Stockholm marathon 2009, första marathon, eller andra som kan dela med sig av upplevelser från tidigare lopp eller marathonträningsråd

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#21

•

12 december 2008 kl 15:01

Gilla

Magnus, bara för protokollet, jag betraktar mig också som en glad motionär :-). Jag antar att det också beror på hur van är vid att ha med sig vätska, jag är inte van vid det (brukar ha med mig 20kr på långpassen och handla någonstans istället :-)

Keps absolut, underbart att doppa den i vatten och kyla sig med, ersatte svampen för mig.
Vaselin, gärna, bra mot skavsår.
Min utgångspunkt är att 42,2 km är tillräckligt utmanande utan att behöva släpa på en massa extra vätska och annat.

denna tråd är ju för första gångslöpare, jag har ju bara sprungit en gång så det finns många med mera erfarenhet än vad jag har. Lycka till med träningen alla!

Maria Nilsson

1969 • Borensberg

#22

•

12 december 2008 kl 17:07

Gilla

Hej alla! Jag ska också springa min första mara i Stockholm 2009. Denna sista löparsväng har jag tränat regelbundet sedan juni i år. Jag sprang tjejmilen i augusti och 3-milen på Lidingöloppet i oktober. För ca 5-6 år sedan hade jag min senaste löparperiod och sprang då Gtb-varvet ett par gånger.

I min träning tänker jag utgå ifrån Szalkais 4,5-timmars program, med lite personliga ändringar. Det jag märkt när jag sprungit lite längre sträckor är att kroppen och all energi tar slut efter ca 20 till 25 km. Jag funderar på hur man skulle kunna disponera krafterna bättre...Tar gärna emot tips! Jag är också lite orolig för att springa så långt på asfalt, eftersom jag oftast springer i skogen eller på grusväg.

Just nu har jag haft ett ofrivilligt träningsuppehåll på snart två veckor pga låsning i bäckenbotten och början till ryggskott. Tänkte försöka springa en kort sträcka nu i helgen för att se hur det känns. Det är tungt att inte kunna springa nu, när tanken är att jag skulle ha ökat på träningen från och med nu!

Lycka till med träningen allihop! O ha en riktigt god jul!

Magnus Arvidsson

1975 • Nyköping

#23

•

12 december 2008 kl 19:50

Gilla

När jag tränat (som vanlig motionär utan tillgång till elitforskning och annat löparnördigt ;-) ) så har jag sakta men säkert ökat TIDEN jag sprungit. Distansen har varit sekundär. Ungefär så här gorde jag förra maran 2006:

3 pass/vecka runt 1h45m (ca 15-9km beroende på form)
1 pass/vecka på över 2h (20km-25km)
1 pass totalt på 3h15min (strax över 3 mil)

Hur funkade det? Det funkade bra. Jag sprang in på 4h23min och var fräsch. Vad skulle jag gjort annorlunda? Jo, jag skulle ha lagt in fler pass på över 3h. Det är det som gäller för mig, att vänja kroppen vid den stress som den utsätts för efter 3 timmars löpning. Så förutom de otaliga passen runt 15-25km skulle jag bakat in ett tiotal 3h+-pass. Då hade det gått bättre. ;)

Johan Wibäck

1971 • Huddinge

#24

•

12 december 2008 kl 22:59 Redigerad 12 december 2008 kl 23:00

Gilla

Leif, förra gången jag sprang maran (tillika första) kändes sista milen minst 100 gånger så jobbig som halvmaran, men sen kom målgången och jäklar i baljan vilken belöning. Minst 1000 gånger skönare känsla att stappla sträckan bort till Östermalms IP än att ha klarat en halvmara. Jag var så stolt, jag hade så trötta ben och jag ville så gärna springa igen.

Och nästa år är det dags igen - men 2009 är det jag som skall överraska maran, inte tvärtom. Jag tänker komma väl förberedd och bara njuta av varenda meter.

