÄNK FARTEN på löprundan och jag lovar att du orkar springa 10 km, minst !!!

Mikael Karlsson

1956 • Lund

#23

•

26 mars 2015 kl 21:47

Gilla

Att få fram det lilla extra är också något man får träna på, tänker jag. Vissa har lättare för det men lik förbannat måste man pressa sig lite till när det tar emot. Då menar jag inte i varje pass utan "lagom ofta". Trägen vinner alltid.

Åsa

1978 • Tyresö

#24

•

26 mars 2015 kl 22:29

3 Gilla

Jag brukar
*väsa saker som "kom igen din lilla skit", alt "du är så jävla bra". Båda hållen funkar lite beroende på humör.
*föreställa mig att jag är en maskin
*acceptera obehaget istället för att kämpa emot
*tänka att jag ska testa och se vad som händer om jag fortsätter trots obehaget. Jag lär ju inte dö. Så hur farligt kan det vara? Brukar ibland föreställa mig att jag kanske spyr eller svimmar eller nåt, men komma fram till att jag i så fall skulle överleva det och sedan vara en erfarenhet rikare.
*jag har spytt. Inget jag eftersträvar eller rekommenderar, men man överlever det om det skulle råka hända. jag har hittills aldrig svimmat men varit nära en gång. Inget jag är stolt över.

En annan viktig diskussion tycker jag är risken att man tar ut sig för mycket. Ibland är det som att idealet alltid är att springa tills man kräks. Det tycker jag är fånigt. Jag har själv jobbat en hel del med att sluta göra så. Jag är verkligen ingen duktig löpare, men när det kommer till idrott har jag en förmåga att kunna plåga mig själv en hel del. En del kallar det pannben, jag tycker nog det ur vissa aspekter kan kallas idioti också.

Mathias Lundgren

1978 • Norrtälje

#25

•

26 mars 2015 kl 22:33

Gilla

#24
Tack Åsa för ett klockrent inlägg!
Jag har för avsikt att varken spy eller svimma när jag springer. Men om det händer då ska tänka positivt och se det som att viljan vann över kroppen!

Åsa

1978 • Tyresö

#26

•

27 mars 2015 kl 17:47

1 Gilla

Ja. Alltså, mentalt kan det vara bra att påminna sig om att (förutsatt att man i övrigt är frisk och inte har några hjärtfel) är det inte så mycket mer som kan hända än så.
Om man alltid måste dit är en annan femma. Eller om man över huvud taget måste det. Så jag menar det mer om en teknik att hantera det jobbiga. Kroppen gör ju allt för att övertala en om att man håller på att dö.

Sedan över en viss ålder är det väl faktiskt en risk att pressa sig för hårt. Det är väl ett antal personer som får hjärtstillestånd vid längre lopp, som Marathon och Vasaloppet, varje gång. Mig veterligen brukar män i övre medelåldern vara överrepresenterade. Jag vet dock inte om det är relaterat mer till ansträngningens längd (dvs utmattning etc) än till hög puls (säg att det handlar om intervallträning).
Här brukar ju alltid någon karsk person säga att den risken bara finns om man inte är tillräckligt tränad. Själv tycker jag det är en meningslös kommentar, problemet för de här männen, eftersom män nu är överrepresenterade, handlar sannolikt om att de saknar en förmåga att bedöma sin kapacitet korrekt och verkligen tror att de är tränade nog för loppet. Att överskatta sin förmåga är ju ganska vanligt inom just den gruppen.

Mathias Lundgren

1978 • Norrtälje

#27

•

27 mars 2015 kl 18:10

1 Gilla

Tur att man inte är i är i medelåldern då... :)

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.