28 september 2013 kl 19:47
Redigerad 28 september 2013 kl 19:49
Det är förhållandevis vanligt att fötterna sväller ett par storlekar på långa distanser i början på ens ultrakarriär. Det gällde för mig de första tävlingarna jag sprang som var längre än 10 mil. Jag har har diskuterat det med flera ultrarävar som upplevt samma.
På min första 48-timmars startade jag i 42,5 och fick efter 36 timmar byta till 45:or som då kändes väl trånga. Turligt nog hade jag förutsett det så jag hade med mig ett par sådana.
När man väl har långdistansandet i sig försvinner det här problemet. På 24-timmars, eller 100 miles, ska man inte behöva byta skor. På längre sträckor är det vanligt att man byter skor för att få lite omväxling snarare än för att fötterna sväller.
På en sträcka under 10 mil tror jag säkert att det räcker även för en rookie att köra hela tävlingen i skor som är såpass rymliga att man vid start kan vifta på tårna.