Rädd för hundar

Bo Tendell

1936 • Angered

#2

•

14 oktober 2010 kl 20:10

Gilla

Gör som jag. Spring på asfalterade vägar med
biltäthet ungefär 1.2 bilar i minuten ( som du möter ) !
Förslagsvis kan du välja löpband ( fast inte lika trevligt ) .

Bo Tendell

1936 • Angered

#3

•

14 oktober 2010 kl 20:11

Gilla

Jag menar 1-2 bilar i minuten, förstås !

Tommy Norström

1967 • Örbäck / Åbo

#4

•

14 oktober 2010 kl 20:18

Gilla

Om du möter hundar, försök att inte låtsas om dem, se dem inte i ögonen och uppträd självsäkert. För att inte möta dem, måste man antagligen springa på trafikerade gator.... Motionsslingor är tyvärr också tillåtna rastplatser för hundar. Vissa hundägare kan tycka att löpare provocerar hunden med flåsandet och armviftande... Det är fel. En rätt skolad och trygg hund klarar detta utan att provoceras. En rätt skolad hundägare har dessutom förståelse för att vissa människor är hundrädda.
För att komma över rädslan måste du antagligen lära dig att umgås med hundar på ett naturligt sätt.
Jag är en stor hundvän. Vi har haft hundar i familjen och jag är inte hundrädd. Däremot har jag stor respekt för hundar i händerna på okunniga ägare. Jag har blivit biten av en Rottweiler under ett löppass, pga en oalert hundägare. Jag är därför ganska hård i min syn på hundägarnas rätt och skyldigheter.

Kaj Andersson

1953 • Södertälje

#5

•

14 oktober 2010 kl 21:58

Gilla

Som Tommy säger, hundar kan man inte undvika men det går att hantera. Själv blev jag hundbiten som barn och blev hundrädd men nu har jag hund själv. När man springer möter man oftast kopplade hundar men en del har dem lösa. De som har dem lösa ska ha sådan kontroll över sin hund att den stannar hos dem. Tänk så när du ser dem. Finns undantag. Själv fick jag en lösspringande schäfer efter mig när jag sprang i skogen. De vill nästan alltid leka men är man hundrädd är det svårt att tänka så. Det jag gjorde var att stanna och vända mig mot hunden. Då stannade den och jag var plötsligt ointressant. Då kommer ägaren och tackar mig för att jag stannat! Annars hade hans hund försvunnit i skogen tillsammans med mig.
Numera springer jag med min egen hund och vi har två gånger fått lösa hundar efter oss. Tvärstannat, vänt mig mot dem och satt upp handen som ett polismans stopptecken och de har också tvärstannat. Efter det kan man ha lite extra adrenalin till löpningen!

susanne borg

1962 • uppsala

#6

•

14 oktober 2010 kl 22:31 Redigerad 14 oktober 2010 kl 22:33

Gilla

Någon som vet vad som händer om man utlöser ett överfallslarm?

badgear

1960 • Skåne

#7

•

14 oktober 2010 kl 23:45

Gilla

Själv brukar jag se hundarna som bra grillbitar, nåt smaskens att sätta tänderna i efter rejäl grillning med bra kryddor. Mat ska man inte vara rädd för, det är en tillgång för varje löpare som känner ett kurr i magen. Och så är det bra sätt att hålla ner hundpopulationen... ;)

Åsa

1983 • Fagersta

#8

•

15 oktober 2010 kl 06:20

Gilla

Ignorera den så mycket det går. Destå mer du tittar bort, ju mer ignorerar hunden dig. Så fort du tittar åt en hund, visar du intresse. Om mot förmodar hunden är lös och kutar emot dig. Titta bort och sätt upp händerna bakom ryggen, gå normalt och gör inga ljud. Låt ägaren sköta resten.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#9

•

15 oktober 2010 kl 09:57 Redigerad 15 oktober 2010 kl 10:02

Gilla

Som andra säger ovan, titta mot ägaren, aldrig mot hunden, att stirra på en hund är att utmana den, att titta på "flockledaren" enbart får normalt en okänd hund att bli osäker och sedan att invänta dennes signal.

Däremot håller jag inte med om att man skall sätta bägge händerna bakom ryggen, OM du trots allt ändå blir biten blir du då istället troligen biten i skrevet. Om du är högerhänt skall du stanna stilla, vrida hela kroppen lite åt höger och hålla vänster arm framför dig så att du styr ett eventuellt bett dit (där har du förmodligen en klocka också som kommer att ta udden lite ur ett bett) samtidigt knyter du höger hand och håller den skyddad, OM hunden biter så slår du den allt du orkar på nosen med din bästa hand, det är hundens känsligaste kroppsdel.

Jag har lyckligtvis aldrig behövt tillämpa detta själv, alltså att verkligen slå en hund allt jag orkar, men jag har stått i den posén tre gånger och verkligen signalerat allt jag orkar med kroppsspråket att "jag kommer att slå tillbaka jävligt hårt" och jag kan garantera att det satte fart på de okopplade ägarna som fram tills dess betett sig så där lojt ointresserade längre fram som bara okunniga hundägare kan.

