31 maj 2015 kl 17:21
Redigerad 31 maj 2015 kl 17:23
Det finns flera möjliga förklaringsfaktorer.
I LL on tour var det ett kort lopp där det brukar vara lättare att pressa sig nära max och än mer sista kilometerna.
Om vädret var varmare då skulle lättare en pulsdrift uppåt kunna uppkomma, men jag tycker din kurva för två veckor sedan ändå ser klart normal ut dvs inte från ett värmelopp direkt.
På marathon kan störningar i löpmekaniken när man blir allt tröttare medföra att syreupptagningen blir en mindre viktig faktor och inte lika begränsande längre även om benen känns blytunga vilket beror på andra faktorer och om man tappar kraftigt i tempo.
Det jag dock tycker är intressant är att om tröttheten på slutet berodde även på glykogenbrist borde den ökande fett-förbrukningen medföra en tendens till ökande puls för en given hastighet.
Kylan inbjöd nog inte till att förta sig på slutet förutom att inte frysa, och vätskeförlusten borde kunna bli liten om någon om man drack tillräckligtl.
Men du tappade ändå bara 4 minuter på andra halvan så det talar emot att en sådan faktor skulle spela en avgörande roll.
I själva verket verkar din tävlingspuls bara ha minskat ungefär lika mycket som din snittlöphastighet i stora drag gjorde under andra halvn, och då kanske din upplevda trötthet var en typ av signal från muskler etc till hjärnan att du borde ta det LITE lugnare bara :-)
Träna mer till nästa mara så går det nog ännu bättre :-)