Per Georgsson

1956 • Fagersta

#25

•

13 december 2008 kl 08:52

Gilla

försök inte fokusera till ett Marathon, lägg in flera, svårt att få till det på bara en gång, för mej tog det flera Maror innan en Mara funkade, så mycket spelar in,,,jag har gort 17 st med bara två som känndes kanon /// för mej 2009 blir det Rom Stockholm New York, Pelle Georgsson

Magnus Arvidsson

1975 • Nyköping

#26

•

13 december 2008 kl 09:57

Gilla

Jag tycker nog att det duger gott att fokusera på ett/till ett Marathon. För många blir det endast ett marathon i livet och om du inte fokuserar på det så vet jag inte hur du ska komma runt.

Leif A

1946 • Sigtuna

#27

•

16 december 2008 kl 09:08

Gilla

Magnus - Håller nog med. Livets första mara är en stor nog grej att fokusera på. Om det blir den sista återstår att se.
Men Johans inlägg är något att ha i åtanke den där sista milen!

csaba

1973 • Malmö

#28

•

16 december 2008 kl 17:17

Gilla

Leif - det är inte utan anledning Runners world skriver att en marathonlopp är 8 ggr jobbigare ärn en ½ mara (och kan faktist hålla med dom).
Kroppens kolhydratreserver är slut, benen vill inte mer, osv.
och sista milen är en ren pina.
Det sägs ju att ett marathonlopp börjar vid 30 km !

Det är samtidigt ett underbart känsla att stolt komma i mål och det är till och med många som blir tårögda (av stolthet).

Stefan Lindskog

1962 • Varberg

#29

•

16 december 2008 kl 20:15

Gilla

Jag missade tyvärr anmälan med 6 timmar och står på reservlistan.Är det någon som vet hur många reserver som brukar komma med? Jag har inte tidigare sprungit i Stokholm men tror det skulle vara fantastiskt kul.

Anders Stenberg

1973 • Stockholm

#30

•

28 december 2008 kl 02:23

Gilla

Hej

Första maran för mig. Siktar på 4.30, följer 4h-programmet än så länge och första långpasset stundar imorgon. Har ingen löparerfarenhet alls de senaste 10 åren så det ska bli intressant att se om programmet fungerar även för kroniska sofflocksvrak...

Torbjörn Lingmerth

1978 • VETLANDA

#31

•

28 december 2008 kl 11:00

Gilla

Vad spännande Anders :-) Lycka till.

Själv så var jag sjuk de första två veckorna i december, men nu känns allt bra igen och jag slog ett rejält pers igår på min 13km runda, trots värsta isbanan. Det var en härlig känsla. Väntar på leverans av vätskebälte, sen blir det långpass också.

Ha det bra alla och lycka till med träningen inför den 30 maj

Kjell Åström

1949 • Månkarbo

#32

•

28 december 2008 kl 11:43

Gilla

Hallå där Anders .....å ni andra förstagångsförbrytarna.
Ta gärna hjälp av oss farthållare i Stockholm Marathon....kutar mitt nr 24 (av totalt 134) och som farthållare för 4.45 för sjätte gången. Du kan ju hänga på 4.15 gänget första varvet för att sedan släppa lite å ta 4.30-bussen under det andra å så ses vi på Odengatan....å du kommer bombis i mål under 4.45 i alla fall......
Det verkar väl sedan så att din tidigare diagnos inte var kronisk utan akut och att ett tillfrisknande nu är på god väg.....hehehe
P.S. Spring långpassen så långsamt som du bara kan....det är den långa tiden av aktivitet som kroppen ska tränas upp att tåla...D.S.

Torbjörn Lingmerth

1978 • VETLANDA

#33

•

28 december 2008 kl 14:52

Gilla

hallå Kjell, två frågor till dig;

Låter spännande med farthållare, hur många är ni och hur svåra är ni att hitta?

Med att springa så långsamt man kan på långpass, menar du då att det är bättre att springa 1 mil på 90 min istället för 15 km på 80? (dåligt exempel kanske). Alltså tiden är så mkt viktigare än distansen eller?

