annons
Löpning Träning 22 inlägg 1725 visningar

Realistiskt löparmål?

1998 • Västerås
#1
30 oktober 2025 - 22:29
Gilla
Jag är en 27 åring kvinna på 168cm och 57kg med mycket lite erfarenhet av löpning. Jag har alltid haft en aktiv livsstil då jag jobbar med hästar men ingen direkt konditionsträning. Min pojkvän sprang nyss halvmaran i Uppsala och jag blev otroligt inspirerad. Gav mig ut och sprang och skockades av min dåliga kondition. Men man ska inte glömma att jag födde mitt första barn för 2,5 månad sedan!

Jag laddade ner Runna och bad om ett schema för maraton om 20v så i början av mars ska planen vara genomförd. De räknar med att jag ska kunna springa på 4:34-4:40. Hittills tycker jag passen är väldigt lätta och jag skulle enkelt kunna springa båda snabbare och längre även om jag förstår att det inte är tanken. Om allt går enligt plan och känner jag mig själv kommer jag definitivt vilja sikta på 4:30-4:35 är det då rimligt att fortsätta träna mot sub4 12 veckor senare (Stockholm maraton)? Jag har ju inga onödiga kilon att bära runt på utan behöver enbart träna upp kondition. Det säger mig inte så mycket alls men klockan mäter Vo2-max och det har på 10 dagar (första löpturen) gått från 33,8 till idag 35,1 efter totalt 33km löpning. Varje pass känns tydligt lättare så verkar som att träningen ger resultat på ett sätt jag inte ens trodde var möjligt.
< < < 1 2 > > >
1998 • Västerås
#21
28 december 2025 kl 20:53
2 Gilla
Inte varit in här och sett de senare svaren. Men tackar för engagemanget!

Men klart jag ska uppdatera! Löpningen har gått framåt och jag har fortsatt siktet inställt på 4 pass /vecka. Träningspassen görs fortfarande på ”maraton plan” i Runna och jag gillar upplägget. Men så har jag åkt på två kortare förkylningar så har hoppat över några pass och är uppe i 30km /vecka. Långpassen är 12-13km och ökar med 1km /vecka. Tempot under tempopassen har också ökat och känslan är bara lättare. Pulsen har också sjunkit lite i alla fall under ”easy-run” men försöker gå mer efter känslan. Att det ska vara prattempo och inget annat.

Fick en liten liten känning i utsidan på vänster knä för 1-2 vecka sedan. Det enda jag gjorde var att (som jag gör med allt) nörda ner mig totalt, läsa på om anatomi, ”benställning” (så kallar vi det på hästar), passande stretch & styrkeövningar, skor mm. Började genast med några superlätta styrkeövningar, tex korta enbensknäböj från ett trappsteg men väääldigt långsamt osv. Sedan har jag bara varit noggrann med uppvärmning och stretch efter och nu känner jag ingenting. Långpasset igår på 12 km hade ett snittempo på 6:38 och förutom sista 3km (var en progressive run) med Johannes 💨 rakt i ansiktet så kändes det helt underbart och fortsatt ingen känning i knät! 💪🏼 Känner verkligen hur kroppen tar åt sig och blir bättre.

Så ja, summa summarum: jag tuggar på! Får mina km i benen och njuter av varje runda 😁

Juste, sen anmälde jag också till både maran i Stockholm och premiärhalvan. Om jag springer vet jag inte men fick fomo när platserna började ta slut. Tänker hellre sälja platsen eller bara inte starta än att så där och önska man hade anmält sig när man hade chansen.

Är jag i någon slags springduglig form i vår kommer jag försöka ta mig runt båda men låta resan dit avgöra vilken tid jag kan tänkas sikta på. I det långa loppet vill jag ha ett sub4 men när det blir får återstå att se!
1998 • Västerås
#22
28 december 2025 kl 21:03
Gilla
Nu har jag haft min lilla känning i knät, nämnde mera i svaret innan. Men jag ska väl också ha i åtanke att jag har komprimerade diskar, två ryggfrakturer, ett benbrott, en fotfraktur, en korsband inkl. ligamentskada i bagaget.

Men jag har alltid varit snabbt tillbaka med mina sysslor efter samtliga skador!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons