Löpning • Träning • 14 inlägg • 4162 visningar •

Sjunkande puls under maraton

Lars Hedlund

1972 • Skellefteå

•

31 maj 2015 - 16:50

Gilla

Jag sprang mitt första maraton den 30/5 i Stockholm på 2:56:06. Jag är nöjd med tiden och prestationen men undrande inför min puls, som började sjunka efter en mil. Jag har aldrig försök maxa på längre än en halvmara tidigare. Jag startade med målet 4:05-tempo vilket kändes lätt fram till 15 km, då jag började få anstränga mig. Jag fick lite ont i låren från 20 km och sänkte tempot för att inte gå in i väggen. Första halvan 1:26, andra halvan 1:30. Från 30 km var det riktigt jobbigt och sista 5 km var en ren plåga. Men det var så jag ville att det skulle kännas, för att kunna känna att jag gjort mitt bästa.

Så till pulsen, där medelpulsen indelat i 5-km-etapper var:
157 - 159 - 158 - 156 - 155 - 154 - 153 - 153 - 152
För två veckor sedan sprang jag LL on tour på 36:52, där medelpulsen i 2-km-etapper var:
163 - 170 - 172 - 171 - 174 - 175

Jag hade förväntat mig att ha en lägre men ändå ökande puls på maraton. Jag tror att min maxpuls ligger strax över 180.

Är det någon som har några tankar eller liknande erfarenheter av sjunkande puls och vad den kan bero på? Målet är ju att hitta vad jag ska förbättra, och jag vet att jag inte gett några detaljer om mig själv, men går det att svara ändå?

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

31 maj 2015 kl 17:21 Redigerad 31 maj 2015 kl 17:23

Gilla

Det finns flera möjliga förklaringsfaktorer.

I LL on tour var det ett kort lopp där det brukar vara lättare att pressa sig nära max och än mer sista kilometerna.
Om vädret var varmare då skulle lättare en pulsdrift uppåt kunna uppkomma, men jag tycker din kurva för två veckor sedan ändå ser klart normal ut dvs inte från ett värmelopp direkt.

På marathon kan störningar i löpmekaniken när man blir allt tröttare medföra att syreupptagningen blir en mindre viktig faktor och inte lika begränsande längre även om benen känns blytunga vilket beror på andra faktorer och om man tappar kraftigt i tempo.

Det jag dock tycker är intressant är att om tröttheten på slutet berodde även på glykogenbrist borde den ökande fett-förbrukningen medföra en tendens till ökande puls för en given hastighet.

Kylan inbjöd nog inte till att förta sig på slutet förutom att inte frysa, och vätskeförlusten borde kunna bli liten om någon om man drack tillräckligtl.

Men du tappade ändå bara 4 minuter på andra halvan så det talar emot att en sådan faktor skulle spela en avgörande roll.
I själva verket verkar din tävlingspuls bara ha minskat ungefär lika mycket som din snittlöphastighet i stora drag gjorde under andra halvn, och då kanske din upplevda trötthet var en typ av signal från muskler etc till hjärnan att du borde ta det LITE lugnare bara :-)

Träna mer till nästa mara så går det nog ännu bättre :-)

Robert Vestberg

1983 • Sundsvall

•

31 maj 2015 kl 18:21

Gilla

Den sjunkande pulsen kom inte i samband med att det kom regn och kylde ner dig lite?

Lars Hedlund

1972 • Skellefteå

•

31 maj 2015 kl 19:09

Gilla

Tack Bo! Intressanta tankar!

Det var 12 grader på LLot.

Jag tänker som du nämner att syreupptagningen inte begränsade mig, och att det inte är där jag ska lägga mitt fokus.

Jag hade försökt ladda glykogendepåerna med mycket kolhydrater ons-fre, och frukost både 07 och 10 den 30/5, och sista nedtrappningen var 4x1000 ti (totalt 7 km), 7 lugnt on, vila to, 5 lugnt fre. Jag drack en mugg på varje vätskestation, sportdryck där det erbjöds, och tog två geler.

Precis som Robert säger (tack Robert) så blev jag säkert kall. Sprang i shorts och linne, och började skaka strax efter målgången. Men det är svårt att veta hur kall och hur stor betydelse det hade.

Och visst är lösningen att träna mer, men vad? Just nu lutar jag åt mer styrketräning och ffa fler långpass med snabb avslutning (ex 25 km i distansfart och 10 km i tänkt marafart som jag kört två ggr inför SM).

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

31 maj 2015 kl 20:46 Redigerad 31 maj 2015 kl 20:47

Gilla

Eftersom du är 43 år gammal borde du med optimal träning nå ditt max inom kanske högst 3-5 år.
Successivt ökad mängd (om du inte redan springer 15-20 mil/vecka) med fler lugna pass på 30-35 km (om du inte redan kör 2-3 sådana per vecka) och snabbdistanspass upp till 20 km samt många långlopp per år inkl flera halvmaror är mitt recept.
Personligen gillade jag inte att öka tempot i långa pass utan valde hellre att springa lång snabbdistans och tävlade mycket ofta.
För att sänka marathontiden med t ex 10-20 minuter måste du förmodligen bli betydligt bättre på milen oxå om du inte redan gör klart under 38 minuter på milen, men den träningsförändring jag föreslog bör räcka för det om den genomförs successivt under några år så att skaderisken minskar.

