Cykling för löpare

> KalleKula: har du gjort ett riktigt maxpuls-test?


Nej, det har inte känts lockande på senare år. Men jag tycker mina skattade 165 BPM känns rimliga med tanke på min tidigare historik och hur jag känner min kropp. Jag vill minnas att jag loggat 164 BPM som mest med pulsklockan under de senaste 2-3 åren.

Jag tänkte bara flika in och säga att jag började inkorporera cykling i min löpträning i november. Mest för att jag var trött på att förlora all fitness under skadeperioder. Hade först tänkt att skaffa en crosstrainer men vi har inte takhöjden i källaren så det blev en Zwift-cykel istället. Lätt en av de bästa investeringarna jag gjort. När våren kom kompletterade jag även med en landsvägscykel för att inte enbart behöva träna inomhus.

Så för det första, kan cykling hjälpa dig att utvecklas snabbare som löpare? Svaret är ett solklart JA. Jag har en kollega som gjorde en omvänd resa. Dvs, han började med löpning för att hjälpa sin cykelträning. På hans tredje löprunda (!!!) sprang han sub 40 på milen. Dessutom sprang han då i gamla trailskor på asfalt för att han inte hade någonting annat och inte kunde något om löparskor. I våras sprang han en halvmara på 1:30 med ytterst lite löpträning. Hela hans aeroba fitness kommer från cyklingen.

För egen del kan jag öka belastningen avsevärt mycket mer med en cykel till hands. Jag ökade träningsmängden med 50 % redan första veckan med Zwift-cykel. Det hade aldrig gått utan skador i löpningen. När Zwift var nytt så tävlade jag dessutom minst en gång i veckan. Även det vore omöjligt för mig med enbart löpning. Något annat man kan göra är att springa långpass på lördagen och cykla ett långpass med landsvägshojen på söndagen. Två långpass efter varandra med enbart löpning hade överbelastat mig.

Nu när jag är en bra bit in i halvmara-träningen blir det endast ett cykelpass per vecka (pulszon 2 eller ren återhämtning i zon 1). Får jag känningar från löpningen eller närmar mig “bristgränsen” blir det mer cykling igen.

En positiv bieffekt av cyklingen värd att nämna är att jag har blivit mycket starkare i uppförsbackar. Rörelsemönstret och muskelgrupperna som aktiveras vid cykling är väldigt lika de man använder vid löpning uppför. Märkte det särskilt i våras när jag sprang ett traillopp med 450 höjdmeter. En helt annan känsla uppför alla backar jämfört med förra året. Däremot märktes det att cyklingen inte hjälper lika mycket i nedförsbackar. Benen tog slut av allt bromsande.

Så jag ger tummen upp för cykling som komplement. Som nämndes av en annan skribent så kommer dina ben ta slut långt före du når höga pulser i början. Det blir bättre med tiden men inte till den nivån där du kan hålla samma puls som vid löpningen. Därför blir det naturligt att man främst ser det som ett komplement till distans- och långpass men inte till kvalitetspass.

Snitta 80% av max i 4 timmar skulle jag säga inte alls är ”ovanligt”, utan tvärtom vanligt.

Jag skadade mig och blev helt borta ifrånm löpning i ca 2 månader varpå jag enbart cyklade. Låg då på en klart högre träningsmängd cykel än jag tidigare hade haft på löpning. När jag kom tillbaka till löpningen så tog det ändå 2 och en halv månad innan jag var tillbaka till samma nivå som tidigare (vilket iofs kanske är snabbt).

Nu när jag springer normal mängd igen och cyklar en gång i veckan, 75-90 minuter så har jag märkt att jag tappat i cyklingen rätt rejält, trots att jag är i bättre löpform nu än någonsin.

Således är min slutsats att de båda träningsformerna bara delvis överlappar varandra men att det är svårt att bli bra på det ena genom att träna det andra. Skulle därför bara rekommendera att cykla om kroppen är för sliten för att springa. Jag har t.ex. mitt cykelpass på dagen mellan dubbeltröskel och vo2max (plus att jag vill hålla igång cyklingen då jag planerar att om ett halvår sluta springa och helt gå över till cykling)

Jag tror att det framför allt är den centrala aeroba kapaciteten som är överförbar mellan grenarna. Lokal kapacitet är gissningsvis ganska grenspecifik.

Vanligen har jag ett spinningpass i veckan på rejält hög aerob ansträngningsnivå (17-18 på Borgskalan för mig, motsvarande hårda långintervaller). Detta för att få in ett VO2maxpass utan att överbelasta leder och senor, vilket annars är lätt hänt numera i min ålder. Flera jämnåriga till mig gör likadant. Kanske är det inte bara åldersrelaterat, men i alla fall ett möjligt verktyg i lådan att ta till om skadekänningarna börjar komma tätare.