10 januari 2011 kl 01:43
Leif, jag vet inte riktigt hur jag kommer upp så högt redan från början, men jag borde ha skrivit att det var Vo2-max-intervaller jag körde, så farten var ganska hög. Jag kan ha fel om 94%. Medel för repetitionen (på 600 m) var iallafall 87%, så det bör stämma.
Henry, tack för länken! Som jag skriver så använder jag annars alltid farten som måttstock, med argumentet att det är farten man vill träna upp. Det jag beskriver i denna tråd är att det ibland kan vara svårt att följa en viss fart (som under veckan som var) och då är puls en bättre mätning (jag säger inte att ansträngsmätning på annat sätt är utesluten). Därför använder jag pulsmätning som hjälp för att hitta rätt fart vid en formförbättring, klädförändring, klimat- eller underlagsförändring etc. Ja, jag tycker att det fungerar bra.
Den vanliga invändningen mot pulsmätning vid just intervallträning är att det är farten som är viktig, så man ska alltså hålla jämn fart. Detta problem undviker man om man, som jag, lär sig vilken puls som motsvarar vilken fart under olika delar av passet. Jag vet att jag hittar rätt fart om jag lägger mig på ca 85% av maxpuls i början av ett 10 km-lopp. Det kan t.o.m. säga mer än farten om GPS-mätningen är dålig just då, eller trängseln eller framför allt att fotpoden ger fel information för att man tar andra steg på tävling när man måste sicksacka sig fram.
Det finns stora problem med pulsmätning. Den norska studien är inte den första som visar problemen med pulsmätning. Värmen påverkar, och det nämnde jag också. Man kan t.o.m. lära sig hur mycket värmen påverkar. Jag har för mig att man talar om 5 slag vid lite värme och 10 slag vid hög värme, men man kan inte lägga på så många slag heller, för värmen gör ju också att man måste ta det lugnare, så kanske är det 7 slag man lägger på vid 25 graders värme? Man kan även lära sig detta om man övar in det. Man har igen det senare genom att man hittar rätt fart lättare.