I din ålder borde inte allmän styrketräning ännu ha blivit en nämnvärt begränsande faktor i jämfört med mängdträningens nytta om du inte har några klen kroppshållning, obalanser och svagheter efter gamla skador etc, men har du tid över till det oxå så varför inte. Spänstträning kan i så fall oxå vara intressant.

Tomas Oskarsson

1955 • Borås

•

31 maj 2015 kl 22:15

Gilla

Du skriver att sista fem var "en ren plåga" vad menar du då, muskulärt eller andningsmässigt? Du kan ju knappast ha gått för fullt i slutet i vart fall i meningen att pressa sig till det yttersta. Har otroligt svårt att tro att pulsen kan sjunka då sen man man prata om alla möjliga faktorer hit och dit.

Lars Hedlund

1972 • Skellefteå

•

31 maj 2015 kl 23:01

Gilla

Med plåga menade jag inte smärtan jag hade i fötterna och benen, och inte heller andningen som ändå var mest ansträngd i slutet, utan plågan var den psykiska ansträngningen när kroppen skrek att jag skulle stanna och jag samtidigt försökte få den att hålla full fart framåt, vilket blev kring 4:20-tempo, som jag normalt springer ganska lätt. Jag gick för fullt, och med undantag för elitidrottare som är ett avvikande släkte, tror jag inte att någon på min nivå hade kunnat pressa sig mycket hårdare. Puls vid målgång 151.

Tomas Oskarsson

1955 • Borås

•

31 maj 2015 kl 23:12

Gilla

Jag förstår men ändå inte:) På varenda mara och långpass jag sprungit smyger pulsen sakta men säkert uppåt och en fartminskning blir ett måste om det inte ska bli alltför slitsamt. Skulle jag sedan "ge allt" på slutet så blir det säkert som amen i kyrkan en betydligt högre puls sju dar i veckan alldeles oavsett alla möjliga förklaringar hit och dit.

Tomas Oskarsson

1955 • Borås

•

31 maj 2015 kl 23:17

Gilla

Mitt pass idag är ett paradexempel på det förresten. Inte speciellt sliten men pulsen sakta upp för att sedan vid fartökning på slutet dra iväg uppemot 160 och min maxpuls ligger på cirka 180.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#10

•

31 maj 2015 kl 23:25

Gilla

Re Tomas

Men en möjlig förklaring är att löpare är mycket olika och din hjärna kanske inte signalerade plåga på samma sätt.
Lars puls verkade rätt normal i förhållande till löphastighetsutvecklingen och det kyliga blöta vädret, men signaler från kroppen till hjärnan kanske av någon okänd anledning ändå gav "uppmaningen" att inte ta i mer.

Naturligtvis skulle Lars puls oxå stiga om han spurtade sista 500 m av loppet - om hjärnan tillät det.

Oldboy

1952 • Danderyd

#11

•

31 maj 2015 kl 23:36

Gilla

Visst är vi olika, jag tycker Tomas' pulskurva är väldigt kraftigt stigande jämfört med min egen. På den platta maran jag sprang i mars låg pulsen på 155-156 från 5 km och vid 35 km toppade den på 158-160 innan jag tappade kraftigt i tempo. Visserligen hade farten börjat krypa ner tidigare men bara motsvarande ca 5 slag/minut.
Med hänsyn till de skillnader som finns tycker jag att Lars' pulstapp kan vara rätt normalt eftersom han tappade fart. Det finns många detaljer i det neuromuskulära som kan skilja sig åt men till syvende och sidst är det ändå nåt i huvudet som ger signalen att det är jobbgt. Och där är skillnaderna ännu mycket större.

Hobbylöparn

Östermalms IP

#12

•

1 juni 2015 kl 05:57

Gilla

OT:

Min pulsmätare levde om på Maran. Från 150-160 sen upp till 210 under någon mil. Därefter tillbaks till 150-160.

Kanske har din ett dåligt batteri?

Robert Holmgren

1972 • Farsta

#13

•

1 juni 2015 kl 20:35

Gilla

Bo: De här snabbdistanspassen du skriver om, på upp till 20 km, hur snabbt sprang du dem? Marafart? Snabbare?

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#14

•

1 juni 2015 kl 20:45 Redigerad 1 juni 2015 kl 20:46

Gilla

Re Robert

Jag sprang i marafart på 20 km men klarade det bara under ett par år av max mängdträning (bästa passet 20 km på 65.58 på en småbackig bana), och ibland marginellt fortare på 10 km-passen. På 5 km gick det fortare kring 1/2-1 min från 5000 bana-maxet.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.