Tack

Leif A

1946 • Sigtuna

#34

•

5 januari 2009 kl 11:15

Gilla

Kjell - Kul att få kontakt med en farthållare. Undrar lite efter att ha testat att hänga på en under Midnattsloppet. Valde 5.30-tempo, lagom första loppet efter en skada. Tyckte det gick ruskigt fort, ingen ork, lungorna skrek osv. Och fick släppa vid 3 km då såg jag inte ens ryggen på dem. Då först upptäckte jag att jag låg 30 sek fortare än tänkt tempo! De tänkte kanske gå ut hårt för att "bunkra" tid till senare i loppet?
Frågan är alltså. Som farthållare, håller ni ett stadigt tempo hela vägen eller siktar ni på att ha det tempot som snitt i mål?

/Förstagångsförbrytare ;-)

Mikaela Borneson

1981 • HÄGERSTEN

#35

•

5 januari 2009 kl 13:25

Gilla

Hej!
Även jag gör min första mara i Stockholm i vår. Efter 3st GBG-varv kände jag att jag var redo för nästa utmaning. Är med i TeamStockholmMarathon och tränar än så länge efter Salkais 3.5 timmars program fast "hinner" bara med ca 3 pass i veckan varav 1 långt (18,66 i söndags!). Har ingen tidspress på mig själv, målet är att komma runt. Är mest orolig över den mentala biten, vad gör man om man blir så less att man är redo att gå av? Försöker visualisera målgången, den ger mg gåshud. Ska jag hoppas att det räcker? Har ni tips, ni veteraner?

Magnus Arvidsson

1975 • Nyköping

#36

•

5 januari 2009 kl 14:38

Gilla

Själva inramningen gjorde att jag inte tröttnade under mina 2 maror (båda Stockholm: 1996 och 2006). Jag hade ett pass på 3h15min veckorna innan själva maran och det var jobbigare än det riktiga loppet. Alla människor runt omkring, både i loppet och vid sidan av.. ;) Du kommer märka det själv! ;)

Jag står i kö på reservlistan. Hoppas på ett tredje lopp.

Bengt

1979 • Vallentuna

#37

•

5 januari 2009 kl 15:17

Gilla

Magnus har helt rätt. Publiken och alla på banan höjer stämningen otroligt mycket. Så länge det är publik efter banan känns det mycket lättare.
Ute på gärdet, andra varvet var det rätt glest med publik och där var det som jobbigast.
På södermälarstrand hörde jag några bekanta roppa mitt namn. "heja Benke, det ser bra ut, Du klarar det!! Energin jag fick av det räckte över västerbron och en bra bit till.
Det var otroligt varmt ute och jag var på tok för dåligt förberedd. Men klarade mig bra, hade aldrig gått lika bra utan publiken.. Nu satsar jag hårdare till 2009 :D

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

#38

•

5 januari 2009 kl 18:38

Gilla

Mikaela,
man kliver knappast av pga att man blir "less". Det är lite för många andra som springer och lite för mycket publik för det. Jag lovar dig - klarar du träningen med TSM så klarar du av loppet med glans. Även om du bara kör 3 pass per vecka.

Pär Hansson

1975 • Järna

#39

•

9 januari 2009 kl 20:31 Redigerad 9 januari 2009 kl 20:32

Gilla

Hur funkar det med farthållare och olika startgrupper? Om stratgrupperna startar med en viss tids mellanrum, så kan man ju bara följa de farthållare som startar i samma startgrupp som en själv. Finns det nån risk att man stöter på en farthållare under loppets gång som startade i en annan startgrupp än en själv?

Edit: Eller startar startgrupperna direkt efter varann, utan några tidsintervaller emellan?

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#40

•

9 januari 2009 kl 21:24

Gilla

Alla startar samtidigt.

Det finns inte bara en farthållare i din startgrupp.
Du får ta sikte på den farthållare som håller ditt önskade tempo.

Häng med farthållaren!
Är du osäker på vilket tempo du ska hålla i Stockholm Marathon så är det bara att hänga på någon av våra farthållare. Erfarna maratonlöpare – utrustade med en tydlig flagga – springer loppet i jämnt tempo. Det finns farthållare för följande sluttider: 3.00, 3.15, 3.30, 3.45, 4.00, 4.15, 4.30, 4.45, 5.00, 5.15 och 5.30.