Löpning Avancerad träning 13 inlägg 10133 visningar

Eliten ser ju ut att bara jogga..

1973 • Lysekil
#1
18 september 2015 - 20:47
1 Gilla
Jag förstår inte hur det kan se så enkelt ut när elitlöpare springer långdistans i 3-minuters tempo. Det ser ju ut som om de är ute och joggar! (tex på ett lopp som Göteborgsvarvet).
När jag pressar mina intervaller på 500 meter i 3:06 tempo så får jag jobba ihjäl mig. Känns som om mina steg hamrar i backen som en tvåhundrameters löpare. Vad är det som är den stora skillnaden? Benstyrka? Spänst? Steglängd? Någon speciell teknik eller bara att nöta fler snabba mil? Eller är det bara en synvilla?
Åsa
1978 • Tyresö
#2
19 september 2015 kl 05:01
Gilla
Alltså, det är ju så där det är med allt, när man jämför ett proffs med en amatör. Det finns inget trick. Det handlar om alla timmars träning de lagt ner, från unga år. Det är iget som ska tänkas fram eller kluras ut, det är de där 10000 övningstimmarna man brukar snacka om. Gäller idrott, gäller musik, gäller allt sånt där som kort och gott handlar om ågot kroppen måste lära sig motoriskt.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#3
19 september 2015 kl 07:14 Redigerad 19 september 2015 kl 07:24
9 Gilla
Frågan är dock bra tycker jag.

Jag har ju mig själv att jämföra med, t ex mitt bästa marathontempo på snitt 3.16 min/km och mina nuvarande bästa 1000 m-intervaller på ca 4.15-4.20 min/km (men jag springer dem nästan aldrig) eller just 500 m som jag oftare springer och endast 2-4 st, vanligen bara 2, i drygt 4 min-tempo. På de senare "hamrar" oxå mina ben i asfalten i en ursinnig frekvens över 200 steg per minut och ändå går det inte fortare än när jag i några marathonlopp "gick in i väggen" :-)

Förklaringen är komplex dvs sannolikt har flera fysiologiska löphastighetsbegränsande faktorer försämrats kraftigt på 35 år i mitt fall. Vikten är dock nästan oförändrad.

För det första har maximala syreupptagningen VO2max rasat främst pga sänkt maxpuls och följaktligen tävlingspuls och intervallpuls. I någon mån kan hjärtmuskeln möjligen ha minskat i storlek men slagvolymen är gissningsvis inte så jättemycket sämre. I vart fall är vilopulsen fortfarande lika låg dvs en bra bit under 30. Pulsen i en viss löpfart är bara måttligt högre. Jag hade en tävlingspuls på 142-144 i ett 5 km-lopp 2013 i 4.18 min/km och i det tempot hade jag förr kring 130-135 (vilket avspeglar främst bättre löpekonomi då).
Hb-värdet är ungefär detsamma.
VO2max skapar ett tak i möjlig energiomsättning per tidsenhet i t ex löpning.

Sedan har den andra huvudfaktorn i begränsning dvs löpekonomin ,hur effektivt man utnyttjar till musklernas mitokondrier tillfört syre och omvandlar till löphastighet, och då framför allt dess komponent löpmekanik , sannolikt försämrats ganska mycket.
Och i den har den sannolikt viktiga delfaktorn spänsten försämrats rätt kraftigt och i viss mån muskelstyrka. Det förra beror i sin tur till viss del på några olika gamla skador. Detta medför att jag nu INTE kan springa 100 m nu i avslappnat kontrollerat tillstånd i det tempo jag kunde springa ett helt marathonlopp dvs 3.16 min/km som bäst. Jag tvingas löpa med en betydligt högre stegfrekvens kanske 10-15 % nu.
Innan jag började löpträna i 19 årsåldern höll jag på med en hel del spontanidrott och "lek" med mycket spänst som badminton, jämfotahopp upp på bänk och höjdhopp.
Bättre spänst ger förutsättning för längre löpsteg med inte lika mycket högre syrekrav dvs löpekonomin förbättras.


Så främst sämre VO2max men även sämre spänst är huvudförklaringarna i mitt fall till att jag "flöt" nästan obesvärat åtminstone mekaniskt i 3.16 min/km men att det går någon minut långsammare på 1000 m i intervallpass resp att jag knappt kan sprinta 100 m i den farten trots att jag tar i kraftigt muskulärt. På 100 m begränsar ju inte VO2max så det måste vara spänsten och i viss mån muskelstyrkan i första hand.



1965 • Uddevalla
#4
19 september 2015 kl 13:03
3 Gilla
Bra reflektion, Bo. Det är eländigt att bli äldre fast alternativet tycks mig än tråkigare...
1973 • Lysekil
#5
19 september 2015 kl 20:34
Gilla
Tack. Intressanta reflektioner! Ja, spänst är nog något som man kan träna lite mer specifikt också. Och alla tusentals timmar förstås.
Erik
1974 • Jönköping
#6
20 september 2015 kl 07:18
Gilla
Spännande fråga! Har själv funderat en del på det.

