Löpning • Kommunforum / Sverigestafetten • 17 inlägg • 4949 visningar •

Framfota löpning

Masih Yazdi
1980 • Stockholm
#1
•
20 augusti 2007 - 15:27 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Jag har nyligen insett att många av de snabbaste löparna i världen springer genom att sätta i framdelen av foten först och sedan hälen. Kollar man ute i löparspåret bland motionärer så trampar de flesta ner hälen först. Det ska enligt det jag läst vara felaktigt och leder till en hel del skador. Samtidigt så har de flesta skor klart mer dämpning i hälen än framfoten, vilket antingen är en anpassning till hur folk faktiskt springer, eller ett tecken på att man ska sätta ner hälen först och belasta denna mest.

Är det någon som har nån mer info kring detta, dvs om någon teknik är bättre eller om det helt enkelt bara är två olika tekniker som är likvärdiga?

/Masih
Samuel H
1979 • Järfälla
#2
•
20 augusti 2007 kl 15:35 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag tror de flesta normalt är hällöpare men det finns även de som är tålöpare av naturen. Tålöpning kräver inte lika mycket dämpning eftersom man tar upp dämpningen med kroppen.

En tålöpare kan ha lättare skor utan den ambitiösa och stabila hälkonstruktionen som många löparskor har.

Dock läste jag i "Stora löparboken" att tålöpare löper större risk att få problem med "söndertrampade blodkärl". Men om det är en vanlig skada har jag ingen aning om.

Du kommer nog snart få mer uttömligt svar och även rättelser om det jag skrivit är felaktigt.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#3
•
20 augusti 2007 kl 16:07 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Som en annan besserwisser vill jag bara markera att tådelen sätts i, därefter ingenting.
Man kan inte löpa genom att först sätta i tån och sen hälen, då måste man ju backa.. :-)
Lotta Huselius
1974 • Hörby
#4
•
20 augusti 2007 kl 16:42 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Peter: då måste jag bara berätta att jag faktiskt sätter i framfoten först och sen "doppar" i hälen. Och inte backar jag för det :-D
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#5
•
20 augusti 2007 kl 16:50 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Hm.. nåja, jag är ju inte Gud, men för mig är det en omöjlighet att få ihop utan att bromsa sig igenom ett pass.
Att hälen råkar få markkontakt i nedsättningen är ju inte riktigt samma sak.
Undrar om vi pratar om samma sak här.. hm..
Marie Bankhed (embla-)
1967 • Karlstad
#6
•
20 augusti 2007 kl 17:34 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag sätter nog i hela foten när jag springer på plan mark, men i backar blir det ju hellt annat, då blir det mycket tålöpning. Framfoten används för att få det riktiga frånskjutet. Men vad vet jag, jag springer på det viset som känns bäst för mig, tror att alla har lite olika löpstil. På kortare distanser är det kul att testa olika stilar.

"Run for fun"
Martin Klasson
1981 • Varberg
#7
•
20 augusti 2007 kl 17:40 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
När övergår det från att vara tålöpare till hällöpare.

Är det även marathon som genomförs på det sättet, eller är det kortare lopp? typ på 100 meter så känns det självklart att man springer på tå ;)
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#8
•
20 augusti 2007 kl 18:06 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Apropå när det övergår från ena till det andra, det är egentligen ganska enkelt; varje gång foten tar i marken så tar den upp en stöt och det görs antingen med hälen eller framfoten. Om stöten absorberas via hälen så är det hällöpning, i annat fall framfotslöpning (finns det nåt mellanting?).

Det är intressant det där med hur man sätter ned foten och skaderisken. Enligt den här lite torra (men ändå småintressanta) filmen så är skaderisken större om man springer genom att enbart sätta i framfoten, och mindre om man sätter i hela foten (men med tyngdpunkt på framfoten dvs det är fortfarande framfotslöpning). Se ungefär 7:00 in i filmen...
#9
•
20 augusti 2007 kl 18:35 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#10
•
20 augusti 2007 kl 18:48 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
(Öh, varför blev det två inlägg... ?)

Martin K: precis all löpning kan göras med framfot. 100 m, marathon, ultra... osv, bara man tränat upp sig för de distanserna.
Masih Yazdi
1980 • Stockholm
#11
•
21 augusti 2007 kl 11:09 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Det var ett ganska intressant ämne visade det sig. En intressant sak är när man springer barfota. Hur mkt man än springer med hälen i skor verkar det som att de flesta ändå springer med framfoten barfota. Eftersom människan ändå är byggd utan skor så känns det som att det bör vara det naturliga sättet att springa. Det faktum att de flesta skor är så pass uppbyggda i hälen "tvingar" en att sätta i den först.
Jag har iaf gått över till framfota löpning sedan ett par pass tillbaks för att mina benhinneproblem inte har försvunnit med allt annat jag provat. Jag har fått mkt mer träningsvärk i vaderna än jag nånsin fått tidigare vilket är ett tecken på att musklerna aktiveras mkt mer när man springer med framfoten. Och allt som aktiverar muskler är enligt mig bra eftersom muskler kan tränas till att bli större och starkare. Jag kommer prova det här ett tag så får vi se vad det leder till.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#12
•
21 augusti 2007 kl 13:56 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Har också uppmärksammat detta efter diskussioner här. Upptäckte att jag förmodligen lutar åt tålöpning naturligt, och det jag känner av är hårda vader. Men det blir bättre och bättre.
#13
•
21 augusti 2007 kl 16:14 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Oskar Samuelsson
1990 • Mölndal
#14
•
21 augusti 2007 kl 20:51 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Gått igenom samma sak som dig Magnus. Friidrottstränaren föreslog teknikjusteringen både för fartens och mina knäns skull. Vid tålöpning dämpar ju som sagt framfoten största delen av stöten, och menisken/framlåret slippet ta den största stöten. Benhinneinflammationer var ett stort problem vid övergången, och vanan är stark. Tog nog ett halvår på mig innan tränare och jag själv var nöjd med steget. Hur som helst känns det verkligen värt det i och med känslan av ett lättare steg. Barfotalöpning är ju ett sätt att just träna tålöpning och stärka de musklerna. Försöker köra det under sommaren.
#15
•
23 augusti 2007 kl 04:34 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Fredrik Södergren
1973 • Saltsjö-Boo
#16
•
23 augusti 2007 kl 08:09 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Enligt boken som finns på länken nedan är hällöpning anledningen till en stor del av alla de skador som förekommer. http://www.scribd.com/doc/18228/Gordon-Piries-Running-Fast-and-Injury-Free-ultimate-edition-240307
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#17
•
23 augusti 2007 kl 14:34 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Magnus W: jodå, jag känner igen mig i det du skriver, särskilt om skavanker och sånt. Kom på att jag under ett pass för några dar sedan sprang nedför en bra lång och brant skogsbacke - en sån backe där farten blir nästan löjligt hög. Hade aldrig kunnat hålla det tempot med gamla hällöpningen, än mindre komma ned helskinnad i samma fart. Men med framfotslöpning, uppåtkick med hälen etc var allt under kontroll, och väl nere var det bara att springa vidare med ett leende och skön känsla. En höjdpunkt i passet. :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.