Hundrädda kvinnliga löpare rekommenderar jag dessutom att överväga att springa beväpnade med kniv, känner ett par på min gamla bostadsort som gör det och för att citera en av dem "det är ju iofs förbjudet enligt knivlagen att ha en på sig men som tjej behöver jag inte oroa mig för det, aldrig i livet att en domstol skulle döma mig som kvinna för att försvarat mig själv mot ett överfall, särskilt inte om hundägaren är man.".

Helena E

1972 • London

#10

•

15 oktober 2010 kl 10:58

Gilla

Kniv, jösses! Lika dum rekommendation som att säga "ha kniv med dig ifall det kommer en våldtäktsman" - det enda som händer då är väl att man själv blir utsatt för kniven...

Bättre att stanna, stå stilla med händerna neråt, titta bort. Hoppar hunden - håll upp knät.

Kerstin Kilborn

1956 • Lysekil

#11

•

15 oktober 2010 kl 14:37

Gilla

Jag är född livrädd för hundar men har lyckats bli av med min rädsla. Har min 3-e egna hund nu och har lärt mig hur hundar fungerar . Har alltid (nästan) med min hund när jag springer. Oftast får hon springa löst men så fort någon kommer eller jag ser nån annan så kopplar jag henne för att man vet ju inte om det är en hundrädd person. Minns med fasa hur gruvligt hemskt det var förr när jag var rädd. Försök att få låna någon hund att gå ut med ibland.
Du har fått bra råd här ovan sakta av på farten titta bort håll upp händerna utmed kroppen. Hunden uppfattar beröring som positivt , belöning. Upp med knät om hunden hoppar. Den oansvariga ägaren får som någon skrev här ta hand om resten. Lycka till!!!

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#12

•

15 oktober 2010 kl 15:20 Redigerad 15 oktober 2010 kl 15:22

Gilla

@ Helena E

De tjejer som är rädda för BÅDE hundar och våldtäktsmän kommer knappast att börja springa ensamma i vilket fall som helst, så din avrekommendation är nog rätt så bortkastad på dem. Däremot vet jag inte om de tjejer jag känner som springer med kniv även har tänkt försvara sig mot eventuella våldtäktsmän med dem, men det är nog inte omöjligt, tuffa och vältränade brudar som även går på gym är det...

Rådet att hålla upp det ena knäet för att blockera kroppen har jag aldrig förstått, dels därför att som löpare är benen/knäna det allra sista ställe jag vill riskera att få en bettinflammation, dels (framförallt!) för att då försämrar du ju din balans så mycket att ett hopp med lite kraft kommer att få dig att ramla omkull av hundens rörelseenergi och då får du den över halsen i nästa moment istället.

Visst, om du behärskar akido eller nåt så kanske du kan använda hundens rörelseenergi till att slänga iväg den (och små jävla bjäfsingar kan man ju bara sparka undan) men mot en som är tillräckligt stor för att kunna göra skada bör du (om alla sätt att undvika situationen skiter sig) stå stadigt, initialt skydda din starkaste sida och sedan slå tillbaka med vetskap om att du faktiskt även som tjej är både större och starkare än hunden (några få raser undantagna).

Helena E

1972 • London

#13

•

15 oktober 2010 kl 16:03

Gilla

@Peter: Nej är man rädd överlag kanske man hellre ska satsa på sällskap. Och varför inte terapi, det är onödigt att behöva begränsa sig för att man är rädd för något om man kan komma över det. Kniv tycker jag är otroligt dumt, så är det bara. Fast det är klart, jag kanske inte gillar småbarn/pensionärer/blonda människor och då är det helt okej att sticka kniven i dem när de kommer för nära ute på vägarna, eller? Argumentet för kniven håller ju inte direkt om man vänder på det så.

Jag har tränat kickboxning men det spelar ingen roll vid ev överfall - det bästa är att undvika konflikt, även om jag tex skulle ha mitt svärd med mig ut skulle jag aldrig använda det i en "riktig" situation just därför att man riskerar att få vapnet vänt mot sig istället.

Att lyfta upp knät har ingenting med bett att göra, om en hund som hoppar möter ett knä hamnar det mot bröstkorgen och den tappar andan och slutar hoppa, den detaljen tipsade ju tex även Kerstin K om och den funkar! Och alla hundar är faktiskt inte vilt huggande attackmaskiner med bakteriefyllda munnar. De flesta vill leka, även om det absolut inte är lätt att se skillnad när man är hundrädd!

Jag förstår inte varför man prompt ska fokusera på att slå en hund, sparka den eller ha kniv, det finns andra sätt. Är man rädd och möter en hund och dessutom ska behöva komma ihåg hur man skulle slå hunden eller var det är effektivast att sparka den blir nog inte situationen mindre otäck...