Jag tror också att styrka och spänst är den stora skillnaden. Med den kommer ju möjligheter till en betydligt bättre teknik än vad vi motionärer har.

En fråga till Bo och andra som sprungit på elitnivå: kom tekniken "av sig själv" när ni hade alla de andra bitarna som VO2max, styrka och spänst? Eller var ni tvungna att ändå jobba med tekniken separat?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#7
20 september 2015 kl 07:45
Gilla
Jag jobbade inte alls med tekniken och f ö sällan med styrka under vägen mot elit. Troligen var det de pre-löpningseran spontanidrottsaktiviteterna under ungdomsåren som bidrog till att löptekniken var OK. Jag gillade dessutom att springa fort fast jag sällan gjorde det.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#8
20 september 2015 kl 09:17
Gilla
Ligger nog en hel del i det du nämner Bo. När jag var på min peak som innebandy och Beachvolleyspelare sprang jag lite ibland bara för att liksom. Aldrig tränat löpteknik en enda gång, men det var aldrig så svårt som nu ändå. Minns framför allt en dag som jag sprang en omväxlande lite halvbackig runda och bara gled förbi cyklisterna. När jag avslutat rundan(drygt 9 km) satte jag mig på trappan vid huset och tittade på klockan. Cirka 33 minuter hade det visst tagit. Hade ingen aning om det var bra eller inte för jag hade inga referenser. Funderade på att ge järnet nån annan dag och se om jag kunde kapa nån minut. Det blev aldrig av då. Idag sliter jag mig blå för att komma under 40 på den rundan. Antagligen låg mycket i alla plyohopp och idiotenintervaller som man gjorde då.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#9
20 september 2015 kl 19:22
1 Gilla
Jag skulle vilja hävda att talang är den klart starkaste faktorn. Det händer ju titt som tätt att det dyker upp en relativa nybörjare på våra träningar som under intervaller kan matcha killarna som springer milen på 32-34 min.

(... sen så försvinner dom flesta rätt snabbt iom att dom inte är så sugna på att lägga ner den tid som krävs)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
20 september 2015 kl 20:03 Redigerad 20 september 2015 kl 20:05
Gilla
Re Martin

Talangen avser just god kombination av inital VO2max, löpekonomi och dessutom utvecklingsbarhet.

Alla har det mer eller mindre :-)

Men för att löpa långdistans på 3 min/km efter nära optimal träning krävs dessutom en initial talang en bra bit över den genomsnittliga.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#11
20 september 2015 kl 20:30
Gilla
Jag har också förundrats över elitens ansträngningslösa höga fart.

Jag stod som åskådare på Sicklaloppet där Fredrik Uhrbom vann med John Kingstedt i hasorna. Även på Premiärmilen 2014 stod jag och frugan och förundrades över elitens framfart.

Det här är min analys: De har längre steg och högre frekvens!

Alltså går det fortare. För att springa i närmare 20 kmh kontinuerligt krävs något alldeles extra. De måste troligen ha en otrolig spänst i steget, en ruggig syreupptagningsförmåga och en förmåga att plåga sig själva under längre perioder.

Frågan är dock om de springer anaerobiskt eller om det känns ok för dem? Det vore intressant om någon rimligt aktuell elitlöpare kunde berätta litet hur de nådde den nivån de ligger på idag.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#12
20 september 2015 kl 21:25
1 Gilla
Re Fredrik

Trådstartaren skriver " förstår inte hur det kan se så enkelt ut när elitlöpare springer långdistans i 3-minuters tempo"

Det betyder dock inte att stegfrekvensen är väldigt hög i normalfallet i eliten och det skulle inte heller se SÅ enkelt ut OM den vore mycket hög, men däremot steglängden och att den kan hållas beror huvudsakligen på VO2max och löpekonomin i tävlingsfart där spänst kommer in som en faktor i löpekonomin.

Jag tror inte det skiljer nämnvärt på hur 30 minuter-millöpare och t ex gott tränade 33 minuter-millöpare och 36 minuter -millöpare hur det känns.
Man ligger i snitt i en löpfart som inte ackumulerar alltför mycket laktat så att farten måste sänkas, utom på slutet då öka någon kilometer och spurta på sig en högre halt för att först efter målgång ha tvingats minska farten.



Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#13
20 september 2015 kl 22:34
1 Gilla
Alltså det är inget konstigt. Vissa kan springa fort bara.

Jag tror att alla hade någon tjej eller kille i sin klass på lågstadiet som sprang fortare än de andra i klassen. Jag är tränare för 8-åringar i friidrott och vi har vissa barn som är snabba som vinden och andra som knappt orkar springa ett varv på en löparbana.

Elitlöpare är de som, om du samlar ihop en skolklass med de bästa löparungarna från 20 olika skolklasser, så är elitlöparna de som är snabbast i "elitlöparskolklassen".

Själv var jag bland de långsammare på att springa i min klass och i mitt fotbollslag. Jag har ingen stor potential att springa fort. Men jag kan ha jäkligt skoj med löpning ändå. Det är det som är det fina med löpning. Man tävlar mot sig själv och sina egna resultat och man kan peppa varandra oavsett om man springer maran på 2:20 eller på 4:40.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.