Löpning • Träning • 16 inlägg • 7195 visningar •

Jämnt tempo eller intervallupplägg??

Magnus Jepson
1963 • Trelleborg
#1
•
24 januari 2012 - 20:07
Gilla
Kanske en dum fråga men idag körde jag ett pass på löpband som innebar 3 km uppjogg, 10x800 m med 200 m gåvila och 3 km i hyfsat tempo.
Efter passet så konstaterade jag att jag sprungit 16 km med en snittfart på 4,56 vilket är 10-15 sek bättre än vad jag klarar när jag springer sträckan i jämnt tempo.
Kan det vara ett uplpägg att fundera på för en halvmara? när man kör sin gåvila så får tar man sin dricka och när man kör sina "intervaller" så boostar man sitt självförtroende.
Lennart
1971 • Vallentuna
#2
•
24 januari 2012 kl 20:12
Gilla
Ett jämnt tempo har alltid visat sig bäst.
Felicia Fabian
1993 • Malmö
#3
•
24 januari 2012 kl 20:30
Gilla
Jag tror att det kan vara väldigt olika från person till person vad som passar en bäst. Själv tycker jag om att hålla ett jämt tempo, då jag lättare tappar orken på ett annat sätt om jag väl stannar och går. Och jag tror att det är så att det är bevisat att ett jämt tempo är den bästa konditionsträningen, men jag kan ha fel.
csaba
1973 • Malmö
#4
•
24 januari 2012 kl 20:31
Gilla
Jämn tempo är bäst.
Tänk på att det handlar om Löpband, vilket brukar gå lite lättare (ingen luftmotstånd, lutning, samma frånskut med benen, osv...)
GöranH
1975 • Gävle
#5
•
25 januari 2012 kl 08:56
Gilla
Ett jämnt tempo är alltid att föredra. Du förlorar mer på viloperioderna än vad du vinner på intervallerna. Det är inte en fråga om individuell skillnad. Om det vore tvärtom skulle eliten så klart springa intervaller i tävlingsloppen, de är ju knappast så korkade hela bunten att de medvetet springer på ett sätt som gör dem långsammare än vad de skulle kunna vara.

När du jämför ditt intervallpass med vad du springer i jämnt temp, jämför du då mellan intervall på löpband och jämnt tempo ute? Det blir ju som att jämföra äpplen och päron eftersom löpband oftast är lättare att springa (om man inte kompenserar rätt genom en ökad lutning på bandet).
Magnus Jepson
1963 • Trelleborg
#6
•
25 januari 2012 kl 10:33
Gilla
Jag inser tankesättet och säger inte emot. Blev bara förvånad när snitttempot blev så pass bra, och givetvis så jämför jag med tempot på löpband
Ulf Mårtensson
1958 • Borås
#7
•
25 januari 2012 kl 10:56
Gilla
Läste denna artikel en gång om att springa/gå: http://www.nytimes.com/2009/06/02/health/02well.html?_r=1&ref=health
GöranH
1975 • Gävle
#8
•
25 januari 2012 kl 11:24
Gilla
Det är ovanligt att ha en snabbare tid på intervall än jämnt. Kan det vara så att du springer ett för långsamt tempo när du springer jämnt, att du faktiskt har förmåga att höja ditt snitttempo?
Markus Avén
1960 • Linghem
#9
•
25 januari 2012 kl 13:12
Gilla
Jag har precis som du Magnus ibland slagits av den höga snittfarten på mina längre intervallpass. Någon dag senare har jag sprungit samma sträcka med jämn fart och haft förvånansvärt svårt att uppnå samma snittfart. Jag har lyckats men marginalen har inte varit stor.

På Ultraloppen är taktiken att växla mellan gång och en någorlunda hög löphastighet vanlig. Det verkar också som om taktiken blir mer framgångsrik med ökad ålder.
På Riksmästerskapet på 24H sprang en yngre (än mig) förmåga över 190 km om jag minns rätt genom att gå 100 m springa 100 m o.s.v under åtminstone halva loppet.
Jonas Larsson
1984 • Floda
#10
•
25 januari 2012 kl 14:39
Gilla
Den eventuella fördelen med intervallupplägg borde öka med distansen.
Vid kortare lopp är du nära eller på mjölksyratröskeln och en fartökning resulterar i syraskuld.
cribster
1980 • Umeå
#11
•
26 januari 2012 kl 07:16
Gilla
jag är inne på samma linje som csaba. Tänk också, vilket du säkert redan gjort, att jämn fart på löpband, i exakt samma hastighet, ger exakt samma monotina slitage på musklerna, utomhus är det ju hela tiden en viss skillnad, även vid jämn hastighet. Intervallerna ger i varje fall lite andrum/spelrum för muskulaturen/leder o.s.v. Det borde påverka tycker jag, speciellt på distanser upp mot 16 km.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#12
•
26 januari 2012 kl 21:28
Gilla
Vilket upplägg som är bäst varierar säkert beroende på hur tränad man är, men vid 24-timmars fungerar det säkert bra för dom flesta att växla mellan gång och löpning, jag gör bäst tid på milen när jag går en kort bit ibland, man hinner hämta andan, och benen får ett avbrott, samtidigt blir kroppen tränad för ett högre tempo än man normalt orkar med vid en jämn fart.
csaba
1973 • Malmö
#13
•
26 januari 2012 kl 21:33 Redigerad 26 januari 2012 kl 21:33
Gilla
Sen beror den nog på också hur snabbt man springer.
Om man springer i 6min/km tempo så förlorar man inte lika mycket tid (eller distans) om man går lite, än en Elitlöpare som springer i 3minkm och börjar gå.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#14
•
26 januari 2012 kl 23:40
Gilla
Nä, eliten går inte, dom vet vad som fungerar bäst för dom. Men här på Jogg är 90 % glada amatörer med blandade förutsättningar, och olika bra tränade, många olika typer utav träningsupplägg kan vara helt rätt, sällan går något att kopiera rakt av. Min egen träning varierar ständigt beroende på hur kroppen känns, och fungerar just då.
Acke5
1959 • Göteborg
#15
•
27 januari 2012 kl 04:29
Gilla
Kan det ha någonting med "syreskuld" att göra. Om man, som jag, inte riktigt har den aerobiska basen för en mil ännu, så kanske det ger högre genomsnittsfart om man går lite då och då för att "amortera" på skulden. Springer man med underskott så kanske farten blir ordentligt lidande.

Eliten kanske mera brottas med mjölksyra och utmattade muskler än andfåddhet?
cribster
1980 • Umeå
#16
•
27 januari 2012 kl 10:30
Gilla
TS har ju bra fart under gallosherna så jag tror det är löpbandets monotona tillstånd som förändrar förutsättningarna. Skillnaden raderas nog ut vartefter kroppen vänjer sig vid att underlaget är likadant hela tiden, samma lutning, samma fart, samma punkt i rummet man svävar i, samma allting.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.