MEN - tillbaka till Toms fråga! Tom: är du rädd för hundar även när du inte springer? Om inte, finns det någon hund du kan låna och springa med? Om du kommer joggandes med en kopplad hund vid sidan kommer nog de flesta hundägare med lösa hundar titta en gång till på er, och ropa in sin hund. Eller spring på vägar där det inte är så kul att rasta hundar, tex som Bo sa nära trafikerade vägar. I svampskogen är det nog svårt att undvika hundar, så skippa den i svamptider. Man får tänka ut var hundarna kan tänkas vara och välja en annan väg.

Pål Nilsson

1976 • Höör

#14

•

15 oktober 2010 kl 16:25

Gilla

Jag brukar göra utfall och skrika mot lösa hundar som kommer för nära min egen kopplade hund. Synnerligen effektivt. Försvinner de inte då så sparkar jag dem. Också effektivt.

Är jag utan egen hund så bryr jag mig inte om att en lös hund kommer nära.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#15

•

15 oktober 2010 kl 17:11

Gilla

@ Helena E

a) Jag har inte kniv med mig själv när jag springer, det är några tjejer jag känner/kände som har det.

b) Poängen var att du som tjej (men inte som kille) i praktiken kan strunta i knivlagen och ta en kniv med dig om du vill och om det får dig att känna dig säkrare, ingen domstol skulle i praktiken döma en kvinna för det om det var självförsvar oavsett om det var mot hund, våldtäktsman eller dement aggresiv blond pensionär...

Helena E

1972 • London

#16

•

15 oktober 2010 kl 17:48

Gilla

@Peter: Men det var du som skrev om det. Vi är inte överens, det får stanna där tycker jag. Jag vill inte börja på någon argumentation om saken, jag tyckte bara att man ska nog hellre undersöka andra varianter än rena lagbrott om man är rädd.

Och vad gäller knivlagen hoppas jag verkligen att den gäller för alla - vill vi ha ett samhälle där vissa lagar gäller för en del medan andra döms hårdare bara för att man är av en "viss sort" - vare sig det gäller kön eller något annat?

Men nu har vi kapat Toms fråga länge nog tycker jag.

Per Sundqvist

1979 • Sundsvall

#17

•

15 oktober 2010 kl 21:01 Redigerad 15 oktober 2010 kl 21:02

Gilla

Blir du väl attackerad av hund hjälper det inte att ha tränat den ena kampsporten eller den andra, troligtvis kommer inte heller en eventuell kniv vara dig behjälplig. En hund inställd på ordentligt anfall är inte lätt att få stopp på. Det bästa i det läget är att vara van vi "hund-kamp" vilket givetvis en hundrädd person sällan är.

MEN. Hundanfall är så otrooooligt sällsynta att de är så gott som obefintliga. Spring var som helst!

Hundar som "bara" vill fram och hälsa kan du i så fall bara sparka till om du känner dig hotad; en hund anfaller inte för det utan blir snarare rädd och sticker.
Har varit ute ett flertal gånger med bekant till mig med hund där hunden är "special-tränad" och ej får störas av andra hundar. Han kan i vissa fall hålla andra lösa hundar borta med fötterna medan min roll är att se till att ägaren förstår varför det sker. Hundarna blir ej aggresiva, däremot ägarna...

Kaj Andersson

1953 • Södertälje

#18

•

15 oktober 2010 kl 21:14

Gilla

Av diverse ovanstående vill jag påpeka att om ägaren inte har kontroll på hunden så är han inte flockledare utan det är hunden. Vänder man sig mot hunden och visar pondus så blir den osäker (om det inte är en tränad attackhund men de brukar inte gå lösa utom på inhägnat område) och börjar röra sig sidledes framför en utan att gå fram. Under tiden brukar ägaren dyka upp. För min del 3ggr av 3. Nej förresten, en gång var det två hundar samtidigt och den ena tyckte det var roligare att nosa i buskarna bredvid när jag stannade. Den andra skällde massor (den minsta) men backade samtidigt. Den var osäker men försökte verka tuff.
Synd att döda en lekfull hund med kniv.

Tomas Johansson

1959 • Strömstad

#19

•

15 oktober 2010 kl 21:29

Gilla

Jag försöker alltid få min löpkompis Hazze mellan mig och hunden. Det brukar funka!

Morgan Andersson

1971 • Fjugesta

#20

•

15 oktober 2010 kl 23:57 Redigerad 16 oktober 2010 kl 00:03

Gilla

kniv???...bättre isf att, om man blir attackerad av en ilsken hund, ge ägaren på nöten (tolka "på nöten" precis som ni vill.).INGEN föds ond, varken människa eller djur...Det är till stor del vår uppväxtmiljö som formar oss (och våra djur).I 999 fall av 100 är ägaren till en anfallande hund en person som inte är lämplig som djurägare..oftast är det fylltrattar som inte ens kan ta hand om sig själva...